Det här med att bita ihop. Den här midsommarhelgen har verkligen visat prov på det.
För det första så kan vi väl avhandla fotbollen. Sverige mötte som bekant Tyskland i fotbolls-VM i lördags. På det stora hela tycker jag att vi (ja det heter vi när man pratar om laget man hejar på) gör en riktigt bra match. Vi följer planen till punkt och pricka men i slutändan är det några små enskilda misstag som avgör det hela. Lite som det brukar vara om jag tänker efter.
Följer planen? Tyskland körde ju nästan över oss. Nja riktigt så var det väl inte. Vi visste att tyskarna ville ha mycket boll och vi visste också att de är ett så pass mycket bättre lag att vi måste minimera antalet chanser de får. För chanser kommer de att få. Där tycker jag vi gör en fantastisk match. Vi har också ett bra omställningsspel. Kan tänka mig att Janne Andersson sliter sitt hår när han tittar på vilka offensiva alternativ han förfogar över. För ska vi vara helt ärliga så har vi ett av de sämsta anfallen i hela vm. Nu får vi den perfekta matchbilden där vi även får en grym omställning där Ola Toivonen kan sätta 1-0. Tyskarna nervösa såklart.
Sen får Tyskland den perfekta starten på andra halvlek med snabb kvittering. Men sen då? Jag tycker åter igen att vi gör en bra halvlek och håller dem på hyfsat behörigt avstånd. Visst de har chanser men det har faktiskt vi också. Och sen händer det. i 94e minuten.
Jag skulle kunna göra det lätt för mig och skylla på Jimmy Durmaz som de flesta andra. Och visst är hans fällning som ger Tyskland frisparken helt huvudlös. Men det finns så mycket annat runt den situationen som också kunde gjorts annorlunda. Ta till exempel John Guidetti. Han hade tre olika val att göra strax innan Durmaz drog på sig frisparken. När Guidetti får bollen i offensiv position kan han antingen slå in den till Emil Forsberg som mest troligt hade satt 2-1 och stängt matchen. Eller så kunde han tagit med sig bollen ned mot hörnflaggan, täckt den och fått en tysk i ryggen och fått frispark. Där hade vi kunnat söla bort minst en minut. Istället väljer Guidetti alternativ tre. Försöka göra mål genom att skjuta mot mål. Eller som det blev i det här fallet en lätt passning till Tysklands målvakt.
Där börjar omställningen som leder till frisparken.
Och sen då. När Tyskland väl fått frisparken. Då väljer Robin Olsen att ha två man i muren. En mur som han dessutom placerar fel. Toni Kroos har skjutit några frisparkar från den positionen och alla (ja alla) vet att han vill ha ut den en bit i planen för att få bättre vinkel mot mål och sen dra den mot bortre krysset. Det är exakt det som händer. Att då Robin Olsen placerat muren för att täcka första stolpen är för mig en gåta. Att Robin Olsen även tar ett eller två steg mot första stolpen när frisparken slås är också en gåta. Hade han stått kvar och tagit andra stolpen (som måste varit planen eftersom muren täcker första) hade han troligen fått bollen rakt på sig.
Alltså. Ja det var en oerhört klantig brytning av Durmaz men det är så många andra fel och missar som händer den sista minuten att jag personligen tycker det är helt uppåt väggarna att hänga ut Durmaz som den ende syndabocken.
Att det hela urartar till rena påhopp, hot och förtal behöver vi väl inte ens diskutera nivån på. Att Jimmy Durmaz får ta emot hot och påhopp på grund av hans hudfärg och etnicitet är både pinsamt och beklagligt. Och djupt sorgligt. Om jag inte är helt ute och cyklar är Jimmy dessutom född i Sverige, pratar flytande svenska och är en stor ambassadör för Locker Room Talk. Det som spelar roll för dessa individer och troll är alltså att Jimmy har en annan hudfärg och mörka ögon. Och skägg. Vi får inte glömma skägget. Nu verkar det som att Svenska fotbollsförbundet har polisanmält dessa påhopp. Det hade varit rätt skönt om de blev fällda men oddsen för det är väl inte speciellt bra tänker jag.
Jag kan inget annat än hoppas att Jimmy får starta matchen mot Mexico och sätter dit två baljor som gör att vi går vidare från gruppen.
Nu blev detta ganska långt men jag var tvungen att få det ur mig.
Här kommer för det andra. Och tydligen en hjärna.
För två år sedan drog jag som bekant på mig ett diskbråck. Nu kör jag rehab och tränar 2-4 gånger per vecka. Ett tag har det känts bra men som kommer de där bakslagen. Som i helgen till exempel. Nu har jag förvisso kunnat röra mig men jag måste säga att det är rätt knäckande att gå och ha ont hela tiden. Och att inte kunna gå ordentligt.
Men men. Det finns de som har det värre. Tyvärr så hjälper ju inte det mig men visst. Det finns absolut de som har det mycket värre. Jag kan trots allt fortfarande röra på mig.
Kan inte sluta tänka på att vi gör en grym match i 94 minuter. Sen får några få olyckliga ageranden avgöra allt. Det är tungt.
Om vi ska ta och avsluta det här inlägget med lite mer positiva tongångar så tänker jag lämna över till mina kompisar i Warfect och låta er njuta av deras version av Raining blood.
Sjukt bra!