Min morfar är min hjälte!!

1 november 2010

Okej. Jag får väl börja med att säga att det här är ingen självömkan. Långt ifrån. Jag är faktiskt högst medveten om att det är långt ifrån mest synd om mig. Men. Det jag har varit med om idag är för mig det värsta jag varit med om någonsin.

Att lämna en familjemedlem på korttidshem känns så fruktansvärt ovärdigt. Att åka med sin största idol och mer eller mindre tvinga honom att stanna mot sin vilja kändes ruttet. Att följa morfar in på “sitt” rum och försöka få honom att förstå var något av det svåraste jag någonsin gjort. Hur förklarar man för en människa som klarat sig själv i nästan 90 år att han eller hon inte får bo hemma längre?

Just nu känner jag mig som världens mest usla person trots att jag vet att det var det ändå rätta. Min mamma har slitit som ett djur för mormor och morfar men även den bästa har en gräns. Förhoppningsvis kommer allt vara som vanligt om några veckor.

Det gjorde ont på riktigt när morfar sa att han aldrig mer ville vara min vän.

Taggar: hjälte | idol | mamma | morfar | mormor | usel

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *