Jaha. Då satt man här igen. Senaste inlägget skrevs… hmm nåväl igår och det innan i november men sen då? 1 juli 2018. Och innan dess tio inlägg under det året. Det har varit en nedåtgående spiral kan man väl säga. Det känns lite märkligt eftersom jag alltid tyckt att skrivandet varit någon form av terapi för mig. Eller så ska jag helt enkelt välja att se det positivt. Jag har inte behövt skriva.
Nåväl. Jag ska inte tråka ut er med en svår text om vad som hänt sedan sist men en snabb recap orkar ni väl med?
Då ska vi se. 1 juli 2018. Det är ju inte igår direkt. Det känns som avstampet på en sjukt varm sommar. Eller var vi mitt uppe i den då kanske. Hur som helst. Min sommar 2018 var allt annat än trivsam. Diskbråcket som jag belönades med två år tidigare bråkade och jag badade inte en enda gång. Fattar ni. Den varmaste sommaren i mannaminne och jag doppade inte så mycket som en tå. Tack ryggen!
Direkt efter sommaren gick vi in i en höst som jobbmässigt blev både trög och väldigt rolig. Eftersom jag är en positiv kille så struntar vi i det tröga och fokuserar på det roliga. Ganska omgående när vi började jobba efter semestern förstod min kollega och jag att en del av vår verksamhet var på väg att skrotas. Vi tyckte inte samma som vår arbetsgivare och började därför planera för att ta över den.
Det innebar ganska mycket jobb. Min gissning är att jag från oktober jobbade i snitt tio timmar per dag. Alla dagar i veckan. Jag hade dessutom min egna lilla hobbyfirma att bry mig om. Men sen är jag ju en sån person som gillar att jobba och ska vi vara helt ärliga så får man kanske skylla sig själv. Oftast är det så i alla fall.
Efter mycket planering blev det april 2019 och vi sa upp oss. Och startade gratistidningen Fokus Uddevalla. Vad som hände sedan behöver vi inte traggla men jag vill ändå nämna ett par saker. Vi är väldigt stolta över produkten vi skapade och vi är väldigt stolta över att vi tog klivet, startade ett eget bolag (med allt vad nu det innebär) och faktiskt gav ut en dröse nummer av en tidningen som enbart andades positiva inslag och reportage. Trots att vi inte riktigt fick det att fungera är vi fortfarande helt övertygade om att det finns en marknad för produkten. Dessvärre är det inte vi som kommer få driva den.
Efter det där lilla projektet följde två månader utan anställning. Jag och lillfisen tillbringade stora delar i Bovallstrand och badade. Och tog det lugnt. Och badade. Min gissning är att jag sov 10-12 timmar per dygn de första 2-3 veckorna efter att vi pensionerade Fokus Uddevalla. Det är första gången som jag känt på det här med överarbetad. Eller så var det en blandning av för mycket jobb och besvikelse. Jag vet faktiskt inte. Vad jag däremot är säker på är att Bovallstrand var precis vad jag behövde då.
I oktober påbörjades min nya anställning på Fyrstadsgruppen. Marknadsassistent är den nya rollen och efter några månader står det klart att det är en utmaning. Inte bara att jag inte jobbat med marknadsföring på heltid förut utan också att jag efter några år med ansvarsroller ska rätt mig in i ledet och ”bara” vara assistent. Det är en utmaning i sig.
Ja men så. Det var väl ungefär det. Eller det som är värt att nämnas i alla fall. Jag har kommit på att jag behöver den här terapin med att skriva så jag tänker avsätta tid till det. För det är viktigt att ta sig tid.
Vad är egentligen mannaminne?
Och det där diskbråcket. Jodå vi hänger fortfarande ihop. Nu har jag däremot pratat med min läkare och sagt att det är dags att operera. Fyra år får liksom räcka. Eller är jag överdrivet gnällig då?