Kan man sjukskriva sig för beslutsångest?

17 maj 2010

Det har varit en hyfsad start på veckan måste jag säga. Har i och för sig varit mer än lovligt irriterad på vårat transportbolag men det är väl ändå 2010 nu. Det ytterst lilla problem vi har är bara patetiskt att de inte kan lösa. Det är inte många spikar kvar att slå i kistan sen begraver vi det samarbetet. Även om det fungerat relativt smärtfritt de senaste sex månaderna så ska det bli skönt.

Hela dagen har i princip gått åt till att tänka på Ronnie James Dio. En av rockens absolut största finns inte längre. Det är fortfarande lite ogreppbart. Samtidigt är det en liten väckarklocka. Kanske var det den som gjorde att jag kände mig tvingad att besöka mormor och morfar direkt efter jobbat. Livet kan ta slut fort och jag tror nog de flesta bör bli bättre på att ta hand om tiden vi har. Mig själv inräknat.

Jag blev erbjuden en ny lägenhet idag. En trea på 75 kvadratmeter i samma hus. Faktiskt i samma uppgång. Och tro det eller ej men det är samma våning så flytten hade inte kunnat bli mer smidig. Det finns tre saker som talar för att jag inte ska ta den. Nummer ett och den största anledningen är helt klart hyran. 6.300 kronor i månaden är rätt mycket pengar. Anledningen nummer två är att jag verkligen trivs i min hörn-tvåa. Och snart ska jag ju få den renoverad. Helrenoverad. Sista och kanske viktigaste anledningen är att jag har lite flytthjälp att utkräva från en del folk. Och att de skulle komma undan så här enkelt vet jag inte om jag kan gå med på.

Igår bevittnades den så till skyarna upphöjda Avatar. Alltså jag vet inte. Direkt efteråt kände jag lite som när jag sett 2012. Nu var Avatar en väldigt mycket bättre film men själva poängen var att det var en rulle gjord enbart för att man skulle hänföras av alla specialeffekter och produktionen. Nu när det gått en si sådär 24 timmar känner jag lite annorlunda. Avatar är faktiskt en fantastisk film. Ett något simpelt och lätt förutsägbart manus men dock. En väldigt bra film. Och en väldigt bra saga. Den är nästan tre timmar men jag skulle se om den när som helst. Och jag vet inte heller hur sugen jag är att se den i 3D. Blueray-bilden var helt grym och man får faktist ett helt okej djup även utan 3D. Fast det kanske mest bara är en dålig ursäkt för att jag inte åkt ner till Göteborg och sett den.

Ikväll blir det dock säsong två av Forbrydelsen. Nej inte hela utan en episod. Eller två. Kanske tre. Eller bara ett halvt.

Frågan är om inte Ronnie James är den störste. Han gav oss trots allt the horns. Eller hans farmor gav oss hornen. Och det är ju ännu tuffare ta mig tusan.

Kaffet är klart. PS3:an laddad. Tänk om man skulle slita sig från datorn då.

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *