Ibland räcker det inte att vara bra

Så kom den då. Första förlusten på hemmaplan. På Söderstadion. Kanske inte en så kokande gryta som vår hemmaborg normalt sett brukar vara men dock. Första förlusten. Degerfors vann med 2-1 och det är bara att säga grattis. Inte bara till tre poäng utan också till att vara ett av få lag som kommer till söder och spelar fotboll. Frågan är om vi får se en bättre match i Superettan i år. En match där båda lagen verkligen bjöd upp till fight.

Idag landade ytterligare ett paket från Ginza. Dels kändes det som ett litet tvång att köpa Kent-boxen. 149 kronor för alla skivor kändes som ett kap och om jag ska vara ärlig så är det inte så himla dåligt. Vissa låtar är till och med rätt så bra. Kent har väl bara råkat bli ytterligare en sådan där grupp som man ska tycka illa om för att alla andra gillar dem. Inte så moget kanske men nu är det som så att jag håller på att växa upp. Och då passade det bra att köpa boxen. Det andra alstret då? Arch Enemys nya Khaos Legions. Efter att jag lyssnat genom skivan en gång har jag egentligen bara ett utlåtande.

Håll i hatten, slå dig ner och njut.

Det märks att bröderna Amot också har några år på nacken. Frågan är om gossarna har gjort något mer genomtänkt. Dels så har de något som de vill säga med sin musik. Ja texterna fyller absolut en funktion men musikaliskt är det här en resa som få har varit med om. Fantastiska slingor och stenhårda riff. Jag blev rätt så illa överkörd där jag satt i soffan måste jag erkänna. Nog för att jag inte tvivlade på att det  skulle vara bra. Men så här bra? Nej det hade jag inte väntat mig. Ibland känns det som att man nästan är ensam om att tycka att Angela Gossows intåg i Arch Enemy var ett lyft för bandet. Jag är helt övertygad om att alla belackare kommer ändra sig.

Om de tar sig tid att lyssna på Khaos Legions vill säga.

Det får mig att tänka på när jag kom hem med Kreators Enemy of god. Efter första låten fick jag pausa och hämta en öl. Efter andra spåret vill jag klä av mig naken och.. Ja ni fattar!

Då är det få saker som slår musik.

Fredag kväll i Uddevalla. Ja det kommer inte bli så spännande. Dels så väntar jag på att bästa H:et ska sluta jobbet och komma hem och mysa till det. Och sen är det Kôrpehôla imorgon. Jag hoppas verkligen att det blir uppehåll så att man kan ta sig dit och få live-spelnings-abstinensen stillad. De lokala hjältarna i Rawhide öppnar hela spektaklet klockan två. Frågan är om man verkligen ska orka ta sig dit så tidigt. Annars är det halv åtta som gäller då karlstadsgänget The Generals står på scen följt av Pantera-metal signerat Plector. Men som sagt. Jag är för gammal för regn så vi håller tummarna för uppehåll.

Det stör mig lite att vi stundtals lirade skjortan av Degerfors. Men det är som det alltid är. Bollen måste in i mål. Nästa match kanske det är vår tur att rensa bollen från mållinjen.

Tre gånger!

Ja jag kom på mig själv. Ginza ligger inte i Nossebro utan Fåglum. Men det är inte långt borta.

Kaos Legions kom i ett rätt udda format. Inte det vanliga tolv gånger tolv utan mer tolv gånger arton. Eller nått sånt. Dagens i-landsproblem blir väl hur jag ska placera den i skivsamlingen.