Efter att Carl relegerats från skolan skickar hans mor honom till sin gudfar Quentin för att få honom på rätt spår igen. Men Quentin är chef på piratradiostationen Radio Rock, som sänder från en båt mitt ute i Nordsjön och är befolkad av en eklektisk grupp av rock&roll-DJ:er.
Gänget leds av The Count, en stor och gapig amerikan som är kung över radiovågorna och lever för musiken. Han backas troget upp av sina medprogramledare Dave, ironisk, intelligent och grymt rolig; Simon, supertrevlig och ständigt på jakt efter sann kärlek; Midnight Mark, gåtfull, stilig och tystlåten; Wee Small Hours Bob, en natt-DJ vars intressen är folkmusik och droger; Thick Kevin, innehavare av den lägsta intelligensen mänskligheten någonsin sett; On-the-Hour John, nyhetsuppläsare samt Angus ”The Nut” Nutsford, troligen den mest irriterande mannen i Storbritannien.
Svensk titel: Boat that rocked
Originaltitel: The Boat That Rocked
Genre: Komedi
Produktionsland: England
Premiärår: 2009
Regi: Richard Curtis
Skådespelare: Philip Seymour Hoffman, Bill Nighy, January Jones, Gemma Arterton, Emma Thompson, Kenneth Branagh, Nick Frost, Rhys Darby, Tom Wisdom, Jack Davenport
Åldersgräns: 7 år
Vad tyckte Tomas då?
Måste säga att det var en störtskön film. Rätt bra driv från början till slut. Rätt trevligt att få se Philip Seymour Hoffman i en lite annorlunda roll. Kan inte komma på att jag sett en rulle med honom de senaste åren där han inte spelat slemmig gangster. Eller nått åt det hållet. Fick en känsla av att Jack Black var påtänkt för rollen som The Count. Jag är riktigt tacksam för att det inte blev så. Filmen utspelar sig helt logiskt mest på den rockande båten i Nordsjön. The Count är den självskrivne stjärnan bland de andra schabloniserade figurerna. Vi får stifta bekantskap med tönten. Med den rolige tjockisen. Och naturligtvis den snygge och så hett eftertraktade bland kvinnor Midnight Mark. Det ligger en skön stämning över hela den här filmen. Soundtracket är världsklass men det behövde jag antagligen inte skriva. Betyg? Helt klart den bästa feelgood-filmen på länge så åtta av tio får det bli.