Are you alive?

12 maj 2011

En dag kvar att jobba den här veckan. Åtta till två är det som gäller imorgon. Hade jag fått välja så hade jag valt det tidiga skiftet åtta dagar i veckan. Och på kvällen imorgon är det avslutningsmiddag med Kropps dam.

Efter jobbet idag mötte jag bästaste H:et på vägen hem. Jag hann upp henne är väl kanske en mer korrekt sanning. Med näsan tryckt mot fönsterrutan. Så mogen är jag. När vi kom hem åt vi potatis- och purjolökssoppa. Det är verkligen mästerligt gott. Sen promenerade jag en sväng till morfar och hälsade på honom i hans nya lya. Det är ett dubbelt så stort rum som han hade innan och dessutom har han jättetrevlig utsikt. Idag var första gången som jag verkligen reflekterade över att han är sjuk. Eller drabbad av tillståndet demens. Idag kände han inte igen mig när jag kom och frågade om jag verkligen var Tomas. Det gör ont i mig att se morfar tyna bort samtidigt som jag inte kan låta bli att fascineras av att se hur en människa (eller kanske hjärnan på en människa) kan förändras en så mycket. Det blir ju väldigt påtagligt när det är en närstående som drabbas.

Idag såg jag för första gången min gamla morfar framför mig. Som han en gång var.

Morfar är min hjälte och kommer alltid vara den tuffaste som finns.

Alltid!

Efter besöket hos morfar blev det handbollsmöte. I sommar kommer Bundesliga-laget Flensburg och hälsar på och ska spela match. Naturligtvis sammanfaller det med vår Stockholmsresa. Är det något jag mår dåligt över? Nej faktiskt inte. Naturligtvis hade det varit grymt kul att få vara med och leka när handbollens svar på Arsenal kommer på besök. Men jag åker mycket hellre till huvudstaden med H och myser i några dagar.

Det blev en liten runda med kameran idag igen. Inte för att jag vet vad jag tar bilder på men jag tycker det är roligt. Bevis kommer i samband med premiären av min nya blogg.

Apropå bilden så förstår jag inte riktigt. Om det inte är mina pengar så måste det ju vara någon annans. Eller? Min mamma har i alla fall lärt mig att man inte ska ta det som inte är ens eget.

Det är kanske dags att sätta värde på allt man har. Och kanske mest hälsan. En dag är det försent.

How does it feel to be alive?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=1m5RBsH-2ME&hd=1]
Metallica – Fade To Black (live)

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *