Har jag helt tappat greppet? Eller helt enkelt bara förlorat orken? Svaret är att jag vet faktiskt inte. Allt som oftast kan jag gå och fundera på olika formuleringar till bloggen men när jag väl sätter mig ner är det precis som att luften går ur mig. Det känns inte lika roligt längre. Och det är trist.
Nu tänkte jag mest bara få ur mig lite fotbolls-frustration. Nu vann vi över Newcastle igår med 3-1 men det är inte förrän Steven Gerrard kommer in på planen som det händer något. Ska det verkligen behöva vara så? Jag har hela tiden sörjt att vår kapten varit skadad men även hävdat att vi måste klara oss utan honom. Killen har dessutom passerat 30-strecket och kommer inte spela hur länge som helst. Men igår blev det rätt så uppenbart att vi behöver Steven. På planen.
Innan Stevie G kom in var det tafatt och okontrollerat. Många felpass och stackars Andy Carroll som (med all rätt) fått utstå både spott och spe för sina mediokra insatser sprang bara runt som en yr höna utan ett ända rätt. Tills los capitanos kom in alltså. Helt plötsligt blev det ett helt annat go i hela laget. Och helt plötsligt var Andy Carroll hetare än en järnkamin. Helt plötsligt kom missilerna in i straffområdet och helt plötsligt var fyrtornet Carroll på rätt plats.
Som supporter och anhängare till Liverpool var det julafton på nytt när Steven Gerrard klev in på planen i minut 59. Inte just att han gjorde come back efter skada (det gjorde han ju redan i förra omgången mot Blackburn) utan den scenförändring som blev. Kreativitet och ett ständigt hot mot motståndarnas backlinje. På tisdag möter vi Manchester City på fiendemark och jag hållar alla tillgängliga tummar och fingrar för att Steven är fit for fight och kan lira 90 minuter. Plus stoptid.
Några frågetecken efter gårdagens match. När ska de tjugo miljoner pund som vi betalade för Jordan Henderson visa sig vara väl investerade slantar? När ska Martin Kelly ta plats på högerbacken istället för säkerhetsrisken Glen Johnson? Hur bra är egentligen Martin Skrtel?
Jo jag noterade Jay Spearings spel igår. Han var grymt stabil och förutom att trasa sönder en del av Newcastles försök till anfall slog han en hel hög med fina passningar. Offensivt. Det är något som vår brasilianare Lucas har väldigt svårt för. Men jag är fortfarande tveksam till att han klarar av att axla rollen efter Lucas under en längre tid. Nästa match lär bli ett kvitto på det om Kenny spelar honom.
Nog med fotbollssnack.
Jag vill passa på att önska ett gott slut och ett gott nytt år. Det är fortfarande roligt att se att ni är några tappra som är inne och ögnar genom mina inlägg. Som jag sagt tidigare så skriver jag mest för min egen del. För att få skriva av sig. Jag kan dock inte sticka under stolen med att jag är inne och smygtittar på besöksstatistiken och tycker att det är roligt att det är några fler än jag själv som är inne på bloggen.
Hoppas att ni får en helt fantastisk kväll och en riktigt bra start på det nya året. För egen del så hade jag gärna upplevt 2011 en gång till.
Eldkvarn – Kärlekens tunga
