Är det roliga slut nu?

Igår genomförde vi den tionde skivmässan i ordning. Vi gjorde bokslut för fem otroligt roliga år. När jag säger det så där så låter det som att jag jobbat konstant i fem år med skivmässan och så är det ju så klart inte. Två gånger per år i fem år ger tio gånger. Hur ska […]
Författat av Tomas
Publicerat 4 november 2019
"

Fortsätt läsa

Igår genomförde vi den tionde skivmässan i ordning. Vi gjorde bokslut för fem otroligt roliga år. När jag säger det så där så låter det som att jag jobbat konstant i fem år med skivmässan och så är det ju så klart inte. Två gånger per år i fem år ger tio gånger.

Hur ska jag sammanfatta de första tio åren då? Roliga? Ja som tusan. Lärorika? Absolut! Utvecklande? Ja det också. Något de definitivt inte varit är tråkiga. För varje mässa som gått har jag lärt mig något nytt. Nästan. Det är väl de sista 2-3 som gått mer på rutin. Och det är kanske också det som gjort att det börjar kännas som att det roliga är slut.

För ska jag vara riktigt ärlig så kanske det är min slapphet (om man nu får kalla det för det) som gjort att besökarantalet stadigt minskat. Vinylförsäljningen ökar förvisso inte lika hårt längre och Uddevalla är inte världens största stad så underlaget är ju begränsat men om jag ska vara riktigt ärlig mot mig själv så kanske det är så. Att jag tappat gnistan alltså.

Jag vill inte tro att det är så men jag kan heller inte blunda för att det kanske är mitt fel att jag inte når de där 300 besökarna som jag vill nå. Det finns många saker man kan peka på som jag tror spelar roll. En är såklart exponeringen i media som av förklarliga skäl inte var i närheten den här gången mot hur det varit förut. En annan är att det verkar faktiskt generellt vara en liten dipp för skivmässor.

Artikel från Bohusläningen

Den 8 mars är det dags igen nästa år. Jag ska ge det en chans till men blir det inte bättre till våren får någon annan ta över stafettpinnen. Någon som kanske brinner lite mer för det och inte bara tycker att det är roligt.

Nu kanske ni tycker att jag låter som en grinig gammal gubbe och… ja det kanske jag gör. Eller det kanske jag är. Men nu har jag gjort det här i fem år och tycker nog att jag har rätt att vara lite grining.

Eller ska vi kalla det för realist?

Jag fick hur som helst tag på lite godis till kommande quiz på mässan. 36 bitar svart plast för att vara exakt.

Och bara en sån sak att mässan fick mig att producera ett inlägg för första gången på ett och ett halvt år. Det är ju inte kattpiss.

Jag kan ju inte lämna er utan ett litet musiktips. Något har ju hänt på 18 månader menar jag. Kunde jag varit roligare? Ja kanske det men Saxon är trots allt världens bästa band.

Punkt.

Saxon – Thunderbolt