Tag Archive for luis suarez

Ibland måste man göra svåra val

Söndag morgon. Jag är nästan beredd att påstå att söndag är den bästa dagen under veckan. Oftast har man absolut inget inplanerat utan kan ta dagen som den kommer. Den här veckans upplaga har dock en lilten sur eftersmak. Inte på grund av alkoholintag då det var helt nyktert igår. Anledningen stavas ”svåra val”. Igår blev jag tvungen att välja men hur jag än vände och vred så skulle det bli fel beslut. Här och nu har jag lite svårt att gå djupare på vad jag hade att välja mellan men det smärtar lite att jag var tvungen att göra någon besviken.

Kropps herrar åkte på stryk. Igen. Dock så ligger det lite mer bakom siffrorna 27-31 än bara en förlust. Igår var det OV Helsingborg som stod för motståndet och precis som förra matchen i Agnebergshallen var vi helt klart värda mer än en förlust. Eller ska vi säga att vi var värda minst en poäng av de fyra vi spelat om? Både gårdagens motståndare och Lindesberg är två av den här seriens bästa lag. Om de inte är de två bästa lagen. Nu kan man ha hur mycket bortförklaringar som helst. Faktum kvarstår att både herrarna och damerna ligger rätt surt till och det kommer krävas en rejäl uppryckning under våren.

Skönt då att ett av mina lag levererar. Liverpool slog Queens Park Rangers med 1-0 och gick också om Newcastle i tabellen. Det var inte bara skönt att vi vann. Det kändes också riktigt bra att Luis Suarez fick sätta dit bollen efter någon månads torka. Nu ska han klara av nästa fight. Den mot stackars Evra i Manchester United som alltid blir utsatt för rasistattacker. Och den mot tusentals Fulham-fans som kände sig kränkta när han gav dem fingret. Efter 90 minuters haglande av glåpord.

Ett av mina lag?

Ja ni fattar!

Tanken med lördagskvällen var planering inför nyårsafton. Nu blev det inte så. Istället tillbringade jag kvällen med min sambo. Det är här det där med val kommer in. Hur som helst så tog vi en promenad i vad som skulle visa sig vara svinkalla Uddevalla. När vi tog beslutet så kändes en promenad uppfriskande men ack så fel vi hade. Det blev en kort bensträckare som faktiskt inte alls var bortkastad trots kylan. I en lokal på Kungsgatan har det tydligen flyttat in en ny fotoaffär. Lite gluttande i fönstret och jag fick genast ångest över att jag inte umgåts mer med min kamera den senaste tiden. Förhoppningsvis har stadens försäljningsställen öppet på söndagar när det lackar mot jul. Då ska Maggans foto få sig ett besök.

Jag kan inte hjälpa det men jag måste fortsätta gnälla på spelarna i Manchester United. Sportbladet har en artikel om Nani som säger att han grät som ett barn efter förlusten mot FC Basel som innebar att hans lag var utslaget ur Champions League. Är det någon som är förvånad? Nani är väl den störste lipsillen sen Christiano Ronaldo.

Igår sändes det sista dedikerade programmet av Så mycket bättre. Överlag har det varit precis lika bra som första säsongen om ni frågar mig. Personligen har jag tillsammans med väldigt många andra fått upp ögonen för den helt fantastiska Laleh. Även Mikael Wiehe har gjort riktigt bra ifrån sig. Hans tolkning av E-types Calling your name måste vara höjdpunkten. Faktum är att höstens upplaga egentligen bara har ett frågetecken. Och det är ett stort frågetecken. Med utropstecken bakom. Lena PH?! Har vi någon mer musikalisk inkompetent människa i det här landet? Nog för att hennes punkversion av Vem kan man lite på? var riktigt bra men en gång är väl som bekant ingen gång.

Okej det finns två. Lena och Håkan bildar ett rätt bra par.


Björn Afzelius & Mikael Wiehe – Det räcker nu (live 1985)

Share

Nya vecka. Nya möjligheter. Nya överraskningar.

Ja så var det måndag igen. Härligt. Det lär bli en intressant dag också. Av många olika anledningar. Många? Ja fler än en i alla fall.

Liverpool spelade 1-1 mot Arsenal igår. Matchen igår var ett bevis på hur humöret kan svänga för en supporter på väldigt kor tid. Liverpool gjorde en bra bortamatch i 90 minuter. Ja faktiskt 95 minuter. Med en hel hög flyt hade vi till och med kunnat vinna matchen. Så i matchens 96:e minut händer det som inte får hända. En arsenalspelare ramlar i straffområdet och domaren blåser straff. Rutinerat av Cesc Fabregas men knappast så mycket beröring att han behövde ramla. Just där vid den tidpunkten var Tomas allt annat än en lycklig man. Men se det där kan vända rät snabbt. I matchens 100:e minut fick vi frispark precis på straffområdeslinjen. Luis Suarez skott var misstänk nära en arsenal-hand och sekunden senare går Lucas omkull. Domaren blåste straff i det läget också. Dirk Kuyt slog in kvitteringen och sen blåste domaren av matchen.

Rättvisa skipad? Ja absolut. Jag tycker inte att någon av situationerna är straff. I den första situationen lägger sig Fabregas ner så fort han känner att Spearing är när honom. I den andra sitationen stannar Lucas upp så att Eboué springer rätt över honom. Visst att han är lite för het och ivrig i den situationen Eboué men det är definitivt inte straff.

Matchens 100:e minut säger ni? Ja det blev rätt många övertidsminuter eftersom Jamie Carragher tuppade av efter en kollision med John Flanagan. Carragher fick Flanagans panna rätt på hakan och tuppade av innan han slog i backen. Det såg riktigt otäckt ut men nu meddelas det att Jamie mår bra efter omständigheterna.

Till nästa säsong måste vi stärka upp i backlinjen. Nu gjorde både Carragher och Skrtel en bra match igår men det är inget mittbackspar för att vara med och slåss i toppen. Framför allt inte slovaken. Och när greken Kyrgiakos är backup så förstår ni hur tunt det är. Drömmen hade varit och få ha Agger skadefri en hel säsong och om Danny Wilson kunde blomma ut ordentligt.

Men jag tror fortfarande vi måste köpa en ny mittback. Minst en.

Igår såg vi Hämnden av Susanne Bier. Jag ger båda tummarna upp. Mikael Persbrandt gör en riktigt bra insats som Anton. Dels är det gripande att se honom som läkare nere i Afrika och hur han hanterar situationerna där. Sen är det hans pojk som är mobbad i skolan men hittar en ny vän i Christian som kommer ny till klassen. Båda de här killarna gör riktigt bra från sig. Mest imponerande är den nyinflyttade Christian som slits mellan sorgen efter sin mors bortgång och viljan att göra det rätta och hjälpa Elias som är mobbad. Jag tycker också det är spännande att se tuffingen Persbrandt i den här rollen. Grabben kan ju faktiskt göra andra roller än hårdhudad polis alternativt värsting.

Jag undrar hur Persbrandts karaktär Anton hade reagerat när mobben släpar iväg på ”den store mannen” om det varit en svensk produktion?

Måndagen då. Ja det kan bli riktigt intressant idag. Varje dag den närmsta tiden kommer nog bli som en liten utmaning. På ett sätt är det ju lite spännande. Att aldrig veta vad som väntar. Det som gör det lite extra okej är att jag faktiskt inte bryr mig.

Det är riktigt grymt att se Kenny Dalglish släppa fram alla unge killar. Igår lirade Jay Spearing (22), John Flanagan (18) och Jack Robinson (17). De två förstnämnda är dessutom födda i Liverpool. Den trejde, vänsterbacken Robinson, är skolad i Liverpool och räknas nog som en local lad. Han var endast 16 år och 250 dagar när han debuterade i a-laget vilket gör honom till den yngste genom tiderna. Igår ställdes han mot vindsnabbe Theo Wallcott och gjorde det riktigt bra. Arsenalspelaren löpte inte ifrån honom en enda gång.

Jay Spearing och John Flanagan var i princip felfria de också.

Vi har en ljus framtid.

Härlig koll av TV4-sporten. Martin Skrtel är rakad och söndertatuerad på armarna. Viss skillnad mot unge herr Flanagan.

Bäst just nu: Volkswagens reklam med den lille Darth Vader.

Share

Söndag. Söndag. Söndag.

Tiden går verkligen snabbare ju äldre man blir. Söndag igen och ännu en skön slapparhelg är snart över. Men först ska vi klara av en match mot Arsenal.

Efter segern mot Manchester City senast med 3-0 är det helt uppenbart något mer positiva känslor inför dagens match än vad det normalt sett skulle vara. Arsenal på Emirates är ingen promenad i parken direkt. Londonlaget strävar efter att utför ett näst intill omöjligt uppdrag. Att sno titeln från Manchester United. Vi å andra sidan försöker utföra en lite mer men nästan lika omöjlig uppgift. Fixa en plats i någon utav europacuperna nästa år. Första målet är Europa League men med grymt mycket flyt kan vi faktiskt fixa en plats i Champions League. Men det tror jag inte ens vi ska hoppas på.

Klockan 17 är det avspark. Idag vågar jag inte tippa utan hoppas bara på att firma Suarez/Carroll fortsätter på den inslagna vägen.

Hardcore Superstar i fredags var en lätt besvikelse. Det var grymt skönt att gå på konsert igen. Men efter en lång turné så fanns det en del skavanker. Jocke Bergs röst till exempel. Sen verkade det som att Vic Zino hade smuttat lite för mycket på Jäger-flaskan innan gig. Inte ett solo som stämde och fruktansvärt dåligt gitarrljud.

Men!

Hardcore Superstar är inte Dream Theater. Man går inte på en spelning med göteborgarna för att få en skön ljudupplevelse. Det är ös och en hejdundrades fest från början till slut. Där är de svårslagna. Direkt efter konserten var jag grymt besviken och hade gett Hardcore en etta i betyg. Nu såhär i efterhand när man fått funderat och smält lite så drar jag till med en trea. Eller tre och en halv faktiskt. För de var helt klart bättre än medel. Men inte riktigt så bra att de förtjänar ett högre betyg.

Crash Diet överraskade. Mycket energi och låtar som verkligen passade in. Förband nummer två däremot. The 69 Eyes. För mig helt oförklarligt att finnarna var med på den här turnen. Enda behållning var trummisen som hade energi i överflöd. Han borde delat lite med övriga bandet. Den tuggumituggande sångarens försök att vara både Elvis och Peter Steele var bara fjantigt.

Liverpools svenska supporterklubb drog upp ett scenario där vi kan bli tvugna att förlora sista matchen mot Tottenham för att nå Europa. Moraliskt dilemma? Nej det tycker jag inte. Ska vi verkligen gå för att vinna en sista betydelselös match för säsongen och samtidigt missa spel i Europa nästa år? Självklart inte. Om det är förlust som krävs så är jag rätt övertygad om att Kenny Dalglish kommer ställa upp med ett reservbetonat lag.

Härligt väder idag innebär en liten promenad. Det blir också en liten bussresa till ÖoB. Innan avspark ska jag nog hinna med och värdera ljudprylar också. Hektiskt? Nej inte alls. Jag är lugn som en filbunke.

You’ll never walk alone!

Share

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport

För mycket kaffe igår gjorde det svårt att somna. Jag har aldrig blivit påverkad av koffeinet tidigare men igår var jag stressad i kroppen. Trött i huvudet men stressad inombords. Är det en naturlig reaktion att inte kunna sova länge på morgonen också? Klockan sju slog jag upp ögonen och har haft dem öppna sedan dess.

Tröttsamt.

Liverpool har äntligen gjort klart affären med Ajax om Luis Suarez. Tyvärr så verkar det som att Fernando Torres är förlorad. Torres är världsklass. När han är som bäst. Den här säsongen har han varit långt från den nivån. I och för sig har han varit skadad en större del av året men det måste väl också räknas in. Men. Alla har väl rätt till en dålig dag på jobbet. Eller en halvtaskig säsong.

Liverpool är klubben i hans hjärta. Han spelade med en liverpool-bindel under kaptensbindeln som han bar i Atletico Madrid. Det sägs att han och Steven Gerrard är ruskigt tighta. Varför skulle Fernando Torres välja att lämna oss? Och dessutom göra det för Chelsea!? Med två dagar kvar av transferfönstret sticker jag ut hakan och gissar på att det här bara är lösryckt skitsnack från sensationslystna skvallerblaskor i England.

Mer sport. Igår spelade både herrarna och damerna hemmamatch. Jag pratar med andra ord om Kroppskultur. Först ut var tjejerna. Vet inte riktigt vad jag ska säga om den matchen. Eller vår säsong. Kropps dam räcker helt enkelt inte till i Elitserien. Jag tycker också att det ser ut som att det finns ett viss missnöje i truppen. Men det är ju bara jag.

Herrarna är däremot ett rätt stabilt gäng. Vinst med 29-20 mot Helsingborg och frågan är om inte Kropps herr kommer knipa en kvalplats till Elitserien nu. Inte för att vi är ett lag, eller en förening, för högsta serien men det är en spännande utveckling och en bra värdemätare.

Uddevalla-publiken kan vara den tråkigaste. Hur svårt är det att klappa händerna?

Klockan två idag ska Sverige knipa första medaljen i ett mästerskap på typ tio år. Spanien kommer bli en utmaning som heter duga. Med min ringa kunskap om internationell handboll skulle jag placera Spanien på samma nivå som Kroatien. Och dem slog vi ju.

Frölunda fick stryck av Färjestad igår. 0-3 hemma i Scandinavium. Det börjar kännas jobbigt nu. Ska bli intressant att se vilka huvuden som rullar om vi missar slutspel i år.

Hammarby vill värva Paulinho. Ja tack!

Och om vi ska avsluta det här inlägget med att inte snacka sport. Idag ska mormor och morfar få träffa H för första gången. För mig är det viktigt att mina morföräldrar får träffa henne. Tyvärr så är det ett läge när det är lite ostabilt med tanke på morfars demens och mormors taskiga hälsa. Men bättre sent än aldrig och snart kan det vara försent.

Min mor ska också vara med och fika. Enligt kompis C är min mamma och H rätt så lika. Ska bli spännande det här.

Något stör mig. Kan inte sätta fingret på vad.


Shinedown – 45
Share
Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers: