The day that never comes

31 maj 2010

Okej jag är usel. Eller är det kanske egoistisk man ska säga? Min mor sa att det var lugnt att jag inte ringde igår. Men det hördes på henne att hon talade lite osanning. Min mormor sa att jag skulle skämmas. Och det gör jag. För det spelar faktiskt ingen roll att jag är trött på alla kommersiella dagar som är skapade bara för att vi ska konsumera. Eller har utvecklats till dagar då vi ska göra slut på massa pengar. Jag borde ha vett nog att lyfta luren och säga grattis.

Det var dessutom mamma som ringde mig idag. Tragiskt.

Meddelandet från mamma var dock inte att jag var en dålig person som inte hörde av mig. Vår hund, Sally, är inte riktigt som hon ska. Det är nära den där sista vilan nu så mamma tyckte att jag skulle komma hem någon dag i veckan. Komma hem och säga hej då. Det sista året har man varit förberedd på att det här skulle hände. Trodde jag. Nu fick jag reda på att jag hade fel. Redan nu känns det fruktansvärt tomt.

Jag gillar inte hej då.

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *