Here we go again. Tisdag it is. Och faktiskt inte något nedritat i kalendern under ordinarie arbetstid. Det kommer med andra ord bli en dag fylld med sånt som man måste göra men aldrig hinner ta tag i annars. Skruva ur hårddiskar till exempel.
Igår kväll strax efter klockan elva började festival-terrorn. Precis som med allt annat så är det första det jobbigaste. Nu är första samtalet avklarat och jag förväntar mig faktiskt att det kommer några fler. Det hade varit skönt att slippa mms så man slapp bli påmind om hur det ser ut.
Tänk vad tydligt det är när chefen sagt samma sak till alla anställda. Fast han har gjort det i enrum så alla tror att det bara är de som är informerade.
Jag har snart sett färdigt på tv-serien Rome. Första säsongen. Jag tror att det saknas en del historia-kunskap hos Tomas för att jag ska uppskatta den här serien till fullo. Men visst är det bra underhållning. Kanske inte världens bästa men ändå.
Ikväll blir det till att leka support igen. Hade jag gjort det på riktigt från början så hade jag inte behövt göra om det. Men lite trevligt sällskap och en kopp kaffe eller två har ju ingen dött av. Än så länge i alla fall.
Bilden får på något sätt gestalta lite hur jag känner mig just nu. Egentligen borde jag må rätt hyggligt men något gnager.
Någon sa att en vuxen människa behöver sju kilometer motion. Varje dag.
Mina fem komma åtta räcker med andra ord inte.