Där fick jag.
I natt har varit en sån där vakna-väldigt-ofta-natt. Och när klockan var fyra kom jag på att jag glömt köpa frukost till jobbet. Det är min vecka den här veckan. Det smartaste jag kunde komma på vid den tidpunkten var att ta bussen till jobbet klockan sex och sen ta firmabil ut till Maxi när de öppnade. Det hade varit en bra plan om inte en kollega haft firmabilen hemma. Nu löste det sig ändå men det var några tunga minuter.
Så till gårdagens handbollsmatch. Det var en match som var både ruskigt positiv och negativ. Det dåliga var att det blev förlust. 26-30 mot suveräna IFK Tumba. Det är i sig inte ett resultat att skämmas över. Det är däremot ett resultat som är grymt jobbigt med tanke på att vi hade stolpe ut. Hela matchen.
Exempel?
Vid ett gäng tillfälle spelade Tumba med en extra utespelare istället för målvakt. Två gånger fick vi kontroll på bollen så att vi kunde skjuta direkt mot mål. Vid båda tillfällena träffade vi stolpen. En gång utav dessa stolpskott lyckades vi dessutom snappa upp returen. Men guess what. Den satt också i stolpen. Om det gick stolpe ut för oss så var det tvärtom för våra gäster.
Nu ska man inte gnälla på otur. Eller tur för motståndarna. Tumba är serieledare och lag i den positionen får alltid lite extra med sig. Både på det ena och det andra planet.
Om vi däremot väljer att fokusera på arrangemanget så tror jag att det var en riktig fullträff. 832 personer på läktaren hade nog riktigt roligt. De flesta av dem i alla fall. Vi hade självlysande armband, 800 stycken kroppsflaggor och nytt fräckt ljus. 1-0 till arrangemangsgruppen. Jag vågar faktiskt sticka ut hakan och säga att vi hade sveriges bästa serielunks-arrangemang igår. Elitserien inräknat.
Eget beröm luktar dåligt sägs det. Jag vet. Men jag tycker faktiskt att vi normalt sätt är bra och igår var vi riktigt bra.
Men det kan alltid bli bättre.
Alla hjärtans dag idag. Säger man grattis eller?