Det har blivit lite speciellt det här med torsdagar. Känslan att det inte riktigt är fredag har bytts ut mot en nästan lyckligt sprallig känsla över att få plocka fram ett gammalt guldkorn ur samlingen. Och lyssna på det hela dagen. Mina kollegor på kontoret är inte riktigt lika exalterade.
Sport? Ja jag vet faktiskt inte. För någon vecka sedan kulminerade allt och sedan dess har jag faktiskt mer eller mindre kopplat bort idrott. Jag orkar helt enkelt inte. Titta sådär halvengagerat på Liverpools match i måndags. Visst var det trögt att vi bara fick 2-2 hemma mot Birminghamn. Men ärligt så brydde jag mig inte speciellt mycket. Jag tror helt enkelt att det blivit lite för mycket det senaste. För mycket negativt för att det ska vara nyttigt.
Idag väntar dock möte om sport. Ska sitta ner med delar av Kroppskulturs styrelse och snacka framtid. Fick frågan för några veckor sedan om det skulle vara intressant att vara speaker och sköta musiken på Kropps hemmamatcher. För er som känner mig så är det väl inte helt överraskande att jag tackade ja på stående fot. Så tillstötte lite problem förra fredagen när jag skulle göra någon form av debut. Det visade sig finns krafter som inte var så pigga på den nya idén. Igår hade föreningen styrelsemöte och idag är det alltså dags för möte med Tomas. Ska bli lite spännande att se vad de kommit fram till.
Mer möte. Jo det måste nog bli så. Jag är som sagt var ingen gnällspik som brukar skylla från mig på andra. Men jag tror nog att det är dags. Inte att skylla från mig. Mer att förklara situationen ur mina ögon.
No Music Day. Kan vara det dummaste jag hört. Bill Drummond (som skapade ”musik” med KLF) tycker tydligen att folk inte uppskattar musik på rätt sätt idag eftersom den finns överallt. Så istället för att rikta energi på rätt saker och åt rätt håll så tycker mr Drummond att vi ska ha en musikfri dag. För att uppskatta musiken. Den 21 november var det visst.
Nostalgitorsdag den 12 november bjuder på Twisted Sister – You Can’t Stop Rock ’n’ Roll