NECKBREAKERS BALL 2009
Plats: Trädgårn, Göteborg
Band: Arsis, Scar Symmetry, Devildriver och Behemoth
Tid: Mellan 19 och 23:30
I publiken: Svårt att säga men 400 kanske
Bäst: Första kvarten på Behemoth och Devildrivers energi
Sämst: Öl-priserna på Trädgårn
Tema för kvällen: Stora jävla bassister
Tyvärr kom vi lite sent till Trädgårn igår vilket gjorde att vi missade första gänget, Arsis, och tio minuter av Scar Symmetry. Det enda svenska inslaget igår var också ett av de band som jag faktiskt sett fram mot mest att få se. Så här i efterhand kunde det faktiskt kvittat. Scar Symmetry är ett band som i mina öron funkar mycket bättre på skiva än live. Växelsången höll inte och det var ganska dåligt med inlevelse. Bortsett från Kerry King wannaben på gitarr då. Där kunde vi snacka utstrålning.
Amerikanarna i Devildriver stod på tur. Jag har lyssnat på tok för lite på dessa grabbar för att ge dem en rättvis bedömning så jag håller mig till det jag kan säga något om. Framförandet igår. Jag blev mäkta imponerad. Både av musiken, sången och energin på scen. Det är nästan så man skulle kunna säga att jag blev lite frälst. Idag slutar Tomas jobba klockan fem. Då blir det direkt ut till skivaffären och inhandla lite american groove metal som är kategorin som Devildriver hamnat i.
Sist ut och också höjdpunkten för kvällen. Behemoth. Och nu är det väl på plats med min lilla Behemoth-historia då. Jag har en vän som är grymt inne på dessa charmerande polacker. Han har i några års tid försökt få mig att lyssna på deras musik men jag har konstant vägrat. Det är liksom inte riktigt min grej det där med growl. Okej det där kräver också en förklaring känner jag eftersom jag lyssnar på bland annat Arch Enemy men det tar vi en annan gång. Hur som helst så när vi var på Graspop i Belgien för nått år sedan fick jag och min ”bror” bevittnat de fyra sista låtarna på Behemoth-giget och jag blev tokigt överraskad. Det var grymt bra. När vi sedan anlände svensk mark igen blev det till att fixa hela Behemoth-katalogen. Men! Det var fortfarande rätt stönigt så det föll liksom mellan stolarna. Tills för cirka två månader sedan när det blev klart att vi skulle gå på Neckbreakers Ball. Har lyssnat ganska mycket och rent musikaliskt måste jag säga att det är ruskigt bra. Growlandet jobbar jag på.
Sådär. En parentes. Igår då? Jo jag är mer än nöjd. Jag hade ju som sagt inte så mycket att jämföra med. Inte vidare inlyssnad och tre låtar live är väl inte så mycket att komma med. Men som sagt så är jag nöjd. Jag förväntade mig att få en eller ett par ordentliga käftsmällar. Och det fick jag. Sen verkade det tyvärr som att merparten av publiken var där för att bryta nacken av sig till Devildriver. Så ju längre in i Behemoth-giget vi kom dessto glesare blev det i raderna. Det avspeglade sig naturligtvis på framförandet och det förstår jag. Istället för en stigande energi blev det lite antiklimax när samtliga stod helt stilla och framförde sista låten. Fast då var vi där igen. Det kanske ska vara så. Jag har ju inget att jämföra med.
Som helhet var det här, precis som W.A.S.P., ett väldigt välbehövligt avbrott i vardagen. Bara att få vara där på golvet och få massa hårdrock rakt i ansiktet var grymt värt. Sen att jag blev så positivt överraskad (igen!) är väldigt mycket plus i kanten. Arsis såg jag tyvärr inte medans Scare Symmetry får underbetyg. Fast helt klart överbetyg till Behemoth och framför allt Devildriver gör att Neckbreakers Ball får en åtta utav mig.
Hade varit grymt att få närvara en kväll när alla banden är supertaggade och bara kör över publiken.