It’s hard to be a rock n roller. Det är väl norskarna i Wig Wam som säger det? Får bli Google på den tror jag. I min värld så lyder den meningen It’s hard to be a Liverpooler.
Efter århundradets katastrofhöst så har vi bara haft FA-cupen kvar att fokusera på. Och nu är även den lilla lilla moroten borta. Om det är någon som har ont av fula ord så kan ni hoppa över nästa mening. Hur i helvete kan man åka på stryk mot ett lag som ligger i botten på Championship? Och det på hemmaplan dessutom. Framför the kop. Det är under all kritik. Fernando Torres klev av efter 29 minuter med vad som såg ut som en sträckning i baksida lår. Steven Gerrard kom aldrig ut efter paus. Utan dessa två herrar på plan rasar vårt spel ihop. Ska det vara så? Vem bär ansvaret för det? Jag har sagt det så många gånger och jag gör det igen. Jag är inte den förste som skriker efter att sparka tränaren. Men igår mådde jag faktiskt illa varje gång de filmade Rafa Benitez. Tydligen så blir det för dyrt att sparka honom. Men när ska han inse att det får vara färdiglekt? När ska han inse att han får säga upp sig själv och på det sättet hjälpa klubben. Det hade varit att ta sitt ansvar. Som det ser ut nu så styr han klubben rakt ner i avgrunden. 12 poäng upp till Chelsea som leder. Men mer aktuellt känns 15 poäng ner till Bolton som ligger på fel sida strecket. Det är oroväckande och inte roligt någonstans.
Och det är inte så mycket roligare att titta på hockey nu för tiden heller. Frölunda blandar och ger. Mest blandar faktiskt. Ikväll väntar serietvåan Linköping. Tvåan? Jag måste ha missat något för så bra tycker jag inte att LHC har varit. Men som bekant så ljuger ju aldrig tabellen. Det står en åtta framför Frölunda. Åtta? Det är sista slutspelssplatsen det. Ska vi missa slutspel i år? Igen. Det hade väl ändå varit höjdpunkten på en helt fantastisk idrottsvinter för Tomas. Det är nästan så att jag får kramp bara av att tänka på det.
Nu har vi gnällt en stund. Det får vara slut med det nu. Jag har fortfarande kul på jobbet och idag är det nostalgitorsdag så bort med alla negativa grejer. Att jag inte kört Savatage tidigare borde nästan renderat lite prygel för min del. Stor skam är det. Den alldeles briljanta plattan Hall Of The Mountain King är det som rullar idag. Sinnesjukt bra! Tyvärr så existerar inte gruppen längre men grundaren Jon Oliva kör ju på solo och bjuder på rätt så mycket Savatage. På Sweden Rock i somras var han grym. Och då har vi inte ens börjat prata om den snygge bassisten.
Lyssna i Spotify –> SAVATAGE – HALL OF THE MOUNTAIN KING
Ont i ryggen har jag fått idag också. Kan det vara hon sjukgymnasten som var här och pratade ergonomi igår som ligger bakom tro?
Det är inte lätt att vara ödmjuk, sjunger Mats Rådberg.
Det är inte lätt att vara positiv jämt, säger jag!
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=93QOLOkb7lk]
Wig Wam – Hard To Be A Rock n Roller