Är det omodernt med nyårslöften?

| |

Lästid: 5 minuter

Jag kan inte påminna mig att jag avgivit några nyårslöften men det har jag ju säkert gjort. Och jag har säkert brutit precis lika många. Därför tänkte jag inte lova något nu heller.

Eller jo. Jag lovar att göra mitt bästa med följande saker

Inte äta för mycket onyttigt

Det där kan ju faktiskt betyda precis vad som helst men min tanke är att jag ska se hur många dagar jag kan hålla mig från godis, chips och andra så kallade onyttigheter. Pizza, hamburgare och annan skräpmat? Jo men det kan man väl också försöka undvika men mitt huvudmål är godiset.

Inte hamstra så mycket

Jag har kommit till den punkten där jag måste erkänna för mig själv att jag handlar alldeles för mycket onödiga grejer. Att jag köper mycket musik är ingen hemlighet men jag måste också börja ge musiken ordentligt med kärlek och uppmärksamhet. Det blir såklart en del ”quizköp” men jag pratar ju om de där skivorna som jag verkligen vill ha.

Det inte så många vet (eller så vet många) är att jag även köper en del film. En del Tomas? På riktigt? Okej jag köper rätt mycket film. Och lägger på hög. Det är sinnesjukt onödigt. Jag har nog både någon form av habegär men jag känner också en stress över mitt diamantmedlemskap på discshop. Är man diamantkund så har man bland annat fri frakt på alla ordrar men det kräver också att man når upp till en viss summa. Varje år.

Stress? Ja ni hör ju. Jag måste ta tag i det här. Från och med nu ska jag verkligen försöka att inte köpa någon ny film förrän jag sett åtminstone två av de som jag tidigare köpt och bara lagt på hyllan.

Bli snällare

Jag tycker nog egentligen att jag är ganska snäll men jag tror at jag är en väldigt jobbig person. Jag dras med det smått ocharmiga draget att alltid vilja ha rätt och att alltid vilja ha min röst hörd. När vi ändå håller på och är ärliga med varandra så vill jag säga att jag mår dåligt över att vara den personen jag är. Jag vill vara snäll och omtyckt. Inte förbisedd och ensam.

Jag tror jag nöjer mig så. Tre ”nyårslöften” kanske är två för mycket men lyckas jag med en under årets första tre månader kommer jag känna mig lite stolt över mig själv. Eller säg så här. Lyckas jag med de första två i tre månader så kan det bära hur långt som helst. Det tredje ”nyårslöftet” måste jag verkligen jobba på stenhårt och hålla i länge.

Just nu ligger det tre filmer på bordet framför mig. De har legat där ett tag och jag tänker att jag börjar med dem. Inna jag har sett dem så får jag inte beställa någon ny.

Deal?

Blu-ray

Himlen är oskyldigt blå

Filmen är baserad på den sanna berättelsen om sprängningen av Sandhamnsligan 1975 som räknas till ett av de mest uppmärksammade narkotikatillslagen i svensk kriminalhistoria. Arkivinslag från Dagens eko och SVT:s Aktuellt förekommer i framför allt slutet av filmen.
17-årige Martin avslutar sitt andra år på gymnasiet och går på sommarlov. Han våndas över att behöva tillbringa sommaren i stan tillsammans med sin gravt alkoholiserade far och sin nedtryckta mor. När hans bästa vän Micke som på inrådan av sina välbärgade föräldrar lockar med Martin till skärgården och Sandhamn åker han dit. För Martin blir mötet med idyllen en enkelresa in i en oförberedd kriminalitet, vilket han inser först när det är för sent.
Källa: Wikipedia

DVD

KautokeinoUpproret

Kautokeinoupproret var ett uppror som ägde rum 8 november 1852 i Kautokeino i Finnmark, då en grupp samer gick till angrepp mot representanter för det norska samhället. De dödade handelsmannen Carl Johan Ruth och den tillförordnade länsmannen Lars Johan Bucht, brände ned handelsmannens hus samt misshandlade kyrkoherden Fredrik Waldemar Hvoslef samt ett stort antal samer som inte stod på upprorsmännens sida. Angriparna blev övermannade av andra samer och överlämnade till rättsväsendet. Två av angriparna omkom i samband med oroligheterna och de två mest framträdande ledarna, Aslak Jacobsen Hætta och Mons Aslaksen Somby, avrättades senare genom halshuggning.
Källa: Wikipedia

DVD

The Running Man

Året är 2017. Televisionen är mäktigare än någonsin och det mest populära programmet heter The Running Man. I programmet pekas oskyldiga medborgare ut som brottslingar för att bli jagade av specialtränade mördare. Polisen Ben Richards (Arnold Schwarzenegger) blir en dag uttagen till programmet.
Källa: Wikipedia

De första två köpte jag faktiskt på Tradera. Vanligtvis köper jag ju all film på Discshop men när de inte finns där får man ge sig ut på andra jaktmarker. Jag var först och främst ute efter den första och för att ”dryga ut” frakten fick filmen om Kautokeinoupproret följa med. Tror båda kan vara riktigt bra.

The Running Man? En gammal klassiker med Arnold Schwarzenegger. Jo man måste kalla den klassiker. Såg ett klipp med den fd guvenören när han var med på Late Late Show med James Corden. De återskapade scener ur hans karriär och när Running Man dök upp blev jag sugen att se den igen. Att den utspelar sig 2017 (inspelad 1987) gör ju det hela lite extra roligt.

Jag har också en önskan från 2021. Om man nu kan säga så.

Jag önskar att vi får gå på lite spelningar i år. Jag hoppas naturligtvis att de framflyttade spelningarna med Iron Maiden och Håkan Hellström kommer bli av men även att det poppar en del andra som man får gå på.

Det hade ju inte varit skittråkigt att se Dee Snider på Liseberg igen.

Föregående

End of a year…

I väntan på nästa OS… Del 3…

Nästa