Söndag. Strålande väder så vad passar bättre än att tvätta. Jag ska dessutom hinna klämma in ett handbollsmöte och ett hårdrocksmöte. Och ett besök på affären. Och sen ska det köras bort en bil från garaget också. Ja ni hör ju. Det ända rätta är ju helt klart att sitta här och skriva.
Göteborgsbesöket igår blev helt grymt bra. Tyvärr lirade inte All Ends vilket jag ju räknat med men Kamelot var ruggigt bra. Man skulle kunna benämna dem som superproffs. Allt från musiken till showen med ljus och eld synkade. Magiskt. När dessutom rösten håller för Roy Kahn så kan det inte bli dåligt. Tyvärr så fick vi ju bevittna en sådan spelning på Sweden Rock i somras. Där rösten inte höll alltså.
Förbanden då? Den här gången höll det inte riktigt. Första akten, Amaranthe, som jag bara såg hälften av är ytterligare en avkomling i Nightwish-familjen. Det här gänget körde dessutom med två sångare och en sångerska. Ingen skugga över sångerskan Elize som fått äran att köra åt Kamelot på hela turnén. Men resten var inte något för Tomas. Tyska Leaves eyes lämnar inget annat avtryck än en väldigt söt sångerska och ett imponerande långt hår på growlaren. Han lät förövrigt som Lordi vilket bör säga en en del.
Kamelot får naturligtvis grymt höga poäng medans de två öppningsakterna var hyfsade. Jag menar. Det var ju ändå distade gitarrer. Så kvällen som helhet hamnar väl mitt i om jag måste betygsätta.
Den här söndagen ska alltså fyllas med möten. Först ska vi börja dra upp riktlinjer för nästa säsong och hur arrangemanget runt Kroppskultur ska se ut. Jag tycker om att jobba med sånt så det här ska bli riktigt roligt. Det andra mötet med Rockstad kommer av lite olika anledningar inte bli lika skoj. Vi kan komma till det senare.
Jag och före detta lageransvarige har haft ett litet motto som vi skojat en del om. Man måste ha roligt också. Jag har gått hela helgen och funderat på det. För visst ligger det ganska mycket allvar bakom. Jag har bestämt mig för att försöka strunta i tråkigheterna och ha lite mer kul. Både när det gäller jobb och privatliv. Inte för att jag gnäller på helheten utan för att det finns vissa grejer som det måste bli ändring på. Både på jobbet och när jag inte är där. Ganska mycket ligger på mina axlar så det är väl bara att ta tag i det misstänker jag. För ingen lär göra det åt mig.
Det är inte så ofta som man hittar nya artister eller grupper som överraskar. I höstas klampade Devildriver in i mitt liv och det är verkligen fantastiskt bra. Har ni inte kollat upp skivan Pray for the villains så bör ni göra det. Bums!
Kamelot avslutar alla sina gig med March of Mephisto. Det är en fruktansvärt bra låt. Jag har dock svårt för att bestämma mig för om den inte hade passat bättre som öppnare. En av livets alla svåra frågor.
Jag börjar bli trött på alla band med en söt sångerska och en arg kille som ska skrika. Känns som att hiphop-fenomenent drabbat hårdrocken och det mår jag lite dåligt över. Och nu snackar vi på riktigt igen.
Appropå att låta som någon annan. Är det bara jag som tycker att Charlotte Kalla är en kopia av Linda Hammar? Röstmässigt alltså. Det är inte så lite störande.
Imorgon ska Tomas komma ihåg att ringa sin hyresvärd. Hade varit spännande om man kunde få ett datum för renovering av lägenheten. Eller åtminstonde på ett ungefär.
Ut i solen och äta glass? Nej ner i källaren och hänga tvätt.