High rise

| |

Lästid: 2 minuter

Vart börjar man på den här rullen? Har ni sett så förstår ni min fundering. Ska vi börja på den naturliga ingången med Dr Robert Laing (Tom Hiddleston) som flyttar in i ett höghus. Varför han gör det är lite oklart men för att få någon form av nystart på livet är det helt klart. Eller ska vi börja i änden med det egna ”ekosystemet” som lever i det här höghuset?

Jag tänker att vi dyker i mitt i någonstans.

I den här A clockwork orange-doftande dystopiska rullen får vi följa Dr Robert Laing och hans försök att både förstå och acklimatisera sig till rollen som boende i det här höghuset. Han flyttar in på våning 25 vilket gör honom till en boende i den övre delen. Alltså en privilegierad boende och inte en vanlig dödlig.

Filmen är mörk och speglar samhällsnormerna i stort och smått. Allt från fester med droger och alkohol där det stereotypiska i klassamhället speglas till kaos och kvinnohat. Min känsla är att Ben Wheatley försöker återge James Graham Ballards novell från 1975 precis som den är skriven. Det som gör att jag får lite ont i magen är att synen på kvinnor verkar inte ha förändrats ett dugg sedan 1975. Skillnaden verkar enbart att då hymlade man inte med det. Nu försöker man på något konstigt visa släta över det som ett skämt.

Jag fick exakt samma känsla när jag såg Misbehaviour som handlar om Miss World-tävlingen 1970. Det har gått över 50 år och vi har inte lärt oss ett dugg.

Föregående

A most wanted man

Hell or high water

Nästa