Ännu en måndag

1 september 2008

Idag är det inte lika roligt att sitta på jobbet och äta frukost. Kanske inte ska säga att jag brukar tycka att det är så överdrivet ball annars heller. Mer skönt att sitta för sig själv en stund. Fast idag är det en speciell dag. Igår kom ett besked som fick hela personalstyrkan (eller tre av fyra i alla fall) att vilja säga upp sig. Så här ligger det till:

På mitt jobb finns två chefer. En man och en kvinna. De råkar vara gifta. Mina chefer har två döttrar Den ena jobbar i butiken i Trollhättan. Och den andra ska börja här. Idag. Pappas lilla flicka är det också. Nu har jag bara träffat henne några gånger men den uppfattning som jag fått av henne stämmer helt överens med det som mina kollegor berättar. De som jobbat med henne i några år när hon var här senast. Och tro mig. Det är inga roliga historier. Man kan snacka hur mycket som helst om att folk är värda en chans och så vidare. Men jag har praktiserat det förut. Och det har aldrig visat sig att personen i fråga var värd den chansen. Och nu när jag dessutom har en uppfattning som stämmer exakt med det som mina kollegor berättar så vette fan.

Trodde att jag skulle kunnat löst problemet igår. Men. Tydligen så hade vi inte möte igår. Stressade hem från jobbet för att mötas av en tom krog. Bortsett från städtanten i källaren. Personligen så tycker jag det är bra med information.

Och appropå information. Blir så jävla trött på personer som inte fattar. Om jag säger att jag jobbar till klockan fem är det då möjligt för mig att vara på en annan plats klockan ett? Och att sen bli sur och snacka skit för att jag skulle ha strulat till det köper jag inte. Ska bli intressant när personen i fråga hör av sig för att få fribiljetter nästa gång. Orkar fan inte med skit just nu.

Och mitt upp i allt så tror jag minsann att jag börjar bli sjuk. Ont som fan i halsen. Trött och hängig kan jag nog inte skylla på något annat än mig själv. Trots att jag somnade klockan sju igår.

Hoppas på möte idag. Måste verkligen ha möte idag. Är i och för sig lite osäker på om det är rätt till 100% att säga upp mig men jag har gåttt och mått dåligt på jobb förr. Och jag vägrar göra det igen. Bättre att förekomma än att förekommas brukar de väl säga.

Förhoppningsvis funkar det att vägra bli sjuk den här gången också.

…och EXAKT nu så travade katastrofen in. Bara åsynen av henne får mig faktiskt att må dåligt. Måste bort!

Förlåt. Jag vet att man inte ska dömma folk på förhand. Men jag kan inte låta bli.

Jobb 9:45 till 20 idag. Wish me luck!

Hårdrock!

Scorpions – Wind Of Change
Taggar:

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *