Om man skulle ta och slita sig från ekorrhjulet

20 maj 2010

Det här med morgonpromenader är verkligen en bra grej. Häromdagen fick jag knåpat ihop en lista på de bästa öppningsspåren. Nåja, Fem av de bästa öppningsspåren kan vi väl säga. Under dagens promenad kom jag på att Annihilator skulle släppa ny platta i dagarna. Tanken slog mig att oavsett hur skivan låter så kommer jag köpa den. Jag kommer inte ens lyssna något innan. Jeff Waters kan lika gärna ha börjat skriva dansbandsmusik och jag hade köpt det ändå. Nu är det ju bara att ta en titt på konvolutet till höger (näst högst upp) så förstår man att det inte är dansband. Men varför inte aggresiv öststats-synth?

Tankarna gick också på att man i sin trångsynthet inte upptäcker så mycket nytt längre trots att det finns en hel uppsjö med bra band. Varför? Jag har faktiskt inget bra svar. Det ända jag kan tänka mig är att man är bekväm. Eller kalla det lat. Man rullar på i gamla beprövade hjulspår och är nöjd med det. Men faktum är att den senaste tiden har jag inte alls kommit överens med de här gamla hjulspåren. Det är något som inte är som det ska men samtidigt har jag svårt att sätta fingret på exakt vad det kan vara. Jag har mina aningar men som sagt. Svårt att säga exakt.

Nu svävade jag ut lite men varför inte. Musiken kan väl få vara lite metafor idag.

Efter att jag suttit och muttrat lite och knutit näven i fickan under förmiddagen så kändes Torp bra på lunchen. Dels få komma bort en stund och samtidigt få shoppa bort lite aggresivitet. Döm om min förvåning när jag inte bara lyckas pricka rätt releasedag för Annihilator utan även den dag då CD-specialisten faktiskt hade fått in den. Dessutom var jag definitivt tvungen att botanisera lite i hårdrockshyllan. Och naturligtvis hitta jag tre andra plattor jag var tvungen att ha. När jag stod i kassan och skulle betala så slog det mig. Bara säkra kort. Förutom Annihilator låg Sabaton, Masterplan och Danko Jones på disken. Visst är det märkligt.

Sist som personalen på CD-specialisten rekommenderade en skiva blev det väl sådär. Ska jag vara helt ärligt så blev det inte ens nästan sådär. Det blev faktiskt skitdåligt. Men alla är värda en andra chans så mitt bland alla säkra kort hamnade Turisas. Det ska vara hårt och snabbt med lite inslag av folkmusik. Ungefär som Amon Amarth. Det är till och med så färskt för mig att jag inte hunnit kolla upp varifrån det här gänget kommer. Eller om det är en debutskiva jag har köpt. Det ska blil mycket spännande att komma hem och lyssna på det här.

Aggresivitet lät hårt. Ska vi nöja oss med att säga att jag behövde komma utanför kontorets fyra väggar och andas frisk luft en stund.

Mitt under pågående hockey-vm (som förövrigt är sjukt ointressant) har Frölunda i stort sett spikat truppen inför nästa år. Inte helt oväntat blev det Lillis Lund som assisterar Kenta Johansson. Sen har vi gjort klart med tre nya finnar. På pappret (Frölundas pressrelease) så låter det grymt intressant. En back som öser in poäng och en forward som är karbonerad(?) på Fredrik Pettersson. Och så en ung kille som ska lira i Borås. Det inte lika positiva beskedet är att Oscar Hedman förlängt med ett år.

Hur var det nu? Alla är värda en andra chans.

Sverige mot Danmark i hockey-vm idag klockan fyra. Ja okej jag erkänner. Jag kommer titta på matchen. Och jag kommer garanterat engagera mig precis lika mycket som vanligt när det är sport på tv. Men det spelar ingen roll. Ishockey-vm är fortfarande oerhört iskallt.

Och dessutom ska vi spöa danskarna med 8-0.

Minst.

NP: In Flames – Trigger

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *