Livets svåra frågor

| | , , , , ,

Sjunde december och inte en gnutta snö. Nej det där lilla som kommit räknas faktiskt inte. Det finns en del i mig som sörjer att det inte har kommit någon snö än. Den där barnsliga Tomas som kan sitta och dröma sig tillbaks en si sådär tjugo år när han ser alla barn som har roligt i snön. Sen finns den andra delen av mig som tycker att det är helt grymt bra att det är plusgrader och inte ens ett fint lager med pudersnö. Det är den något äldre och klokare Tomas som kör bil till jobbet varje dag.

 Appropå åka bil till jobbet så är det snart tre månader sedan jag började åka de där åtta milen enkel väg för att ta mig till min nya arbetsgivare. Än så länge har det inte varit en enda dag som jag ångrat mitt beslut att ta ett jobb nere i Göteborg. Inte en enda morgon när klockan ringer tio i fem har det tagit emot att kliva upp. Inte en enda gång har jag tyckt att det varit tråkigt att åka till jobbet. Snarare tvärt om. Nu har det i och för sig bara gått tre månader men jag är helt övertygat om att det här är ett av mina bättre beslut.

Så här långt.

 Ikväll skulle jag egentligen suttit i någon form av intervju angående levnadsstandard inom EU. Jag har absolut inte den blekaste om vilken sorts frågor som skulle ställas men jag kommer att bli fyra trisslotter rikare. Kommer bli en annan dag och annan vecka rättare sagt då dagens fika blev inställd.

De svenska handbollstjejerna läxade upp Uruguay med 31-14. Eller? Igår när jag slog på TV:n direkt efter matchen trodde jag först att vi förlorat. Det haglade negativiteter från både programledare, experter och även förbundskaptener. Tydligen handlade allt gnäll om vår inledning av matchen men jag har en liten fundering. 31-14 måste väl ändå anses vara ett fullgott resultat mot en blåbärsnation som Uruguay. Om då de första femton minuterna var katastrof så måste ju de avslutande tre kvartarna varit väldigt mycket bättre än vad de skulle varit om vi gjort en bra inledning.

Hänger ni med?

Nåväl. Vi vann matchen och är klara för åttondelsfinal. Imorgon väntar aningens tuffare motstånd då Kroatien står på andra sidan. Jag vågar nog sticka ut hakan och säga att vi vinner den matchen. Och jag tror minsann att Jenny Alm stänker in minst sju.

Nu är det lite drygt två veckor kvar till julafton. Har jag köpt årets skörd av julklappar. Åh nej inte då. Har jag ens köpt några? Absolut! Några är inhandlade och eftersom vi har dragit ner på julklappsköpandet inom familjen så känner jag mig trygg och inte det minsta stressad.

Jag har lite dålig koll på sporten just nu känner jag. I måndags somnade jag när Liverpool mötte Fulham. Förvisso så känns det såhär i efterhand som att det inte gjorde särskilt mycket. Jag besparade mig ett och annat känslomässigt utbrott. Men när är nästa match?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=qX1Jx1fERD4&hd=1]
In Flames – Where The Dead Ship Dwell

Föregående

Vykort från Orrekulla

Inget ont som inte har något gott med sig

Nästa