Blandade känslor angående de två senaste akterna

13 februari 2010

 

Två dagar och två bandsläpp för Sveriges i särklass bästa festival. Men vänta lite. Gary Moore och Guns n’ Roses? Nu har jag funderat ett tag och jag kan inte riktigt bestämma mig.

Det är nästan tio år sedan Gary Moore stod på rockstage på Sweden Rock senast. Eller hette den så då? Nåväl. Jag kommer ihåg det som om det var igår. Det antiklimax det blev när han uteslutande körde sina blueslåtar. I alla fall under den tiden som Tomas stod kvar och lyssnade. Kvällen innan hade Dee Snider avslutat och slått oss på käften allihop som stod i publiken. Det är kanske därför som festivalledningen skriver “Gary Moore till Sweden Rock – för att spela hårdrock!”. Det låter ju lovande och är det sant så kan det bli en bra klockan 6-spelning.

Och så till det stora huvudbryet. Guns n’ Roses. Eller det som idag är spillrorna av en grupp som en gång ägde scenen. Ett coverband med en hybris-sjuk före detta sångare kanske är en mer korrekt beskrivning av dagens uppsättning. Vad man dock inte kan bortse från är att bandet som en gång hette Guns n’ Roses tillhör de största. Utan tvekan. Ett gäng som släpper skivor som Appetite For Destruction och Use Your Illusion I & II förtjänar respekt. Det tråkiga nu då är ju att tre av sex guns-medlemmar lirar i Velvet Revolver. Och den ända kvarvarande originalmedlemen är ju som sagt ett kapitel för sig. Senaste plattan Chinese Democracy är inte så mycket att hänga i julgranen heller för den delen.

Jag är kluven!

Annars då? Jo tack. Ytterligare en vecka i stressens tecken är avklarad. Idag var jag så sjukt trött så det hade räckt att någon tog tag i mig när jag var på väg hem så hade jag nog kissat på mig. Eller nått sånt. Det blev tre timmar på soffan med John Blund som enda sällskap när jag kom hem. Det var rätt längesedan jag var så grymt trött i huvudet faktiskt.

Efter avklarad power nap bevittnades På spåret. I ensamhet. Soffan splittrades i första semifinalen och jag måste nog erkänna att På spåret är ett rätt så tråkigt program om man inte har någon bredvid sig. Sen är ju frågan om det säger mest om mig eller programmet.

De senaste timmarna har spenderats på golvet tillsammans med min skivsamling. Har för första gången på ett och ett halvt år packat hårdrocksväskorna. Det ska bli grymt kul att få spela tuff musik imorgon. Bara tuff musik. På riktigt.

Och nu är det väl dags att ‘nana kudden’ då. Eller. Nja. Det blir nog film minsann. Somna till en kanonrulle som Underworld är ju aldrig fel. Och med ögongodis som Kate Beckinsale dessutom.

Om vi inte ses eller hörs innan så är det Mortens som gäller imorgon gott folk.

Jag sätter en tjuga och mina bästa gå-bort-kalsonger på att Gretzky fixar elden i natt.

Någon som sätter emot?

Som tur är så är bokningarna innan igår snudd på världsklass.

Hårdrock!

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wotaEqL2mzI]
Behemoth – Ov Fire And The Void

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *