Är det tisdagen med stort T det här?

9 februari 2010

Tisdag igen då ja. Visst känns det som att det varit ovanligt många bra tisdagar det här året? Jag är lite av åsikten att man inte kan ha roligt hela tiden och för att ha roligt så måste man ha tråkigt ibland också. Det betyder ju i så fall att någon annan dag borde få ta över tråkstämpeln. Men än så länge kan jag inte säga att det blivit så. Jag är mest ruggigt nöjd över att tisdagar verkar ha blivit en relativt bra dag. Och den vi upplever just nu har faktiskt potential att bli riktigt bra den också.

Möjligtvis har gårdagens hockeymatch lite med dagens positiva tänkande att göra. Frölunda och Luleå bjöd på högklassisk slutspelsunderhållning. Vi ägde första perioden och borde kanske haft ledningen med mer än 1-0 men målskyttet har ju inte varit vår starka sida den här säsongen. Att Pebben gör ledningsmålet genom ett skott från blå i power play understryker väl bara det. Sen utspelar sig en mittperiod av sällan skådat slag. Fruktansvärd intensiv ishockey och Luleå är det lag som vill mest. Efter fjorton minuter görs då kvitteringen men eftersom domaren inte ser ordentligt väljer han att inte blåsa mål utan vänta på avblåsningen och sedan ringa videodomaren. Signalen kommer efter 19:06 och målet likaså. I och med det så drog man tillbaks klockan fem minuter och mittakten blev alltså 25 minuter istället för 20. Lite coolt att få se det måste jag säga även om det var trögt med mål för Luleå. Att vi sedan avgör den här täta matchen med sex sekunder kvar av tredje perioden ger drabbningen precis den avslutning varje frölundait önskade sig. Och nu ligger vi sjua.

Efter nästan en hel säsong med gnäll på Christian Bäckman är jag snart redo att berömma honom lite. Men märk väl att jag sa snart.

Bilden högst upp har absolut ingenting med dagens inlägg att göra.

Det är bara en tuff bild.

Wolmer Edqvist, som dömde matchen igår, är lätt Sveriges bäste hockeydomare just nu. Som jag kan påminna mig så var detta tredje matchen jag såg med honom. Och det har varit fläckfritt i alla tre. Det är verkligen skönt att inte behöva lägga energi på domaren i matcherna.

Har jag sett fler matcher är det bara ytterligare plusbetyg då en osynlig domare oftast är en väldigt bra domare.

Idag är alltså dagen. Ja jag tror det. Jag har faktiskt ingen lust att springa runt och “larva” mig mer. Det är dags att visa att man är lite mogen i alla fall. Problemet är ju bara den där tröskeln av rädsla som man måste kliva över. Men som sagt. Jag tror nog att det är dags. Idag är det dags.

Det tråkiga är att känslan just nu säger att det inte alls är så som jag först trodde.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=I8ncW0eiKnk]
The Answer – Comfort Zone

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *