Under det första året av den tyska ockupationen av Frankrike tvingas Shosanna Dreyfus bevittna avrättningarna av sin familj, ledda av nazistöverste Hans Landa. Shosanna lyckas fly och beger sig till Paris där hon skapar sig en ny identitet som biografägare.
På annat håll i Europa arrangerar löjtnant Aldo Raine, med hjälp av en grupp judiska amerikaner, en serie snabba och chockerande hämndaktioner mot tyskarna. Gruppen, som blir känd hos fienden som ”the basterds”, möter den tyska skådespelerskan tillika spionen Bridget von Hammersmark och de förenas i målsättningen att störta ledarna för det Tredje riket. Fler öden sammanstrålar bakom en biografridå i Paris, där Shosanna skissar på en egen hämndplan…
Och vad tycker Tomas då? Det är inte så mycket att säga förutom att det är ett nytt mästervärk av Tarantino. Filmmusiken är riktigt bra och dialogen lika så. Skådespelarinsatserna är riktigt bra. Huvudrollsinnehavaren är i princip alltid bra och här gör även biskådisarna en riktigt bra insats. Brad Pitt spelar Aldo Raine som är en hänsynslös nazistslaktare. Tillsammans med sin enhet arbetar han bakom fiendens linjer och avverkar pluton efter pluton. Och de gör det på ett snyggt sätt. Filmen innehåller, som vanligt när det handlar om Tarantino, en del riktigt råa scener. Men någonstans blir de inte äckliga utan bara snygga.
Inglourious basterds är indelad i fem kapitel som faktiskt hade klarat sig som fem fristående kortfilmer. Samtliga kapitel har en inledning, en handling, en nerv och ett avslut. Det hela vävs ihop på ett mycket skickligt sätt av Tarantino.
Jag ger filmen lätt nio av tio. Har ni inte sett den är det banne mig dags att göra det. Nu!
Bilden hade förövrigt gjort sig väldigt mycket bättre som omslag på blue ray skivorna!
Den inledande texten är som vanligt lånad från DISCSHOP.