Sabaton – The Great War

| |

Okej det har runnit en del vatten under bron sedan sist. Eller ska jag säga att det har lyssnats på en del musik sedan sist? Oavsett så är det samma sak. Vi har hunnit lyssna klart på Queen och även gått genom hela Whitesnake’s katalog. Men det tar vi i ett annat inlägg.

När vi var klara med Whitesnake kände vi oss rätt mätta på att lyssna på en och samma artist i flera veckor så vi ändrade spelreglerna en aning. Från att lyssna på en samma artist så ska vi under resten av året ge varandra bra album som vi tror att den andre inte hört eller åtminstone inte lyssnat in sig på.

Min första platta blev Sabatons The Great War. Och där har kollegan rätt. Jag äger både originalet och ”The History Version” men jag har aldrig riktigt lyssnat på plattan. Mitt bidrag till honom blev Mystic Prophecy’s Killhammer. En platta som jag också skulle vilja grotta ner mig i men det får också bli ett senare tillfälle.

Så. The Great War var det. Helt ärligt så har jag aldrig varit ett fan av Sabaton. Jag har lärt mig uppskatta en del av deras musik över åren och efter att sett dem live på Graspop Metal Meating 2008 har jag inte kunnat förneka att de är ett av Sveriges i särklass bästa liveband. Det har däremot tagit en si sådär tio år att komma underfund med att det är texterna man måste fokusera på. Jag har väl i princip alltid varit överens med det musikaliska. Det som stört mig är att de har en sångare som… Ja vi kan väl nöja oss med att säga att jag hade inte placerat honom på en topplista över sångare.

Däremot har jag efter att jag börjat lyssna mer på lyriken än hur den framförs kommit underfund med att Joakim Brodéns stämma är helt rätt för Sabaton och det de vill förmedla. Att han inte har den mest slipade stämman är det som gör att det här blir väldigt bra. Jag kan känna soldaternas ångest och kamp genom Brodéns stämma och det gör att man får en helt annan dimension när man lyssnar på Sabaton.

Tänk att det skulle ta nästan 15 år att fatta det.

Jag känner att jag tappade tråden lite. Tillbaka till The Great War.

Jag köpte alltså plattan när den gavs ut 2019. Tror faktiskt det var den första skivan med Sabaton jag köpte på vinyl. Den första versionen som damp ner i brevlådan var dessutom The History Version vilket innebär att inför varje spår är det en berättarröst som förklarar vad låten handlar om. Störande tyckte jag då och beställde även den vanliga skivan. Idag är jag tacksam för min ”miss” då historien och berättelsen gör att alstret blir så mycket bättre.

Ups and downs på plattan då? Måste jag lyfta några spår så blir det Attack Of The Dead Men och titelspåret The Great War. Eller det maffiga avslutningsspåret The End Of The War To End All Wars. Rent musikaliskt älskar jag de här spåren, liksom även de mesta på plattan, men det är historien bakom dem som lyfter de här tre lite extra.

Finns det någon svaghet? Jag måste nog säga att den lite för trallvänliga Devil Dogs hade behövt sig lite mer kärlek. Dels så stör det mig att den känns lite för trallig men även textraden ”Come on you sons of bitches do you wanna live forever”. Okej jag fattar att det där skreks säkert både en, två och sju hundra gånger under kriget men just där i den låten blir det bara blaskigt.

För mig i alla fall.

Men för att knyta åt säcken så är det en riktigt bra platta det här. Under den här resan med att lyssna på musik så rorar jag mig med att sätta betyg på låtarna. Ett till fem tänkte jag var en bra skala. Devil Dogs landar in en tvåa, The Red Baron och sista spåret In Flanders Fields (som är en dikt) får varsin trea men sen ger jag fyror till resten. Det kunde absolut blivit 4,5 till Attack Of The Dead Men men eftersom jag inte jobbar med kommatecken i betygen får de nöja sig med fyror.

Totalt 40 poäng på elva låtar ger ett snitt på 3,6 och totalt 73% bra låtar. Det är ett bra betyg.

Jo det måste få bli kommatecken på snittbetyget. Häng inte upp er på det.

Korrigering av första Sabatonplattan på vinyl. Jag köpte tydligen The Last Stand innan. Och även boxen av den vilket är oförklarligt eftersom jag för fem år sedan inte ens var i närheten av att uppskatta bandet och dess musik. Idag är jag dock glad över köpet.

Om jag inte är helt ute och cyklar så är det Floor Jansen från Nightwish som lägger berättarrösten på The History Verison. Vi vet att hon sjunger som en gud men hon har även en helt magiskt behaglig berättarröst.

Det är många ”senare tillfälle” känner jag.

Fotocred: Sabaton during Wacken Open Air at The Holy Wacken Land, Wacken, Schleswig-Holstein, Germany on 2019-08-01, Photo: Sven Mandel.

Föregående

Snart är väntan över

En halvhjärtad årskrönika

Nästa