Idag är det dagen innan julafton. Och dagen efter jag gick på tio dagar julledighet. I de här två sakerna finns det tre separata händelser som påverkar mig. Jag väljer att fokusera på det positiva. Jag är ledig i tio dagar och imorgon är det julafton.
En av alla fantastiska saker med att bli pappa är att man får uppleva barndomen på nytt. Ett väldigt bra exempel är det som vi precis nu är mitt uppe i. Julen. Missförstå mig rätt när jag säger att man växt i från julen. Det är, och har alltid varit, speciellt med julen. Den mysiga stämningen, den goda maten och hänget med familjen. Den lilla, men ack så viktiga, faktorn förväntning har blivit mindre och mindre med åren. Tills nu när det finns ett barn i huset.
Idag när vi kom upp fastnade 5-åringens blick (f’låt 5,5-åringen) på granen och vad som låg under den. Eller snarare det som inte låg under den. Igår.
– Vaaaa!?! Tomten har varit här i natt pappa!
Hon satte sig vid granen och inspekterade paketen. Alla paket. Dessutom har hon lärt sig läsa så hon konstaterade snabbt att samtliga paket var till henne. Och alla var från mamma och pappa.
Men det är tomten som varit här och lämnat dem.
Jag har saknat förväntningen. Julen har alltid varit mysig, varm och full med kärlek. Nu har jag fått tillbaka förväntan och det höjer känslan ytterligare.
Nu ska vi äta frukost. Antagligen gröt till 5-åringen (f’låt 5,5-åringen) och pepparkaksbröd till mig. Ja det heter vörtbröd men när jag var 5,5 år kallade jag det för pepparkaksbröd. Förväntningarna har kommit tillbaka och så också pepparkaksbrödet.
God jul på er och hoppas att ni också får fira en jul med värme, lycka och förväntningar.