Det är sällan en seger sitter lika fint som den igår. Okej vi vann Champions league 2005 och det var en helt otrolig känsla. Bajens seger mot Örgryte på hösten 2001 som säkrade sm-guldet var inte heller så tokig. Men. Segern mot Chelsea igår var inte bara tre poäng. Det var ytterligare en vinst i raden som nu sträcker sig till fyra. Det var ytterligare en nolla för Pepe Reina. Det var också första målet av en Liverpool-spelare på Stamford bridge sedan 2004. Men det var framför allt grymt viktigt att Chelsea inte fick vinna. Oavgjort hade varit helt okej. Det var också superviktigt att Fernando Torres inte fick göra mål. Alla önskningar infriades med råga. Torres var rätt medioker och vi vann med 1-0.
Kan man bli mer än legend? Kung Kenny Dalglish är hur som helst på väg.
Grattis herr Torres. Inget hade gjort mig lyckligare än om Chelsea missar nästa års Champions league. Det skulle vara om vi lyckades gå om och knipa en plats. Hur ska han göra då den gode Torres? Vill han komma tillbaks då eller har han fått så stort Chelsea-hjärta att han vill hjälpa de blå upp ur skiten?
Alla Liverpool-supportar är glada och tacksamma för det Nando gjort för oss. Men just nu är han inte värd vatten och räknas som en av de minsta människorna på jorden.