Ni vet den där känslan när hjärnan liksom inte fungerar. Eller? Nej ni kanske inte vet. Jag har faktiskt inte vetat tidigare heller. Förrän nu. Egentligen sedan i höstas men det är först nu när det närmar sig ledighet som det har blivit påtagligt. Väldigt påtagligt.
Jag är konstant trött och har svårt att fokusera. Svårt att komma ihåg och det oroar mig. Stressar mig. Och det är inte så skönt att känna så. Vad jag vet, och känner, är att det ska bli oerhört skönt med några lediga dagar. 23 lediga dagar för att vara exakt. Det är ingen högoddsare att jag kommer försöka tillbringa så många av dem som möjligt nära vattnet.
På fredag sparkar dessutom quiz-säsongen igång på riktigt. Egentligen skulle det varit redan i fredags men det blev en liten krock med kvartsfinalen i fotbolls-em så vi puttade quizet en vecka. Ska jag vara helt ärlig så gjorde det mig inte så mycket. Helt ensam hemma hela helgen vilket innebar att jag kom hem efter jobbet på fredag, lade mig i soffan och somnade. Och vaknade på söndag.
Lite lätt överdrivet men typ så. Kändes behövligt.
Nu är det bara att bita ihop de sista tre dagarna. Jag vill verkligen inte få det att framstå som att jag är trött på mitt jobb. Eller att jobba. För så är det inte. Jobb är min drog om vi ska hårdra det. Men ibland kommer man till en punkt när det blivit aningens för mycket.
Där är jag nog nu.
Eller väldigt snart.