Jag tycker vi börjar för nästan en vecka sedan. I måndags för att vara lite mer precis. Oddevold åkte till Borås för att möte Norrby och spela hem tre poäng. För det var just vad det handlade om. Att spela hem poängen. Kanske var det därför som det såg ut som det gjorde. De första 30 minuterna var känslan att oddevoldspelarna inte ens var med på planen. Sen blev det något bättre men betyget för den matchen måste ändå bli ”katastrof”.
Sen hoppar vi fram fem dagar. Lördag och Premier League. Liverpool har två segrar, en oavgjord och noll insläppta mål. Vi ska möte West Hem hemma på Anfield. Vi kanske inte hade sörjt den där nollan speciellt mycket (för vem hade räknat med att vi skulle hålla nollan hela säsongen?) men tre poäng hade nog de flesta räknat. Kanske även våra gubbar och då är man ute på hal is. Hammers gjorde 1-0 efter två minuter och sen var den eftermiddagen förstörd.
Ytterligare en dag framåt tar oss till idag. Oddevold välkomnar forna allsvenskarna Landskrona, som förvisso gått bra sen säsongsinledningen, och det förväntas ånyo tre pinnar. Till vårat försvar kan man säga att det dels såg väldigt mycket bättre ut än senast och dels var det ett väldigt mycket mer disciplinerat lag vi mötte. Landskrona har som sagt ryckt upp sig och genom dagens seger är de på riktigt med och snackar om kvalplatsen till Superettan.
Så. Vart ligger felet? Vi kan börja med att säga att vi skapar inga lägen. På de två senaste matcherna skulle jag vilja säga att vi skrapat ihop två eller tre lägen. Det är alldeles för dåligt. Idag släpper vi inte till några lägen som vi gjorde i Borås men å andra sidan är Landskrona inte speciellt intresserade av att anfalla. Det i kombination med att vi sätter in pressen på egen planhalva gjorde att det uppstod lite komiska situationer där Landskrona kan stå och rulla boll i sin backlinje. På vår hemmaplan. Där har vi ett stort problem. Vi vågar inte äga matchen på vår egen hemmaplan.
Det känns också som att vi saknar en spelidé. Många av spelarna ser lite vilsna ut och det verkar som att de inte vet vad de ska göra med bollen när de väl får den. Men det är väl som alltid lättast att vara världsmästare när man står vid sidan av.
Hashtag soffcoach.
Sista Johan Falk, Slutet, fungerade bra som urblåsare. Och distanserare. Någon dag ska jag skriva lite om de filmerna tänkte jag. Nu kan vi nöja oss med att de sista fem är något av det bästa som kommit i svensk film. Otroligt spännande och välgjorda.
Mitt nästa projekt är dock att ta mig en våning ner och krypa under täcket. Tror nog att den där Ipaden ska få följa med. Har hört att HBO visar en del bra serier.
Dagens soundtrack: