Ny dag. Ny vecka. Ja till och med nytt år. Vi går in i 2018 året då det enda jag är säker på är att jag kommer fullborda mitt 40:e levnadsår.
Det finns så mycket mer jag jag skulle vilja vara säker på. Som till exempel att jag klarar av att hitta det där superroliga och inspirerande som får mig att vilja somna så fort som möjligt på kvällen för att det ska bli ny dag snabbare. Eller att jag ska bli en bättre rumskamrat så att jag per automatik blir en bättre pappa. Det är mycket jag jag villa kunna bestämma över men det enda som jag kan vara säker på är att jag fyller 40 i år.
Och inte ens det kan jag ju faktiskt vara helt säker på.
För några dagar såg jag en bild på Facebook. Ni vet en sån där ”ta månad och dag du är född för att få reda på…”-bild. Just den här bilden handlade om vilket nyårslöfte man skulle ha för 2018. Mitt blev ”sluta ljuga”. Jag smålog lite för jag kan ju inte ljuga. Jag ljuger med andra ord aldrig så mitt nyårslöfte var liksom redan uppfyllt. Igår kväll (alltså på nyårsafton) när jag gick och la mig tänkte jag på det där igen. Det är ju inte för alla andra jag ska sluta ljuga. Det är för mig själv.
Nu kan man vända och vrida på sånna här fantastiska visdomsord tills de passar sen får man helt enkelt välja själv vad man ska göra med det.
Jag har hur som helst lovat mig tre saker inför kommande år.
- Jag ska ge mig själv chansen.
- Jag ska lyssna mer och prata mindre.
- Jag ska sluta ljuga. För mig själv.
I oktober gav jag mig själv ett litet köpstopp. Det har resulterat i att jag har noll koll på kommande musik. Det känns sådär om jag ska vara ärlig.
Beslutet att tacka ja till att vara tillfällig ordförande i facket känns just nu som ett ofantligt oklokt beslut. Vi har styrelsemöte om någon vecka och då ska vi sätts datum för årsmötet. Ett datum som kommer betyda frihet för Tomas.
Jag tänkte att jag skulle försöka med en sak till under 2018. Att vara mer positiv. Jag vill tro att jag ses som en person som är rätt positiv och försöker se bra saker med det mesta men jag upplever inte mig själv så hela tiden. Därför ska jag tillåta mig själv att gnälla (till exempel här på bloggen) men jag måste alltid börja och sluta med något positivt. Något bra.
Med start nu.
Imorgon är första arbetsdagen för 2018. Ett år som man skulle kunna tro kommer inledas i katastrof men som jag väljer att tro kommer bli en stor möjlighet att göra något bra. Jag tänker hur som helst göra allt för att ge mig själv chansen.