Löpningen flyter på. Kan man säga. Jag tycker det är lite kärvigt att det känns som att det inte blir lättare. Nu har jag snart samlat ihop till ett helt maraton den här sommaren så det är väl inte så att jag springer ihjäl mig men jag tycker ändå att det borde vara lite lättare att springa de där nedrans fem kilometrarna. Eller är det bara jag som är ivrig?
Idag blev det ynka 3,2 kilometer och dessutom på asfalt. Det kändes direkt att det här med att springa på svart underlag inte var särskilt lyckat. Inte än i alla fall. Jag hade lite problem med ena knät för några veckor sedan och det kan ju kanske vara en idé att ta det lite lugnt och låta lederna rehabilitera sig ordentligt innan man slår sig för bröstet.
Jag har hamnat i ett slags moment 22. Jag vet vad jag vill men jag vet inte hur jag ska göra det. Eller om jag ens kan göra det. Jag har aldrig tidigare haft problem att släppa taget om säkerhetslinan men då har det bara handlat om mig själv. Nu har jag en liten dotter att tänka på. Och en sambo. Och ett hus. Eller rättare sagt en bank som ska ha pengar varje månad för att vi får lov att bo i huset.
Egentligen så är jag rätt säker på att jag skulle fixa det om det verkligen brände till. Å ena sidan vill man väl alltid dra av plåstret själv så att man har kontroll. Fast å den andra sidan så kan det faktiskt vara rätt skönt att vända bort blicken och bara låta det hända. Lite som när pappa drog ut den lösa tanden när man var liten. Överraskningsmomentet fungerade då och borde rimligtvis fungera nu också.
Medan jag ältar för- och nackdelar tycker jag att vi slår ett slag för sjukt bra musik. För det är ju trots allt det viktigaste. Efter familjen. Och efter Liverpool. Eller ja. Delad andraplats kan vi väl säga. Skit samma. Tobias Sammet kan vara en av vår tids största kompositörer. Lyssna och njut.
Vill bara avsluta med en liten fundering. Jag har fått för mig att våra kära banker anklagas för att tjäna en hiskeligt massa pengar. Om nu det stämmer borde de inte kunna göra något för kunderna. En ränte-fri månad tycker jag hade varit en lämplig uppmuntran.
Är jag naiv nu igen?
Avantasia & Amanda Somerville – Farewell (live @ wacken)