Jag måste försöka ta tillvara på de där små och korta stunderna av glädje och lycka. Som till exempel de gånger jag är i Bovall. Det är ren och skär avkoppling att vara i Bovall. Inga stress och inga måsten.
Idag blev det en dryg timme med skridskoåkning på Lillefrun som ligger ett stenkast från huset. Sen gick vi ner till flishälla och grillade korv. Och innan solen gick ner blev det ytterligare lite mer skridskoåkning. För barnen. Jag skyller på att jag inte har några skridskor men om sanningen ska fram så är det nog min 108-åriga rygg som sätter käppar i hjulet.
Vart vill jag komma?
Ingen aning. Mer än att jag vill vara här mer.
Helst hela tiden.
Och det där med stenkast är faktiskt ingen överdrift eller bara ett talesätt. Det är verkligen ett stenkast.
