Blod, svett och krampaktigt jubel
Jösses! Vilken match Kroppskultur och Hästö bjöd på igår. Efter den första halvleken slog vi fast att det hade varit säsongens mest heta och intensiva halvlek. Vad vi inte visst var att båda lagen lyssnade på Bachman Turner Overdrives gamla dänga i paus. Den andra halvleken bjöd på en åktur som jag aldrig tidigare varit med om. Det var långt från världens mest välspelade match men intensiteten gick att ta på. Jag skojar inte. Den gick att ta på. Det hela kulminerade med åtta sekunder kvar av matchen vid ställningen 34-33.
Kropps hade då tappat en fem-målsledning. I matchens sista anfall drar en Hästö-spelare på sig en så kallad stürmer foul. Man skulle även kunna kalla det för offensiv foul. Eller sänk huvet och gör en Zidane. Hur som helst. Målet dömdes bort och det utbröt ett mindre världskrig på Hästös bänk. Spelarna blev tokiga. Materialaren blev ursinnig. Deras lagledare rasade och tränaren gick i taket. Ja ni förstår. Ett tag trodde jag faktiskt att deras huvudcoach skulle ge sig på domarparet. Mer än verbalt. Samtidigt som det är lite kul när det tänder till så gick Hästös ledare och spelare ett gäng kliv över gränsen. Att skrika till domarna att de skulle vara mutade är inte okej. Inte heller att kalla dem för blåsta och idioter. Det ska bli intressant att läsa efterspelet till den här machen.
Kropps vann förövrigt matchen.
Idag är det sortera musik som står på schemat. Packa skivbackarna. Det är obeskrivligt roligt att välja ut vilka plattor som ska plockas med. Beslutsångesten har en tendens att smyga sig på som första gäst.
Köket är med andra ord platsen att vara på imorgon. Tomas plus tre band. Det kan bli hur bra som helst.
Känslomässig som en 47-åring. Ja kanske. Eller som ett dåligt blodsocker. Eller varför inte som min egen ekonomi. Jag kan sitta hela kvällen och dra jämförelser men det spelar ingen roll. Faktum kvarstår att just nu mår jag rätt så bra. Jag känner ingen stress. Bara en vilja att se vart saker och ting leder. Och det känns som sagt riktigt bra!
