Ibland är det lite spännande att hoppa in i nya miljöer. Som helgens bröllop till exempel. Jag ska inte sticka under stolen med att jag har egna fördomar om folk från överklassen och kändisar av olika slag. Nu var det inte så mycket känt folk där. Inte i mina ögon i alla fall men vad vet jag. Hur som helst så fick jag i princip alla fördomar bekräfta. Det är fantastiskt när man inte ens kan bemöda sig att svara på ett enkelt ’hej’.
En annan reflektion som gjordes var att vilket yrke man har verkade vara viktigare än världsfred. Och det handlade inte bara om vad man jobbade med utan alla var tvungen att ha en utläggning på minst tio minuter om hur viktiga just de var för sin arbetsplats. Och hur mycket chefer alla var. Naturligtvis. Som sagt. Spännande var ordet.
Och mer i kategorin ’Hur fan fungerar folk egentligen’. Idag stod jag på bageriet och väntade på min tur för att få köpa bröd när det kommer in en äldre dam. Vi skulle nog kunna kalla henne för pensionär. Jag stod som nummer två i kön när jag märker att pensionären smyger närmre och närmre kassan. Min första tanke var att hon skulle försöka smita före. När sen kassörskan läser upp nästa nummer i kön gick det upp för mig. Tanten tänkte inte smita före men hon tänkte minsann inte låta mig handla först eftersom hon hade nästa nummer. En normal människa hade väl låtit personen som missat att det var kölapp men stått och väntat på sin tur handla först. Men inte en superstressad pensionär inte.
Lördagens höjdpunkt måste ändå varit att de hade anlitat Färjan-Håkan som bartender. Någonstans där kände jag att det var dags att ge upp.
Nej jag sprang inte runt och tjuvlyssnade på folk. Jag försökte vara social men när folk tittade på en som att man hade spetälska när de fick reda på att man var en vanlig knegare så tröttnade man rätt fort.
Tur att det bjuds på hårdrock i Hunnebo imorgon!