Det händer ju inte så mycket här så varför inte bara skriva några rader om en film som överraskade å det grövsta? Jo så får det bli.
The Humminbird Project. Hade jag ens hört talas om filmen innan jag stoppade in den i bluray-spelaren? Tveksamt. Men jag har ju onekligen beställt den, betalat för den och packat upp den. Min gissning är att jag beställde den och några till med Jesse Eisenberg efter att ha sett Now You See Me-filmerna. Några till? För att vara exakt så ligger The Art Of Selfe-Defense här och väntar på att bli sedd också.
The Humminbird Project då? Som sagt så var det noll i förväntan. Det var lite som att backa tillbaka några år när man fortfarande hyrde film och jag vägrade läsa på baksidan för att jag ville verkligen inte veta någonting om filmen innan den började. Lite så var det.
Den här rullen är till en början ganska seg. Inte i avseendet att det går långsamt utan mer ”vi har sett det förut”. Jesse Eisenberg spelar Vincent och Alexanders Skarsgård spelar kusinen Anton. Det dröjer faktiskt ungefär en halvtimme in i filmen innan jag ser att det är en av bröderna Skarsgård. Den polerade skallen och hårväxten på sidan av huvudet gör att karaktären inte alls ser ut som en snygg Alexanders Skarsgård utan en introvert datanörd som dricker alldeles för mycket joltcola. Och eftersom det är den rollen han spelar så blir det ju ändå rätt trovärdigt.
Vincent och Anton jobbar på Wall Street. Vincent är killen med visioner. Anton är den smarte datanörden. När Vincent kommer på ett sätt att tjäna sjukt stora pengar övertalar han Anton att haka på projektet och vips så har vi en intrig. Börsbolaget vill så klart inte bli av med sin skarpaste hjärna och de vill heller inte att dessa båda herrar ska vinna kampen om affärerna. För det är det som detta går ut på. Vincent vill bygga en fiberledning mellan Kansas och New York för att flytta information på 16 millisekunder.
Det blir en katt- och råttalek som bjuder på spänning, inte så mycket kärlek (vilket är otroligt befriande) och åter lite spänning. Och en tankeställare. Jag tolkar sensmoralen som att vi är så blinda av att jaga millisekunder och de stora pengarna att vi inte tar oss tid att leva. Vad är egentligen viktigast i livet? Att vinna och tjäna pengar eller må bra och ha en stuga i skogen?
Jag har ingen betygsskala men ger filmen en fet jävla high five. Får ni chansen att se den. Ta den!