Inget nytt här inte

28 januari 2011

Det är rätt mycket vardag just nu. Inte för att det är något fel. Jag trivs oerhört bra med min vardag just nu. Helst hade jag velat ha vardag hela tiden. Om det inte räknas som vardag när man är på jobbet. Här skulle jag kunna fortsätta med att det inte är något fel på mitt jobb. Men jag släpper det här.

Efter det senaste årets drastiska försämring av hälsan hos min morfar så har jag förlikat mig mer och mer med tanken på att han inte kommer finnas för alltid. Det som däremot stör mig något så förbaskat mycket är äldrevården i den här kommunen. Det kanske är likadant överallt men det märker ju inte jag av. För att göra en lång historia kort och en segdragen händelse lite rappare så är läget så här:

Min morfar är mer eller mindre dement. Det har liksom inte slått över helt utan ibland är han nästan sig själv. Fast bara ibland. Dock så är han så pass snurrig att han inte klarar sig själv. Idag har till exempel jag fått ta ledig från jobbet för att “passa” honom medans mamma är på jobbet. Vad gör då kommunen åt det här? Jo deras lösning är att sätta morfar på antingen psyk-akuten eller på palliativa avdelningen på ett vårdhem. Alltså. Man blir ju lite matt måste jag säga. Hur kan det vara rätt att sätta en dement gubbe bland massa psyk-fall? Eller när blir det rätt att placera honom på en palliativ avdelning? I och för sig så ska vi ju alla den vägen vandra. Men ändå.

För några veckor sedan ansökte min mor om boende för morfar. Hemmet kan man också kalla det för. Det är alldeles för jobbigt för mormor att ta hand om honom när han snart backat hela vägen tillbaks till spädbarns-stadiet. I den här kommunen finns det tydligen två boende för dementa människor. Det som ligger närmst mormor och morfar heter Västanvinden och det är naturligtvis där som vi vill ha morfar. Men enligt kommunens handläggare så ska vi glömma det för kön är otroligt lång.

Otroligt lång?

Det måste  ju betyda att antingen vill folk bara ha sina anhöriga på Västanvinden för att alla andra ställen har dåligt ryckte eller så finns det för lite platser till våra äldre. Om jag ska gissa så är det alternativ nummer två. Återigen är vi inne på diskussionen om att sära på äldre människor på ålderns höst. Det kommer bli jättejobbigt för mormor om morfar hamnar någon annanstans är på Västanvinden. Borde inte personer som bor i området ha förtur?

Egentligen borde jag inte vara kaxig och skälla så mycket då jag har väldigt lite kunskap i ämnet. Men man kan ju inte låta bli att känna frustration över situationen.

Och nu till något helt annat.

Hardcore Superstar avslutar onsdagen på Sweden rock festival. Jag blir mer och mer övertygad om att jag ska åka. Frågan är bara när jag ska slå till på biljetten?

Sverige lirar semifinal i handbolls-vm ikväll. Det är stort och grymt bra jobbat. Vi möter Frankrike. Det blir svårt och näst intill en omöjlig uppgift. Vi slog i och för sig Kroatien men fransmännen är av en helt annan kaliber. Förhoppningsvis kan Oscar Carlén spela ikväll

Annars blir det ännu svårare. Och ännu mer omöjligt.

Ibland känns det som att jag försummar mina vänner. Fast det är väl så det ska vara när man är i uppstarten av något som känns helt fantastiskt bra? Jag vill intala mig själv det i alla fall.

Det är lätt att vara förstående och komma med kloka råd när det gäller andra. När det kommer till en själv så vägrar man så länge som möjligt. Men den berömda sanningen kommer alltid i kapp.

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *