Nej jag har inte svimmat. Jag har bara en del annat att tänka på just för tillfället. Det är mycket att ta in på jobbet och det är en del andra uppdrag som tar massa tid. Egentligen borde jag kanske blogga mer så jag får skriva av mig.
I söndags hände det som jag visst skulle hände men som jag absolut inte var förberedd på. Morfar somnade in. Efter nästan en hel vecka utan mat och vätska orkade han inte längre. Det som känns fint är att han valde det själv. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig. Mormor, mamma och moster fick sitta hos honom när han tog de sista andetagen. Det var också fint. Jag åkte från honom tjugo minuter innan utan att säga ”vi ses snart morfar”. För jag kände det på mig att det inte skulle bli så.
Mammas ord ”det har hänt nu” när hon ringde kommer alltid finnas kvar.
Min mamma är världens finaste människa. Jag önskar att jag hade hennes styrka.
Hoppas att du får den frid och vila du förtjänar morfar. Du kommer alltid finnas med mig.