Är du helt frisk Tomas?

20 augusti 2008

Nu var vi där igen. Onsdag. Mitt i veckan. Eller hur var det?

Fyra grova mackor med ost. Juice och kaffe. Det är dagens frukost. Ost tänker ni. Men laktos då? Nu är det som så här att jag är bara intollerant. Inte allergisk. Det är väldigt skönt att det är så för att klara sig helt utan mjölkprodukter hade varit riktigt tråkigt. För att inte tala om hur jobbigt det måste vara.

Och nu är det officiellt. Tomas är arbetsnarkoman. På heltid. Fick ett jobberbjudande igår som jag tackade ja till på stående fot. Vet inte ens vad lönen blir. Säg hej till GG’s nya pr- och marknadsföringskille. Det ska verkligen bli sjukt kul det här. I natt gick jag hem kvart i tre. Så visst är jag lite trött idag också. Men jag är ju fortfarande ung så än så länge är det inte problem. Dessutom är det ett väldigt kul jobb.

Igår spikades höstens hårdrockskvällar till 100% (bortsett den där grabben då som inte är klar förän han går in genom dörren). Nu väntar jag bara på grönt ljus från alla pr-agenter. Jag förstår verkligen inte vitsen med att dra ut på det. Vi har ju förhandlat färdigt om prislappen. Vi har spikat datum. Annons och affisch ligger och värker i min dator. Varför kan jag inte få gå ut med skiten? Svara på det den som kan.

Torp-jobb 9:45 till 20:15. Idag också. Och sen blir det annons- och affischtillverkning på GG. Hade nog inte tänkt sitta till klockan tre i natt igen. Ska ju upp och jobba imorgon med. Men vem vet.

Man får retas. Om man gör det med kärlek. Så är det.

Tomas är så gammal så han kommer aldrig göra en smiley här i bloggen. Därför kan det kanske i vissa lägen bli lite svårt att förstå ironi och min något skruvade humor. För någon mästerskribent är jag inte. Men ni får helt enkelt ta det.

Visst är det skönt att glömma bort skivor ibland. Fel att säga att det är skönt att glömma bort dem. Snarare som så att det är sjukt trevligt att komma på att man har glömt bort. Sprang på Painkiller i morse. Hur grymt bra är inte den plattan då? Det finns inte ord.

Gå ut med skiten? Nu förstod jag nästan inte själv hur jag menade.

Hårdrock på er!

Judas Priest – Painkiller
Taggar:

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *