Bra dag förtjänar nog en svordom

| | , , ,

För att sammanfatta den här dagen så har den varit för jävla bra. Ursäkta ordvalet men det är sanning. Men så är det söndag också. Lugn och ro. Ingen stress. Ja okej det regnade lite förut när vi åkte ut till Torp för att handla. Men vad gör det? Vem har dött av lite vatten? Efter shopping har det blivit lite fotbollspelande på ps3:an och rätt så nyligen kom vi hem från en promenad med kameran. Finaste H:et har snickrat matlådor medan jag har gått genom bilderna. Varför ska man alltid knäppa så många bilder? Kan det ha något att göra med att man inte är så skicklig på inställningarna och avtryckaren?

Igår slängde jag upp lite bilder från lyan. Jag lovade också att ge er lite foton från den farliga trappan upp till tvättstugan. Och hemska förrådet. Om vi ska göra en lång historia kort så är det som så att Tomas är vid 33-års ålder fortfarande barnsligt mörkrädd. Jag skäms inte direkt för det men ibland så blir det faktiskt lite av ett handikapp. Tänk er själva när ni har jagat upp er själva så pass mycket att ni nästan inte vågar gå förbi dörren till de bakre domänerna. Då är det illa.







Eftersom vi redan slagit fast att jag inte är någon mästerfotograf så hoppas jag ni förstår att jag har lite bekymmer med att få fram det läskiga. Men så där ser det ut där bak. Kan det vara som så att man skrämmer upp sig själv onödigt mycket? Ja så kan det naturligtvis vara. Men det hjälper liksom inte att tänka så. Det är en känsla som är svårbotad. Det är ungefär som att försöka övertala en person som giller Håkan Hellström att han är dålig och totalt omusikalisk.

Det går ju inte.

Jag börjar bli lite trött på silly season. På riktigt. Det går inte en dag utan att man får åka med på en känslomässig berg- och dalbana. Ena stunden har vi värvat halva av englands fotbollsreserv. I nästa stund har Manchester United, Arsenal och Chelsea snott alla talanger mitt framför näsan på oss. En liten stund senare har vi ställt in siktet på en belgare, en italienare och en brasse. Jag blir inte klok på det här.

Så länge som Charlie Adam och Juan Mata hamnar hos oss blir jag nöjd. Och någon mer försvarare också. Helst danske Kjaer. Det hade varit fint.

Vad sägs om att avsluta den här söndagen och veckan med korv- och rotfruktsgryta? Det blir grymt bra säger jag. Och så en popcorn-rulla i form av Johan Falk till det.

Svårslaget?

Föregående

Next stop: Lugn och ro

Meningslösa inlägg punkt com

Nästa