Tisdag. Redan? Ja tiden går ju fort när man har roligt säger de som vet.
Har fortsatt att vara duktig. Är nyss hemkommen från en liten rundvandring på Herrestadfjället. Har faktiskt aldrig varit där förut. Heller. Tomas har börjat utforska Uddevalla med omnejd på fullt allvar. Kanske snart dags för en stadsvandring så man får lära sig lite historia också.
Nåväl. Lördagens spelande gick som smort. Jag visste att den här sortens tillställningar kan bli antingen hur bra som helst eller total katastrof. Det blev nog det försnämnda om jag måste välja något. Dock så lyckades jag med bedriften att tömma dansgolvet. Helt. På 30 sekunder. Både jag och bror som var med och roddade blev lite förvånade. Är Blondie-One Way Or Another inte en låt som folk runt 35 borde uppskatta rätt mycket? Fick bli världens bästa räddningsplanka. Carola och vips så var golvet fullt igen.
Söndagen började inte förän klockan två. Efter att riggen var lämnad stod glass på schemat. Glass som blev fotboll. Ni som känner mig förstår nog att jag inte var så svårflörtad. Ljungskile mot Väsby United. Vilda Väsby? Det var inte så mycket vilt över gästerna den här söndagen. Mer än open season i så fall. LSK ägde matchen och vann klart rättvist med 4-1. Gött med första segern för de gröna utbrytarna.
Det andra gröna laget vet jag inte om jag vill prata så mycket om. Det gör ont att vara bajare just nu. Ytterligare en förlust igår och nu ser det riktigt jobbigt ut. Inte för att vi kanske förtjänade att vinna igår men vi hade behövt det. Nu blev det istället 0-2 i röven på plasten i Örebro. Tungt. Eller till och med tyngre.
Byggmästern på jobbet hittades i lördags. I ett snöre. Tycker verkligen synd om hans nära och kollegor. Men självmord? Jag är ruskigt tveksam till om jag har sympatier med folk som begår självmord. Fegt och själviskt. Men en tragisk historia är det.
Wåhlemark-effekt? Nej absolut inte. Ljungskile har inte spelat dåligt i tidigare matcher och i söndags mötte de jumbon i Superettan och seriens i särklass sämsta lag. Då ska det bli seger oavsett vem som sitter på bänken. Och ärligt. Varför får en tränare sparken efter fem(!) matcher? Det måste vara något mer än uteblivna poäng och uthängning av spelare i pressen som ligger bakom. För så allvarligt har det inte varit. Colin Burns (målisen som det handlat mest om) måste väl ha någon form av självinsikt och fattat att han var orsaken till att LSK tappade poäng i de två inledande matcherna. Nej något lurt är det.
Har helt och hållet glömt bort mina tuffa trummisar. Så varför inte slänga ut nästa då. Joey Jordison spelar i ett band som är rätt så jävla dåliga faktiskt. Dåliga som i att Tomas inte lyssnar så mycket på dem. Slipsknut (Slipknot red. anm.) känner säkert de flesta till. Dock så är herr Jordison en av världens i särklass säkraste trummisar. Gillar soundet som han har gör jag också. Därav en sjätteplats på min eminenta lista. Om nu någon orkar bry sig.
1. –
2. –
3. –
4. –
5. –
6. Joey Jordison (Slipknot) – Before I Forget
7. Jeff Porcaro (ToTo) – Pamela
8. Vinnie Paul (Pantera) – Mouth For A War
9. Scott Travis (Judas Priest) – Painkiller
10. Mike Portnoy (Dream Theater) – Pull Me Under
Ja ja. Before I Forget är faktiskt en rätt bra låt. Jag får väl erkänna det. Precis som att System Of A Down hade varit grymt bra. Bara man ströp sångaren så.
19 dagar kvar nu vänner. Här kommer en liten checklista:
BiljettBil- Tält
SovsäckLuftmadrassMetalblaster- Alkohol
Sällskap
Kan det vara något man glömt? Om inte så är det bara tält och dryck kvar att fixa. Det ska väl inte vara så svårt på dryga två veckor. Eller knappa tre. Välj själv.
Nu ska Tomas lägga upp fötterna på soffbortet och avnjuta en grymt bra film. Vilken? Ingen aning. Fråga mig imorgon.
Metal in the night you mf’s!