Konsten att säga nej. Del 2.

4 juni 2008

När jag var 16 år satte jag mig i bilen för att övningsköra för första gången. Visst hade jag kört på småvägar och så innan men första gången med grön skylt bak på bilen. Min gode far har präntat in ganska mycket saker men en sak som jag har nytta av dagligen är: Backspeglar! Titta i backspeglarna. Antingen har väldigt många människor inte lärt sig att titta i backspeglarna eller så har de börjat tillverka bilar utan backspeglar. Visst är det märkligt att varje gång man är ute och kör bil så nästan skriker man: Men titta i backspegeln då!!

Eller är det bara Tomas som är för stressad och intolerant?

På väg hem från bära-möber-jobbet ringde telefonen. "Cervera" sa telefonen. Hej kan du jobba imorgon? Det är väl märkligt var det första som for genom min hjärna. Men. Jo det är klart jag kan. Jag måste sluta säga ja tack och amen snart. Men pengar har väl ingen dött av än. Och med tanke på att mitt ena extrajobb "såldes" i februari är det en ganska stor ekonomisk pusselbit som försvunnit. Så visst behöver jag flisen.

Nu kommer vi till det roliga. Varför ska jag jobba imorgon? Jo här ska ni få höra. Två! Ja ni lästa rätt. Två ur personalen vill tydligen vara lediga imorgon. Paus. Hold your horses. Vem var det som ville vara ledig förra torsdagen och varslade om det en och en halv vecka innan? Och som dessutom hade ordnat byte med en kollega. Rätt svar är Tomas. Ni som läser den här bloggen vet ju vid det här laget att byta arbetsdagar är big no no. Förbjudet. Mot lagen. Men det går tydligen bra att ge TVÅ personer ledigt. Med en dags förvarning. Vet inte vad jag ska säga. Eller tycka.

Jag är lite småirriterad just nu.

Förlåt.

Tre lediga dagar i idyllen Bovallstrand blev en. Skylla mig själv? Ja kanske.

Jävligt mycket hårdrock på er!

All That Remains – The Air That I Breathe
Taggar:

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *