En gång är ingen gång. Två gånger är en vana. Tre gånger? Eller tre dagar i rad? Det är ju inte en dag för sent att jag börjar beta av filmer som står i hyllan men jag kanske inte skulle överdriva heller.
Ikväll blev det Mordet på Orientexpressen. Alla känner väl mer eller mindre till Agatha Christies historia från 1930-talet men jag gissar att få (nåväl…) har sett filmen. Då tänker jag inte på den från 2017 utan originalet som kom 1974. Säkert fler har läst boken. Dem hör inte jag till dock.
Jag gillar mystiska filmer så jag måste nog erkänna att jag hade rätt höga förväntningar på den här filmen. Infriades de? Ja men det måste jag nog säga. Jag hade nog önskat lite mer men det är en riktigt bra film med en sjuk laguppställning. Eller vad sägs om Johnny Depp, Judi Dench, Michelle Pfeiffer, Penélope Cruz och Willem Dafoe för att nämna några. Idel bra insatser från skådespelarna och ytterligare en gång måste jag hylla en skådis som jag inte sett på länge göra något bra.
Michelle Pfeiffer.
Jag blev faktiskt tvungen att gå in på IMDB och fuskkolla. Dark Shadows från 2012 är en riktigt bra rulle (där förövrigt även Johnny Depp gör en lysande insats) men innan dess..? Farliga sinnen som kom 1995. Det är 25 år sedan. Tar hon igen allt med råga i Mordet på Orientexpressen? Ja kanske.
Det är inga större överraskningar i den här filmen men regissören Kenneth Branagh, som också spelar huvudrollen Hercule Poirot, håller oss i ett stadigt grepp genom hela filmen och den klassiska Agatha Christie-känslan finns där också. Jag skulle så gärna sätta ett högt betyg men tror minsann att en tre och halva får räcka här.
Man vill ju inte vara för generös.