2020……
Ja men vilket år ändå. Det började med att jag fick en konstig känsla i magen och avslutades med… ja en konstig känsla i magen.
Jag tror inte det finns många människor på den här planeten som inte blivit påverkade på något sätt av det här lilla viruset som i princip lamslagit hela världen. Covid-19. Såklart har även jag. Jag blev av med jobbet i våras och blev själv infekterad under hösten. Att vara sjuk i corona för min del blev som en kraftig influensa så jag har väl klarat mig förhållandevis bra. Vad som däremot stör mig är att minnet blivit påverkat. Det känns sjukt olustigt och ska jag vara helt ärlig (med både er och mig själv) så är jag lite rädd för att det ska sitta i.
Nu håller vi väl tummarna för att vaccinet som rullas ut ska vara ett bra vaccin och inte ge massa konstiga biverkningar.
Här stannar jag upp och läser de futtiga rader jag redan skrivit. Herregud. Det är inte ens nära sanningen. Jag bara babblar och rapar ur mig massa ord som egentligen inte betyder något.
Jag kan (och borde kanske) skriva spaltmeter med hur året varit och hur jag mår. Men jag vågar inte. Det är den bistra sanningen. Jag gör som strutsen och stoppar huvudet i sanden.
Vad önskar jag av 2021?
- Lugn och ro
- Kärlek
Ja ungefär så. Och naturligtvis massa bra musik.
I det här inlägget borde jag väl också ge mig på någon form av års-bästa-lista för musik som kommit under året. Men vet ni vad. Jag blir bara stressad av att tänka på det så jag lägger det åt sidan.
Förlåt.
Jag önskar och hoppas att ni också får det ni önskar av 2021.
Infekterad låter ju rätt sjukt och som om man var med i värsta zombie-apocalyps-rullen.
Jag vet. Det är precis som Leif Boork skrev till Dick Axelsson på Twitter för… längesedan.
Det kan inte alltid vara alla andras fel, Dick