Himlen är oskyldigt blå

| |

One down. Two to go.

Igår blev det äntligen av. Jag petade in den första av de tre filmerna i spelaren. Jag kommer ihåg när filmen kom och att jag inte var ett dugg intresserad av att se den. Jag kan däremot inte komma ihåg exakt vad det var som gjorde det men jag tror att det var Peter Dalle i en seriös roll.

Kan du tänka dig Peter “Lorry” Dalle i en seriös roll?

Filmen i sig har både en bra story och sköna miljöer eftersom den utspelar sig 1975. Kanske inte så mycket miljöer utan en skön stämning över sig. Bill Skarsgård spelar Martin som tillsammans med bästa kompisen Micke kastar sina betyg efter andra året på gymnasiet i och går på sommarlov. Micke kommer från en rik familj som har sommarstuga på Sandhamn och Martin (som förvisso bor på Lidingö men i höghus) ser fram mot en sommar där han måste hjälpa sin mamma som är dagmamma. Och att tackla det faktum att pappan är gravt alkoholiserad.

Så blir det inte riktigt.

Filmen bygger på den verkliga händelsen där polisen 1975 gör tillslag mot vad som kommer kallas Sandhamnsligan. Det är en liten del spänning i filmen, lite kärlek men framförallt en stor portion känsla. Bill Skarsgård gör rollen som Martin otroligt bra och man kan känna känslan som den fattige killen har när han för en sommar får uppleva societetslivet. Och träffa kärleken.

Titeln? Kryptisk, gullig men främst ett skitnödigt sätt för att kunna få in ett schysst soundtrack.

Tror jag.

Det är också en film som ger ett sug efter att googla mer information. Och att lyssna på t ex P3 dokumentär.

Ett betyg? Alltså den är långt från skitbra men också långt från dålig. En trea känns dock lite snålt så varför inte säga tre och en halv.

Föregående

Beck – Döden i Samarra

Tur att jag inte lovade något

Nästa