Tag Archive for liverpool

Fotbollstankar inför hockey-kvarten

17 maj 2012 Allmänt, Sport No comments

Badholmarna, Bovallstrand | FOTO: Tomas Sandström

Det är alltid speciellt att komma hem. Hem till Bovallstrand. För det är så jag känner. Inget konstigt med det tänker jag då väl de flesta har lite extra starka band till platsen som de växt upp på. Men så är man ju så där naiv och vill tro att just mitt paradis är aningens finare och mer harmoniskt än de flesta andras.

Antagligen har jag fel.

Knappt har Liverpool varit utan manager ett dygn innan rykten nästan hotar att pulverisera hela internet. Alla nördar vet ju vad som händer om man googlar ”google”. Ja ungefär så nära bristningsgränsen har flödet på Twitter känts idag. Vem ska ta över kaptensmössan efter Kenny Dalglish? Om jag får bestämma så blir det André Villas Boas. Nu verkar det dock som att det blir Wigans Roberto Martinez. Jag har egentligen ingen åsikt och det kan bero på att jag har inte den blekaste aning om spanjorens kunskaper.

Sist vi hade en spanjor vid rodret blev det ju rätt bra så varför inte.

Fast jag tror att anledningen till att Martinez står på tapeten stavas Mohamed Diame och Hugo Rodallega. Det har ryktats i åtminstone ett år att vi skulle vara intresserade av båda dessa herrar. Nu råkar de spela i Wigan och om vi värvar bossen så kanske vi har större chans att få loss lite spelare också.

Hade dock hellre sett André Villas Boas.

Som sagt.

Eller varför inte Dortmunds Jürgen Klopp. Ska man följa principen värva-tränaren-så-får-vi-spelarna så känns namn som Mario Götze, Robert Lewandowski och Shinji Kagawa väldigt mycket mer intressanta än de som Wigan kan erbjuda.

Så länge vi klarar oss från den mer än lovligt överskattade Pep Guardiola är jag nöjd. Vem hade inte lyckats i Barcelona? Till och med Roy Hodgson hade vunnit Champions League och La Liga.

Roy Hodgson. Hur tänkte England där egentligen?

Den som lever får se helt enkelt.

Drömvärvning? Rafal van der Vaart. Sju dagar i veckan.

Nu lägger vi undan fotbollen en stund och fokuserar på pucken. Sverige ska slå ut Tjeckien i ishockey-VM om en liten stund.

Bästaste H:et kan tänka sig att flytta till Bovallstrand. Jag förstår henne och det gläder mig.

T minus 31.

Det närmar sig.

Share

Avsked, minnen och helt ointressant

16 maj 2012 Allmänt, Sport No comments

Idag kom så det väntade. Kenny Dalglish fick inte fortsätta som manager för Liverpool. King Kenny är sparkad! Jo han kommer alltid vara kungen. Dock så är det på helt andra saker än att coacha och träna ett lag. All heder och respekt till KK men jag sörjer faktiskt inte hans avsked som tränare för Liverpool. Jag hoppas däremot att han blir kvar i föreningen på ett eller annat sätt.

Men det kanske inte är så troligt.

Det är alltså den 16 maj idag. En händelse som har årsdag idag och som by far kommer betyda mer för mig än att vår gamle hjälte fick sparken just idag är den som inträffade för två år sedan. Jag vet att jag skrev det i fjol men jag väljer faktiskt att upprepa mig. Jag kommer ihåg det som om det vore igår när jag vaknade upp i soffan och gode vän C satt i fönstret och rökte. På frågan om vad som hänt… Ja ni kan väl det här nu. Annars finns det en länk till mitt inlägg för två år sedan precis här under.

http://julmust.de/2010/05/r-i-p-ronnie-james-dio/

Morgondagens röda ledighet kommer förläggas till Bovallstrand. Både jag och bästaste H:et är rörande överrens om att det var alldeles för längesedan vi var där. Och den snara framtidens förändringar kanske gör att det dröjer ett tag tills nästa gång.

Pep Guardiola, Svennis eller han i Wigan? Helst ingen av dem om ni frågar mig. Det är ju så grymt svårt att veta innan om det kommer bli bra eller dåligt. Om jag var tvungen att välja en så hade det blivit han som fick sparken från Chelsea tidigare under den här säsongen. Just det. André Villas Boas. Men det är just nu och kan definitivt ändras.

Kanske redan imorgon.

Att det är Megan Fox’s födelsedag idag är väl inget vi behöver lägga särskilt stor vikt vid.

Once a king, always a king!

Det gäller Kenny men framförallt Ronnie James.

You’ll never walk alone!


Ronnie James Dio – All The Fools Sailed Away

Share

Nu stänger vi säsongen 2011/12

13 maj 2012 Sport, Youtube No comments

Är man det minsta intresserad av fotboll så har man koll på att Liverpool FC gjort en medioker säsong. Milt talat. Vi skrapar ihop drygt femtio poäng och slutar åtta. En placering bakom Everton. Det finns hur många som helst ”inte okej” att plocka fram efter den här säsongen. Om vi börjar med tabellen så är det inte okej att sluta åtta. Det är inte heller okej att sluta efter lag som Newcastle och Everton. Framför allt inte Everton.

Jag tänkte faktiskt göra ett snabbt bokslut för säsongen 2011/12. Den tog slut idag och för att inte odla ett alltför illa lidande är det lika bra att lägga den bakom sig. I bokslutet tänker jag dock ta med min egen insats som korrespondent för Liverpool supporterklubb. Min vårsäsong har legat på ungefär samma nivå som laget. Rätt mycket under standard med andra ord.

Jag tänkte råda bot på det redan imorgon faktiskt. Ni som hängt med vet att vi har haft en del supporterträffar på Harrys. Under våren har det dock varit väldigt sparsamt med träffar. Rättare sagt så har det inte varit en enda träff. Det är där självkritiken kommer in. Jag hade ett möte med Cheers tidigare i veckan om att flytta träffarna dit nästa säsong. Det mötet uppkom efter att Harrys vägrat höra av sig på ungefär en månad. Dock så ringde faktiskt Mr Harry samma dag som jag hade möte med Cheers så det blir ett litet möte där också. Imorgon om vi ska precisera oss lite.

Vi har tillbringat helgen i Skövde hos H:ets syster med sambo. Nu råkar det vara som så att herrn i huset på Henrik Gjutares gata är väldigt förtjust i ishockey. Sammanträffandet med hockey-vm gjorde således att det blev en del TV. Inte mig emot. Frågan är bara om man kan vara nöjd med den svenska insatsen. Förlust 3-7 mot Ryssland och vinst med 4-0 mot Italien. Båda resultaten är tveksamma om ni frågar mig.

Och appropå Skövde. Uddevallas stolthet, tillika seriefavoriter i division 1 södra, Oddevold kryssade mot nämnda stad idag. 1-1. Det verkar som att morfars favoriter inte riktigt pallar favoritskapet. Fotbollskunskap från hals och nedåt finns absolut i truppen för att tillhöra toppen. Nu verkar det bara som att knoppen ska tränas upp också.

Och ja. Det blir mer fotboll.

Bajen knöp ihop helgens fotbollssäck genom att besegra Värnamo med 1-0 på bortaplan. Christophe Lallet dunkade in matchens enda mål och därmed sitt femte(?) mål för året. Fem mål på sex matcher är inte så illa pinkat. Om det nu är fem. Och Bajen står på sexton poäng. Det luktar återtåg.

Fyran visar Den siste samurajen ikväll. Det är en riktigt bra film och frågan är om det inte är en av Tom Cruises fem bästa. Det tråkiga är bara att det är fyran som visar den. Vem orkar med alla reklamavbrott plus en paus på typ tjugo minuter för nyheter?

Det ryktas om att Kenny Dalglish blir kvar som head coach i Liverpool. Jag är tveksam. Han må besitta en hel hög med fotbollskunskap men någon taktiker vet jag inte om han är. Att Jordan Henderson är en av dem som har mest speltid i år tycker jag är bevis nog.

Nu säger Tomas tack och bock!

Share

Den vardagliga vardagen

8 maj 2012 Allmänt No comments

Sverige tryckte till Danmark i ishockey-vm. Ordentligt. Siffrorna 6-4 säger mindre om själva matchen än vad man kanske önskat. Vi fullkomligt mosar danskarna i två perioder. Slutresultatet kanske borde varit 13-2 men klarar man inte av att hålla upp koncentrationen så blir det så här. Frågan är vilket lag som kommer ha mest nytta av den så viktiga tredje perioden?

Annars är det väldigt mycket vardag. Fortfarande. Och inget fel i det. Jag gillar vardag. Kanske inte så mycket tisdagar men annars är det en bra tid. Vardagen alltså. För några år sedan fick jag mer eller mindre panik och började fundera på vad som var fel när det fanns en lucka i kalendern. Idag har det däremot blivit en fröjd att skåda en ledig kväll. Eller varför inte en helledig helg.

Och appropå vardag så har min fått sig ett litet lyft i och med en försenad födelsedagspresent från kompis T och H. I lördags förärades jag med en stycke rakkniv. Helt plötsligt blev söndagsritualen lite mer trivsam. Och väldigt mycket mer äventyrlig. Jag överlevde första försöket i söndags med två små skärsår. Att jag fegade har inte med saken att göra.

Efter tre veckors tystnad från Harrys bestämde jag mig för att börja snacka med Cheers om att fortsätta våra träffar med Liverpool supporterklubb hos dem. Detta var igår. Idag ringde så helt plötsligt Harrys och villa ta en kopp kaffe och prata om nästa säsong. Är det ödet eller helt enkelt bara ren tillfällighet?

Hur gör vi nu då?

Share

Den som ger sig in i leken

22 april 2012 Sport No comments

För er som undrar så kan jag meddela att just nu är det inte roligt att hålla på Liverpool. Inte ens nästan faktiskt. Förlust hemma på Anfield mot West Bromwich Albions med 0-1 i en match som vi borde vunnit med 3-0. Minst. I en match som WBA skakar fram tre halvlägen. Och bjuds på det fjärde av Glen Johnson.

Ja vi har vunnit ligacupen. Ja vi är i final i FA-cupen. Men det hjälper inte. Jag byter bort de titlarna vilken dag som helst mot  en plats bland de fyra bästa i ligan. Det är faktiskt sjukt att vi spelar så dåligt som vi gör i ligan. Idag sumpar vi minst tre givna mål. MINST. Dags för Kenny att plocka in en psykolog i tränarstaben om ni frågar mig.

Just nu saknar jag ord för hur tung den här säsongen är.

Den här säsongen också.

Något positivt att ta med från den här söndagen? Ja faktiskt tre saker. Vi har ätit tacos till söndagsmiddag med H’s föräldrar. Det är nummer ett. Äpplepajen med vaniljsås till kaffet var lätt dagens höjdpunkt. Nummer tre är beskedet om att Kroppskulturs herrar får fortsätta lira i allsvenskan trots kvalförlusten mot Alstermo. Wartas ekonomiska bekymmer öppnade en dörr som Kropps naturligtvis tackade ja till.

Två lag i allsvenskan till hösten är bättre än ett. Man tackar.

Genoas supportar tvingade sina spelare att ta av sig tröjorna vid underläge 0-4. De var tydligen inte värdiga. Helt ärligt så är det väl att gå lite för långt.

Giuseppe Sculli vägrade dock att ta av sig tröjan. Det sägs att hans farfar är ledare i Kalabriska maffian. Lätt att vara kaxig då.

Avslutar söndagen med popcorn och Sons of anarchy.

Share

And… It’s a wrap! (igen?)

31 december 2011 Allmänt, Sport No comments

Har jag helt tappat greppet? Eller helt enkelt bara förlorat orken? Svaret är att jag vet faktiskt inte. Allt som oftast kan jag gå och fundera på olika formuleringar till bloggen men när jag väl sätter mig ner är det precis som att luften går ur mig. Det känns inte lika roligt längre. Och det är trist.

Nu tänkte jag mest bara få ur mig lite fotbolls-frustration. Nu vann vi över Newcastle igår med 3-1 men det är inte förrän Steven Gerrard kommer in på planen som det händer något. Ska det verkligen behöva vara så? Jag har hela tiden sörjt att vår kapten varit skadad men även hävdat att vi måste klara oss utan honom. Killen har dessutom passerat 30-strecket och kommer inte spela hur länge som helst. Men igår blev det rätt så uppenbart att vi behöver Steven. På planen.

Innan Stevie G kom in var det tafatt och okontrollerat. Många felpass och stackars Andy Carroll som (med all rätt) fått utstå både spott och spe för sina mediokra insatser sprang bara runt som en yr höna utan ett ända rätt. Tills los capitanos kom in alltså. Helt plötsligt blev det ett helt annat go i hela laget. Och helt plötsligt var Andy Carroll hetare än en järnkamin. Helt plötsligt kom missilerna in i straffområdet och helt plötsligt var fyrtornet Carroll på rätt plats.

Som supporter och anhängare till Liverpool var det julafton på nytt när Steven Gerrard klev in på planen i minut 59. Inte just att han gjorde come back efter skada (det gjorde han ju redan i förra omgången mot Blackburn) utan den scenförändring som blev. Kreativitet och ett ständigt hot mot motståndarnas backlinje. På tisdag möter vi Manchester City på fiendemark och jag hållar alla tillgängliga tummar och fingrar för att Steven är fit for fight och kan lira 90 minuter. Plus stoptid.

Några frågetecken efter gårdagens match. När ska de tjugo miljoner pund som vi betalade för Jordan Henderson visa sig vara väl investerade slantar? När ska Martin Kelly ta plats på högerbacken istället för säkerhetsrisken Glen Johnson? Hur bra är egentligen Martin Skrtel?

Jo jag noterade Jay Spearings spel igår. Han var grymt stabil och förutom att trasa sönder en del av Newcastles försök till anfall slog han en hel hög med fina passningar. Offensivt. Det är något som vår brasilianare Lucas har väldigt svårt för. Men jag är fortfarande tveksam till att han klarar av att axla rollen efter Lucas under en längre tid. Nästa match lär bli ett kvitto på det om Kenny spelar honom.

Nog med fotbollssnack.

Jag vill passa på att önska ett gott slut och ett gott nytt år. Det är fortfarande roligt att se att ni är några tappra som är inne och ögnar genom mina inlägg. Som jag sagt tidigare så skriver jag mest för min egen del. För att få skriva av sig. Jag kan dock inte sticka under stolen med att jag är inne och smygtittar på besöksstatistiken och tycker att det är roligt att det är några fler än jag själv som är inne på bloggen.

Hoppas att ni får en helt fantastisk kväll och en riktigt bra start på det nya året. För egen del så hade jag gärna upplevt 2011 en gång till.


Eldkvarn – Kärlekens tunga

Share

Ibland måste man göra svåra val

11 december 2011 Musik, Sport, Tankar No comments

Söndag morgon. Jag är nästan beredd att påstå att söndag är den bästa dagen under veckan. Oftast har man absolut inget inplanerat utan kan ta dagen som den kommer. Den här veckans upplaga har dock en lilten sur eftersmak. Inte på grund av alkoholintag då det var helt nyktert igår. Anledningen stavas ”svåra val”. Igår blev jag tvungen att välja men hur jag än vände och vred så skulle det bli fel beslut. Här och nu har jag lite svårt att gå djupare på vad jag hade att välja mellan men det smärtar lite att jag var tvungen att göra någon besviken.

Kropps herrar åkte på stryk. Igen. Dock så ligger det lite mer bakom siffrorna 27-31 än bara en förlust. Igår var det OV Helsingborg som stod för motståndet och precis som förra matchen i Agnebergshallen var vi helt klart värda mer än en förlust. Eller ska vi säga att vi var värda minst en poäng av de fyra vi spelat om? Både gårdagens motståndare och Lindesberg är två av den här seriens bästa lag. Om de inte är de två bästa lagen. Nu kan man ha hur mycket bortförklaringar som helst. Faktum kvarstår att både herrarna och damerna ligger rätt surt till och det kommer krävas en rejäl uppryckning under våren.

Skönt då att ett av mina lag levererar. Liverpool slog Queens Park Rangers med 1-0 och gick också om Newcastle i tabellen. Det var inte bara skönt att vi vann. Det kändes också riktigt bra att Luis Suarez fick sätta dit bollen efter någon månads torka. Nu ska han klara av nästa fight. Den mot stackars Evra i Manchester United som alltid blir utsatt för rasistattacker. Och den mot tusentals Fulham-fans som kände sig kränkta när han gav dem fingret. Efter 90 minuters haglande av glåpord.

Ett av mina lag?

Ja ni fattar!

Tanken med lördagskvällen var planering inför nyårsafton. Nu blev det inte så. Istället tillbringade jag kvällen med min sambo. Det är här det där med val kommer in. Hur som helst så tog vi en promenad i vad som skulle visa sig vara svinkalla Uddevalla. När vi tog beslutet så kändes en promenad uppfriskande men ack så fel vi hade. Det blev en kort bensträckare som faktiskt inte alls var bortkastad trots kylan. I en lokal på Kungsgatan har det tydligen flyttat in en ny fotoaffär. Lite gluttande i fönstret och jag fick genast ångest över att jag inte umgåts mer med min kamera den senaste tiden. Förhoppningsvis har stadens försäljningsställen öppet på söndagar när det lackar mot jul. Då ska Maggans foto få sig ett besök.

Jag kan inte hjälpa det men jag måste fortsätta gnälla på spelarna i Manchester United. Sportbladet har en artikel om Nani som säger att han grät som ett barn efter förlusten mot FC Basel som innebar att hans lag var utslaget ur Champions League. Är det någon som är förvånad? Nani är väl den störste lipsillen sen Christiano Ronaldo.

Igår sändes det sista dedikerade programmet av Så mycket bättre. Överlag har det varit precis lika bra som första säsongen om ni frågar mig. Personligen har jag tillsammans med väldigt många andra fått upp ögonen för den helt fantastiska Laleh. Även Mikael Wiehe har gjort riktigt bra ifrån sig. Hans tolkning av E-types Calling your name måste vara höjdpunkten. Faktum är att höstens upplaga egentligen bara har ett frågetecken. Och det är ett stort frågetecken. Med utropstecken bakom. Lena PH?! Har vi någon mer musikalisk inkompetent människa i det här landet? Nog för att hennes punkversion av Vem kan man lite på? var riktigt bra men en gång är väl som bekant ingen gång.

Okej det finns två. Lena och Håkan bildar ett rätt bra par.


Björn Afzelius & Mikael Wiehe – Det räcker nu (live 1985)

Share

Inget ont som inte har något gott med sig

9 december 2011 Sport, Tankar No comments

Det blåser på utsidan fönstret. Ordentligt. Det är nästan så att man kan börja prata om storm. Igen då. För visst är det som så att det är tredje helgen på rad som det friskar på. För två veckor sedan när det enligt vissa rapporter blåste 38 sekundmeter märkte jag inte så mycket av det. Idag har jag däremot både sett och känt kraftiga vindar. Det kan bli en spännande bussresa till kusten ikväll.

För idag vankas det julbord med Kroppskultur dam. En bussresa på knappa timmen ska ta oss till Fjällbacka där årets första bord med julmat ska avverkas. En dag med både positiva och aningens negativa handbollsnyheter i media känns det helt okej att göra ett brejk och äta lite god mat och umgås. Den positiva nyheten (som jag naturligtvis redan visste om) var att vi tog beslut i måndags att vi naturligtvis ska arbeta mot ett gemensamt Kroppskultur. Herr, dam och ungdom under samma tak.

Den något negativa ”nyheten” var att vår huvudtränare Björn Blomquist tydligen bestämt sig för att träna norska Levanger nästa år. Det kommer inte som en blixt från klar himmel men det är tråkigt att Blomman inte fullföljer sina tre år hos oss. Lite har vi uppenbarligen oss själva att skylla.

Men ändå.

Är det någon mer än mig som tycker att SVT:s julkalender är helt galet bra? Jag är helt övertygad om att vi bevittnar en framtida klassiker. Däremot är Sveriges Radios dito helt tvärtom. För det första är det helt omöjligt att missa egot hos Sara Kardefors då hennes namn nämns i princip hela tiden. Sen kan vi diskutera ångesten i radions julkalender som innehåller innehåller både pedofiler, tragiska människoöden och tvångsomhändertagning av socialen. Ja ni fattar.

I början av veckan förlorade Liverpool mot Fulham med 0-1. Jag såg första halvlek och att döma av den så borde vi haft minst en pinne med oss. Nu vet vi ju hur det gick och det är inte så mycket att snacka om. Det jag tycker är grymt tråkigt just nu är att de enda fotbollsnyheterna som är att glädjas åt är att båda Manchester-lagen fick respass i Champions League. Visst är det lite tragiskt att man inte kan få glädjas åt en positiv nyhet om sitt eget lag istället.

Summering:

Ja vi tappar vår tränare till nästa säsong men hipp hipp hurra för att jobbet mot ett samarbete mellan alla kropps-sektioner har tagit fart.

Och ytterligare lite glada tillrop för årets julkalender. På SVT! Radions variant kan de lika gärna skrota med en gång.

Glömde jag säga att den är gjord av Sara Kardefors?

Share

Livets svåra frågor

7 december 2011 Allmänt, Jobb, Musik, Sport, Tankar, Youtube No comments

Sjunde december och inte en gnutta snö. Nej det där lilla som kommit räknas faktiskt inte. Det finns en del i mig som sörjer att det inte har kommit någon snö än. Den där barnsliga Tomas som kan sitta och dröma sig tillbaks en si sådär tjugo år när han ser alla barn som har roligt i snön. Sen finns den andra delen av mig som tycker att det är helt grymt bra att det är plusgrader och inte ens ett fint lager med pudersnö. Det är den något äldre och klokare Tomas som kör bil till jobbet varje dag.

 Appropå åka bil till jobbet så är det snart tre månader sedan jag började åka de där åtta milen enkel väg för att ta mig till min nya arbetsgivare. Än så länge har det inte varit en enda dag som jag ångrat mitt beslut att ta ett jobb nere i Göteborg. Inte en enda morgon när klockan ringer tio i fem har det tagit emot att kliva upp. Inte en enda gång har jag tyckt att det varit tråkigt att åka till jobbet. Snarare tvärt om. Nu har det i och för sig bara gått tre månader men jag är helt övertygat om att det här är ett av mina bättre beslut.

Så här långt.

 Ikväll skulle jag egentligen suttit i någon form av intervju angående levnadsstandard inom EU. Jag har absolut inte den blekaste om vilken sorts frågor som skulle ställas men jag kommer att bli fyra trisslotter rikare. Kommer bli en annan dag och annan vecka rättare sagt då dagens fika blev inställd.

De svenska handbollstjejerna läxade upp Uruguay med 31-14. Eller? Igår när jag slog på TV:n direkt efter matchen trodde jag först att vi förlorat. Det haglade negativiteter från både programledare, experter och även förbundskaptener. Tydligen handlade allt gnäll om vår inledning av matchen men jag har en liten fundering. 31-14 måste väl ändå anses vara ett fullgott resultat mot en blåbärsnation som Uruguay. Om då de första femton minuterna var katastrof så måste ju de avslutande tre kvartarna varit väldigt mycket bättre än vad de skulle varit om vi gjort en bra inledning.

Hänger ni med?

Nåväl. Vi vann matchen och är klara för åttondelsfinal. Imorgon väntar aningens tuffare motstånd då Kroatien står på andra sidan. Jag vågar nog sticka ut hakan och säga att vi vinner den matchen. Och jag tror minsann att Jenny Alm stänker in minst sju.

Nu är det lite drygt två veckor kvar till julafton. Har jag köpt årets skörd av julklappar. Åh nej inte då. Har jag ens köpt några? Absolut! Några är inhandlade och eftersom vi har dragit ner på julklappsköpandet inom familjen så känner jag mig trygg och inte det minsta stressad.

Jag har lite dålig koll på sporten just nu känner jag. I måndags somnade jag när Liverpool mötte Fulham. Förvisso så känns det såhär i efterhand som att det inte gjorde särskilt mycket. Jag besparade mig ett och annat känslomässigt utbrott. Men när är nästa match?


In Flames – Where The Dead Ship Dwell

Share

Nej men se en Tomas

11 september 2011 Allmänt, Sport No comments

Se där. Då gick det några dagar igen. Eller veckor. Jag minns inte så noga. Ska jag vara helt ärlig så har det känts okej att inte skriva här. Visst har det kommit stunder då man saknat att sitta med datorn i soffan och skriva av sig. Men den där riktiga lusten har liksom inte riktigt infunnit sig. Och i kombination med för mycket att göra har det varit enkelt att inte logga in.

Men nu sitter jag här. Tänkte slänga in en snabb uppdatering innan jag och bästaste H:et åker och hämtar mormor för att hälsa på morfar. I fredags fick han ett morfinplåster för sin värk i fingrarna och av det blev han helt skrot. Den som tog beslutet att ge en 90-åring som är överkänslig mot starka preparat det där plåstret skulle jag vilja ta ett snack med. Vi har dessutom, tillsammans med personalen på Österängen, konstaterat att det räcker med voltaren-gel. Resultatet av det där plåstret blev hur som helst att han blev sängliggande och helt borta. Förhoppningsvis är han bättre idag så att mormor kan bli lite gladare.

Och så den här sporten ja. Liverpool skulle i min meningen tagit tre poäng mot Stoke igår. Vi har bollen mest och vi har även det mesta av det konstruktiva spelet. Men det finns ett men. Eller ett par stycken. Vi skakar fram alldeles för dåligt med målchanser med tanke på hur mycket av spelet vi har. När vi dessutom får chanser så måste vi nypa dit dem. Mot ett lag som Stoke så får man inte så många chanser. Jordan Henderson är väl den som får bära hundhuvudet mest idag. Trippelchansen efter ungefär en timmes spel är helt bedrövligt att han inte kan sätta.

Men.

Det kommer alltid sånna här matcher under en säsongen. Förhoppningsvis dröjer det ett tag tills nästa kommer.

Igår hade vi andra träffen med Liverpool Supporterclub på Harrys. 33 personer på andra träffen måste man vara nöjd med.

Vill ni ha fler visdomsord och spådomar så kan jag avslöja att det kommer bli fler lag som åker med böjt huvud från Britannia.

Så. Nu är jag lite nöjd. Det var skönt att få skriva lite.

En vecka kvar på jobbet. Det känns bättre och bättre för varje dag.

Share
« Older Entries  
Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers: