Vad gör man om man inte kan somna? Jo man ser på massa film. Det brukar vara ett rätt så bra sömnmedel för herr Sandström. Men inte igår. Allt som allt mäktade jag med fyra hela filmer igår. Måste vara någon form av rekord. Men så var det ju söndag också. Och söndagarna är ju till för att inte göra så mycket annat än slappa på. Här nedan följer mina små reflektioner över de tre första av sex nya filmer om Johan Falk. Den inte så actionfyllde snuten.
Johan Falk: G.S.I.
Polisen Johan Falk har fått en ny tjänst på GSI, Gruppen för särskilda insatser, i Göteborg och återvänder från sin tid på Organized Crime (Europol) efter fem år. När en kollega skjuts till döds upptäcker han att orsaken till enhetens framgångar bygger på att de har infiltratörer bland de kriminella. En av dessa, Frank Wagner (baserad på Peter Rätz och Max Åström), vänder sig till Johan för att få hjälp att skydda sig själv och sin familj.
Tomas tycker?
För att vara en av de mest upphausade filmerna på rätt många år så tycker jag faktiskt inte att det här håller. Nu såg jag jag inte G.S.I. först utan film nummer två (Vapenbröder) och det var rena rama katastrofen. Inte att jag såg tvåan först utan själva filmen. Därför var inte förväntningarna lika stora när jag väl skulle se första. Eller fjärde. Jag tycker faktiskt att det här är helt okej svensk action. Dock så är Jakob Eklund en fantastiskt dålig skådis. Vet faktiskt inte vem jag hellre hade sett i rollen som Johan Falk men Mr Valium i en actionfilm? Nej tack.
Betyget på G.S.I. blir en femma. Bra manus och överlag hyggliga skådespelarinsatser. Frank Wagner är en skön karaktär spelad av Joel Kinnaman men just det faktum att jag tycker Jakob Eklund är så kass drar ner betyget.
Johan Falk: Vapenbröder
Johan Falk är ute på rutinuppdrag med elitstyrkan GSI. Tanken är att man med hjälp av norsk under-cover polis och en civil infiltratör i ett av Göteborgs farligaste gäng, ska köpa loss 6 stycken automatkarbiner och på så sätt få bort dem från gatan. Men plötsligt förändras allt när en ny okänd spelare blandar sig i leken och omedelbart vill ha loss inte bara dessa vapen utan ännu fler, inklusive pansarbrytande granater. GSI inser att detta inte kan vara några vanliga rånare. Någon tänker starta krig på Göteborgs gator. Samtidigt så blir situationen för Johan Falks infiltratör Frank Wagner mer och mer mardrömslik då ledaren för gänget han infiltrerat inser att någon av hans egna läcker till polisen.
Tomas tycker?
Det här var då som sagt den första av de nya Falk-filmerna jag såg. Ärligt så vet jag inte riktigt. Det kan ha varit hela situationen runt omkring som gjorde att jag inte riktigt kunde koncentrera mig. Men jag tyckte att det här var riktigt dåligt. Buset (Frank Wagner och Seth Rydell) gör en bra insats. Men Jakob Eklund. Det måste bli lite mer action a’la Persbrandt när det är sådana här filmer. Mikael Tornving överraskade dock i rollen som chef för den här lilla specialla gruppen.
Betyget? Det här var ett riktigt bottennapp. Kan inte bli mer än en trea. Tyvärr.
Johan Falk: National target
Johan Falk och hans kollegor på GSI är mitt uppe i ett etniskt tillslag av amfetamin när de inser att det har med en mytomspunnen rysk maffialedare att göra. Få har sett honom och ännu färre vet vad han heter. Det enda man vet är att han kallas för Mr. K. Johans infiltratör i Göteborgsgängen Frank Wagner skickar ut budskapet om att han vill göra affärer med någon som kan leverera stora mängder amfetamin. Och plötsligt är Frank inne i sin värsta dröm någonsin när han inser att han håller på att infiltrera Europas farligaste maffia, den est-ryska, bestående av f.d. KGB-officerare.
Tomas tycker?
Ja nu börjar det hända grejer. Alla flickors nya lover boy, Frank Wagner, växer för varje film som går. Till och med Jakob Eklund känns lite action mellan varven. Dock har han kvar sitt stöniga sätt i dialogerna. Kom att tänka på att det kanske inte är han man ska gnälla på. Det kanske är dålig regi av Richard Holm. Som för övrigt är en regissör jag nog inte hört talas om förut. Men! Den tredje Falk-rullen är helt klart den bästa hittils.
Betyget? Hade inte Eklund varit så skitnödig i de flesta dialoger hade det kunnat bli ett riktigt bra betyg. Men jag nöjer mig faktiskt med en sjua här.
Sådär. Det blev väl ingen sågning direkt. Summa summarum så har jag faktiskt en ganska positiv känsla i kroppen efter att ha sett de första Falk-filmerna. Det är inte omöjligt att det blir nummer fyra ikväll.
För det blev minsann inget generalrep. Kroppskultur har bara en handbollsträning innan matchen på torsdag och då vill de ägna sig åt.. Ja just det.. Handboll. Inte så svårt att fatta kanske. Och på onsdag var visst hallen upptagen av en Winnerbäck.
Jag kan inte hjälpa det. Men någonstans så känner jag mig lite lurad.