Tag Archive for kroppskultur

Den som ger sig in i leken

För er som undrar så kan jag meddela att just nu är det inte roligt att hålla på Liverpool. Inte ens nästan faktiskt. Förlust hemma på Anfield mot West Bromwich Albions med 0-1 i en match som vi borde vunnit med 3-0. Minst. I en match som WBA skakar fram tre halvlägen. Och bjuds på det fjärde av Glen Johnson.

Ja vi har vunnit ligacupen. Ja vi är i final i FA-cupen. Men det hjälper inte. Jag byter bort de titlarna vilken dag som helst mot  en plats bland de fyra bästa i ligan. Det är faktiskt sjukt att vi spelar så dåligt som vi gör i ligan. Idag sumpar vi minst tre givna mål. MINST. Dags för Kenny att plocka in en psykolog i tränarstaben om ni frågar mig.

Just nu saknar jag ord för hur tung den här säsongen är.

Den här säsongen också.

Något positivt att ta med från den här söndagen? Ja faktiskt tre saker. Vi har ätit tacos till söndagsmiddag med H’s föräldrar. Det är nummer ett. Äpplepajen med vaniljsås till kaffet var lätt dagens höjdpunkt. Nummer tre är beskedet om att Kroppskulturs herrar får fortsätta lira i allsvenskan trots kvalförlusten mot Alstermo. Wartas ekonomiska bekymmer öppnade en dörr som Kropps naturligtvis tackade ja till.

Två lag i allsvenskan till hösten är bättre än ett. Man tackar.

Genoas supportar tvingade sina spelare att ta av sig tröjorna vid underläge 0-4. De var tydligen inte värdiga. Helt ärligt så är det väl att gå lite för långt.

Giuseppe Sculli vägrade dock att ta av sig tröjan. Det sägs att hans farfar är ledare i Kalabriska maffian. Lätt att vara kaxig då.

Avslutar söndagen med popcorn och Sons of anarchy.

Share

Ibland måste man göra svåra val

Söndag morgon. Jag är nästan beredd att påstå att söndag är den bästa dagen under veckan. Oftast har man absolut inget inplanerat utan kan ta dagen som den kommer. Den här veckans upplaga har dock en lilten sur eftersmak. Inte på grund av alkoholintag då det var helt nyktert igår. Anledningen stavas ”svåra val”. Igår blev jag tvungen att välja men hur jag än vände och vred så skulle det bli fel beslut. Här och nu har jag lite svårt att gå djupare på vad jag hade att välja mellan men det smärtar lite att jag var tvungen att göra någon besviken.

Kropps herrar åkte på stryk. Igen. Dock så ligger det lite mer bakom siffrorna 27-31 än bara en förlust. Igår var det OV Helsingborg som stod för motståndet och precis som förra matchen i Agnebergshallen var vi helt klart värda mer än en förlust. Eller ska vi säga att vi var värda minst en poäng av de fyra vi spelat om? Både gårdagens motståndare och Lindesberg är två av den här seriens bästa lag. Om de inte är de två bästa lagen. Nu kan man ha hur mycket bortförklaringar som helst. Faktum kvarstår att både herrarna och damerna ligger rätt surt till och det kommer krävas en rejäl uppryckning under våren.

Skönt då att ett av mina lag levererar. Liverpool slog Queens Park Rangers med 1-0 och gick också om Newcastle i tabellen. Det var inte bara skönt att vi vann. Det kändes också riktigt bra att Luis Suarez fick sätta dit bollen efter någon månads torka. Nu ska han klara av nästa fight. Den mot stackars Evra i Manchester United som alltid blir utsatt för rasistattacker. Och den mot tusentals Fulham-fans som kände sig kränkta när han gav dem fingret. Efter 90 minuters haglande av glåpord.

Ett av mina lag?

Ja ni fattar!

Tanken med lördagskvällen var planering inför nyårsafton. Nu blev det inte så. Istället tillbringade jag kvällen med min sambo. Det är här det där med val kommer in. Hur som helst så tog vi en promenad i vad som skulle visa sig vara svinkalla Uddevalla. När vi tog beslutet så kändes en promenad uppfriskande men ack så fel vi hade. Det blev en kort bensträckare som faktiskt inte alls var bortkastad trots kylan. I en lokal på Kungsgatan har det tydligen flyttat in en ny fotoaffär. Lite gluttande i fönstret och jag fick genast ångest över att jag inte umgåts mer med min kamera den senaste tiden. Förhoppningsvis har stadens försäljningsställen öppet på söndagar när det lackar mot jul. Då ska Maggans foto få sig ett besök.

Jag kan inte hjälpa det men jag måste fortsätta gnälla på spelarna i Manchester United. Sportbladet har en artikel om Nani som säger att han grät som ett barn efter förlusten mot FC Basel som innebar att hans lag var utslaget ur Champions League. Är det någon som är förvånad? Nani är väl den störste lipsillen sen Christiano Ronaldo.

Igår sändes det sista dedikerade programmet av Så mycket bättre. Överlag har det varit precis lika bra som första säsongen om ni frågar mig. Personligen har jag tillsammans med väldigt många andra fått upp ögonen för den helt fantastiska Laleh. Även Mikael Wiehe har gjort riktigt bra ifrån sig. Hans tolkning av E-types Calling your name måste vara höjdpunkten. Faktum är att höstens upplaga egentligen bara har ett frågetecken. Och det är ett stort frågetecken. Med utropstecken bakom. Lena PH?! Har vi någon mer musikalisk inkompetent människa i det här landet? Nog för att hennes punkversion av Vem kan man lite på? var riktigt bra men en gång är väl som bekant ingen gång.

Okej det finns två. Lena och Håkan bildar ett rätt bra par.


Björn Afzelius & Mikael Wiehe – Det räcker nu (live 1985)

Share

Inget ont som inte har något gott med sig

Det blåser på utsidan fönstret. Ordentligt. Det är nästan så att man kan börja prata om storm. Igen då. För visst är det som så att det är tredje helgen på rad som det friskar på. För två veckor sedan när det enligt vissa rapporter blåste 38 sekundmeter märkte jag inte så mycket av det. Idag har jag däremot både sett och känt kraftiga vindar. Det kan bli en spännande bussresa till kusten ikväll.

För idag vankas det julbord med Kroppskultur dam. En bussresa på knappa timmen ska ta oss till Fjällbacka där årets första bord med julmat ska avverkas. En dag med både positiva och aningens negativa handbollsnyheter i media känns det helt okej att göra ett brejk och äta lite god mat och umgås. Den positiva nyheten (som jag naturligtvis redan visste om) var att vi tog beslut i måndags att vi naturligtvis ska arbeta mot ett gemensamt Kroppskultur. Herr, dam och ungdom under samma tak.

Den något negativa ”nyheten” var att vår huvudtränare Björn Blomquist tydligen bestämt sig för att träna norska Levanger nästa år. Det kommer inte som en blixt från klar himmel men det är tråkigt att Blomman inte fullföljer sina tre år hos oss. Lite har vi uppenbarligen oss själva att skylla.

Men ändå.

Är det någon mer än mig som tycker att SVT:s julkalender är helt galet bra? Jag är helt övertygad om att vi bevittnar en framtida klassiker. Däremot är Sveriges Radios dito helt tvärtom. För det första är det helt omöjligt att missa egot hos Sara Kardefors då hennes namn nämns i princip hela tiden. Sen kan vi diskutera ångesten i radions julkalender som innehåller innehåller både pedofiler, tragiska människoöden och tvångsomhändertagning av socialen. Ja ni fattar.

I början av veckan förlorade Liverpool mot Fulham med 0-1. Jag såg första halvlek och att döma av den så borde vi haft minst en pinne med oss. Nu vet vi ju hur det gick och det är inte så mycket att snacka om. Det jag tycker är grymt tråkigt just nu är att de enda fotbollsnyheterna som är att glädjas åt är att båda Manchester-lagen fick respass i Champions League. Visst är det lite tragiskt att man inte kan få glädjas åt en positiv nyhet om sitt eget lag istället.

Summering:

Ja vi tappar vår tränare till nästa säsong men hipp hipp hurra för att jobbet mot ett samarbete mellan alla kropps-sektioner har tagit fart.

Och ytterligare lite glada tillrop för årets julkalender. På SVT! Radions variant kan de lika gärna skrota med en gång.

Glömde jag säga att den är gjord av Sara Kardefors?

Share

Dags för konstgjord andning

För en liten stund sedan kom jag på en bortglömd plats. Inte något hemligt ställe och inte heller en exotisk eller pitoresk plats likt en grotta eller glänta i skogen. Jag pratar om min blogg. Det var ganska längesedan jag ägnade den här platsen en tanke. Eller ens ett besök. Kanske dags att borsta bort det fina lagret av damm som lagt sig över julmust.de.

Det är söndag och sanna mina ord om det varit en helt magisk helg. Igår åkte bästaste H:et och jag till Göteborg för att fira vår årsdag. Det regnade inte så mycket men blåste desto mer. Det var mysigt ändå. Först blev det en del besök i några affärer och sen fika på Movie Art. Caféet var aningens coolare när intredningen bestod av gamla filmprylar men det nya fungerade också. Och en lite latte för sjutton kronor är väl inte så tokigt.

Innan vi lämnade stora staden besökte vi Källarkrogen för en bit mat. Varmrätt för 138 kronor är väl inte så illa pinkat? Det var dessutom riktigt smakligt. En dessert och kopp kaffe på det så var dagen gjord. När vi kom hem stod pyjamas, lösgodis och Så mycket bättre på schemat.

Glömde jag säga att vi bytte ringar?

Sitter och tittar med ett öga på Wolverhampton mot Sunderland. Ett riktigt ödesmöte där Sunderland tog ledningen för en stund sedan. Och fick straff efter att Sebastian Larsson ramlat snyggt inanför rätt linjer. Och han tog straffen själv. Om han missade? Självklart. Det sura med hela situationen är att Wolves gick upp och kvitterade direkt. Sunderlands nye tränare Martin O’neil sitter på läktaren och lär inte vara särsklt nöjd med Larssons beslut att ta straffen själv. Är det någon som blir förvånad om Sebastian Larsson inte lirar nästa match?

I fredags deltog Kroppskultur dam i Christer Sjögrens julkonsert. Det är en lång historia och om jag ska försöka göra den kort så blir det ungefär så här. För cirka två veckor sedan fick jag ett mail från vårt kansli. I korta drag stod det att vi i arrangemangsutkosttet fick ta tag i det här arrangemanget. Christer Sjögrens julkonsert alltså. I de följande två veckorna ringde jag dagligen till arrangören för att få information om hur han ville att vår medverkan skulle se ut. Jag försökte också få reda på från vår före detta arrangemangsansvarige hur det brukat fungera utan lyckat resultat.

Så kom måndagen den här veckan. Då ramlade det in ett mail som förkunnade att det behöves 48 personer som tillsamans skulle göra 228 timmar. Ursäkta mig? Hur fixar man nästan 50 personer på fyra dagar som kan fylla upp en hel dag med att bära utrustning, ta han om besökarnas ytterkläder och serverar korv med bröd och kaffe? Det var inte jättelätt men det gick till slut och kvällen kunde genomföras utan större fadäser.

Jag hade dock kunnat strunta i två lastpallar med öl på fat. Sammanlagt tror jag att publiken som till 90% bestod av folk i övre pensionärsåldern köpte 25 öl och cider.

…och innan inlägget var klart har Wolves gjort 2-1. Fletcher den här gången också.

Så där. Ska vi försöka hålla lite liv i julmust.de nu då!

Share

Long time no see

Vilken hårdrockssångare är så kär i sin bil att han tar in den i huset?

Så blev det sådär tomt här igen. Jag ska inte sticka under stolen med att lusten att skriva varit som bortblåst men samtidigt har tiden verkligen inte funnits. Det har varit mycket att göra och tänka på den senaste tiden.

Så vart börjar vi?

Jobb?

Ja det verkar väl som en lämplig början.

Jag har sagt upp mig från mitt jobb på deVal. På ett sätt känns det tråkigt då jag trivs med arbetsuppgifterna och mina arbetskamrater men de negativa bitarna tog lite överhand i våras och när det dök upp ett nytt jobb på semestern var beslutet att byta inte så svårt. Så från och med 19 september kommer jag titulera mig lagerchef istället för allt-i-allo.

Mitt nya jobb ligger betydligt närmre Göteborg än Uddevalla så nu blev det till att köpa bil. En V70 blev det minsann.

Snart drar handbollssäsongen igång. Till helgen värmer vi upp med träningsturnering för Kropps damer. Trots att tre av tjejernas nyckelspelare har lämnat laget så tror jag att det kan bli en rolig säsong. Björn Blomqvist har fått en hel försäsong plus att det har värvats några riktigt intressanta namn. Till helgen blir det första mötet med dem för Tomas. Det ska bli spännande.

Kropps herrar vet jag inte riktigt vad jag ska tro om. Ett par förluster och inga nyförvärv. Dessutom ett oprövat kort som tränare. Jag är sådär taggad om jag ska vara ärlig.

Sen jag ritade här sist har Premier League sparkat igång. En vinst och ett kryss för Liverpool så här långt får anses vara godkänt. Naturligtvis hade man velat ha en vinst på hemmaplan mot Sunderland men med tanke på att det var premiär och att Sebastian Larssons nya gäng gjort några riktigt styva värvningar så är jag ändå nöjd. Igår gick vi dessutom vidare i FA-cupen. Tänk om man kunde slippa magknip och ångestattacker den här hösten.

Hammarby gör ju sitt bästa för att bryta ner sina supportrar.

Det kan hända att jag inte sparkar igång nya jobbet förrän 1 oktober och då blir det två fina veckor med ledigt.

Jag läste i en blogg där författaren påpekade hur noga hon var med sina inlägg. Att det skulle vara rättstavat och så vidare. För henne tog det minst 20 minuter att skriva ett inlägg. 20 minuter? Det här inlägget har nog tagit fyra timmar.

Tänk om man kunde bli lite piggare med uppdatering här nu då.

Grattis Rob Halford som fyller 60 år idag!


Rob Halford – Painkiller (live @ Gods Of Metal Festival 2003)

Share

Sagor som sparas till framtiden

Biff Byford, Saxon

Måndag och nu drar andra semesterveckan igång. Idag ska det först bli ett besök på Torp och sen ska jag upp till Agnebergshallen och förbereda nästa veckas möte med Flensburg. Tomas är i Stockholm och kan tyvärr inte vara med på matchen vilket är grymt tråkigt. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite skönt också. Fyra dagar i huvudstaden med finaste H:et slår det mesta.

Det kommer förhoppningsvis även komma ett, för framtiden, nyttigt möte någon gång under veckan.

Så kan vi väl slå fast en gång för alla att Google är världsklass. Då snackar jag inte bara om söktjänsten utan alla andra tuffa grejer de bjuder på. Mail, dokument, reader och så vidare. Det finns även en bra tjänst där man väljer ett ämne och sen får man ett mail när Google springer på det någonstans på nätet. Då och då poppar det upp trevliga blogginlägg precis om det gjorde idag. En tjej bloggar om när hon helt plötsligt sprang på Serj Tankian utanför ett hotell i Göteborg. En helt fantastisk berättelse som jag kan rekommendera er att läsa.

» Helenah Swedberg: När verkligheten överträffar fantasin

Den fick mig att tänka på hur priviligerad man varit som genom åren fått träffa diverse hjältar. Jag har bland andra fått träffa en av de absoluta största. Jag pratar naturligtvis om Biff Byford i Saxon. Han är inte bara en stor hjälte utan också en otroligt trevlig människa. Det var under tiden för Radio D.I.S.T. som jag skulle göra en intervju med herr Byford i Göteborg. Jag kan faktiskt inte komma på någon annan gång som jag varit lika nervös. Det var ju Biff Byford jag skulle träffa. När han kom var han klädd i röd flanellskjorta, grå mjukisbyxor och någon form av träskor. Läsglasögonen från Statoil satt på huvudet och höll håret som ett diadem.

Han fick läsa frågorna en gång innan vi drog igång. Det fanns inga invändningar utan det var bara att tuta och köra. Själva intervjun tog ungefär en kvart. Kanske mindre. Sen hände det som får mig att minnas det här mötet lite extra. Medan jag packade ihop min prylar började Biff mer eller mindre intervjua mig. Jag fick svara på alldagliga frågor som vart jag jobbade, vart jag bodde och min relation till Saxon. Jag satt i nästan en timme med Saxons sångare och den största delen av tiden var det han som intervjuade mig.

Det är sådana historier man sparar till barnbarnen.

Vem är egentligen störst? Det är väl lite av en smaksak det där misstänker jag.

Serj Tankian är sångaren i System Of A Down för er som undrar.


System Of A Down – Aerials 

Share

Grillkväll! Jo man tackar!

20110601-222734.jpg

Share

Are you alive?

En dag kvar att jobba den här veckan. Åtta till två är det som gäller imorgon. Hade jag fått välja så hade jag valt det tidiga skiftet åtta dagar i veckan. Och på kvällen imorgon är det avslutningsmiddag med Kropps dam.

Efter jobbet idag mötte jag bästaste H:et på vägen hem. Jag hann upp henne är väl kanske en mer korrekt sanning. Med näsan tryckt mot fönsterrutan. Så mogen är jag. När vi kom hem åt vi potatis- och purjolökssoppa. Det är verkligen mästerligt gott. Sen promenerade jag en sväng till morfar och hälsade på honom i hans nya lya. Det är ett dubbelt så stort rum som han hade innan och dessutom har han jättetrevlig utsikt. Idag var första gången som jag verkligen reflekterade över att han är sjuk. Eller drabbad av tillståndet demens. Idag kände han inte igen mig när jag kom och frågade om jag verkligen var Tomas. Det gör ont i mig att se morfar tyna bort samtidigt som jag inte kan låta bli att fascineras av att se hur en människa (eller kanske hjärnan på en människa) kan förändras en så mycket. Det blir ju väldigt påtagligt när det är en närstående som drabbas.

Idag såg jag för första gången min gamla morfar framför mig. Som han en gång var.

Morfar är min hjälte och kommer alltid vara den tuffaste som finns.

Alltid!

Efter besöket hos morfar blev det handbollsmöte. I sommar kommer Bundesliga-laget Flensburg och hälsar på och ska spela match. Naturligtvis sammanfaller det med vår Stockholmsresa. Är det något jag mår dåligt över? Nej faktiskt inte. Naturligtvis hade det varit grymt kul att få vara med och leka när handbollens svar på Arsenal kommer på besök. Men jag åker mycket hellre till huvudstaden med H och myser i några dagar.

Det blev en liten runda med kameran idag igen. Inte för att jag vet vad jag tar bilder på men jag tycker det är roligt. Bevis kommer i samband med premiären av min nya blogg.

Apropå bilden så förstår jag inte riktigt. Om det inte är mina pengar så måste det ju vara någon annans. Eller? Min mamma har i alla fall lärt mig att man inte ska ta det som inte är ens eget.

Det är kanske dags att sätta värde på allt man har. Och kanske mest hälsan. En dag är det försent.

How does it feel to be alive?


Metallica – Fade To Black (live)
Share

Hatten av… eller var det på?

Söndag morgon och idag är det horisontellt läge i soffan som gäller. Ingen skallebank efter gårdagens bravader men väl en seghet och torrlagd strupe som heter duga. Tur att det finns vatten i kranen. Och Resorb i badrumsskåpet.

Igår ja. Det var första riktiga vårdagen och Tomas brände sig naturligtvis. För några år sedan gjorde jag ett test på vilket solskyddsfaktor jag skulle använda. Svaret blev ”Du kanske borde fundera på att hålla dig inomhus”. Så där är vi. Trots lite rödare nyans på huden blev det en riktigt trevlig dag. Först frukost och mys med bästaste H. Sen bussade jag ut till Bodele och tittade på fotboll och efter det blev det promenad på bryggan hem. Kompis W gjorde mig sällskap och väl hemma blev det pannkakor med diverse tillbehör. Vinnaren blev en kombination av allt. Blåbärssylt, jordgubbssylt och honung. Det var väl bara grädden som saknades. Till tonerna av arga pojkar drack vi öl och sen landade vi på Butlers.

Och sen vaknade jag. Idag. Lätt seg i huvudet måste erkännas. Men det var det värt. Dels är det väldigt sällan jag träffar polare W. Och sen är det faktiskt rätt sällan man berusar sig med den goda drycken öl.

IK Oddevold ska alltså försöka hävda sig i division 1 den här säsongen. Jo men det ska nog kunna gå rätt bra. Laget förfogar över ex-allsvenska spelare som Dick Last, Joakim Jensen, Eirik Dybendahl och Tom Ekliden. Nu kommer väl den förstnämnde målvakten inte göra en minut för klubben men bara att kontraktera en sådan kille som backup visar vilka ambitioner klubben har. Det samma gäller nog ex-bajaren Jocke Jensen. Nu lirade han förvisso igår mot FC Trollhättan men det kommer nog mest bli sporadiska inhopp för honom. Han är ju också värvad som backup i fall det blir mycket skador. Däremot så kommer de före detta häcken-spelarna Dybendahl och Ekliden tillföra otroligt mycket. Till en början så tror jag att mittfältaren Dybendal kommer få jobba mer en anfallaren Ekliden. Nykomlingar brukar ju ha en tendens att få försvara sig en del. Men ju mer spelet sätter sig desto mer kommer IKO kunna anfall och föra matcherna. Så såg det ut igår hur som helst.

Ska jag tippa serien utan att ens veta vilka lag mer än FC Trollhättan som Oddevold kommer möta? Det verkar väl bara dumt men en riktigt vågad gissning och en helvild chansning så säger jag att Oddevold kommer landa mellan plats tre och åtta.

Kom ihåg vart ni läste det först.

Nu film i soffan i väntan på att H slutar  jobba. Sen blir det matinköp på Coop.

Det blev för övrigt stryk med 1-2 mot FCT igår.

Höll på att glömma. Träffade handbollskompis E på Butlers igår och tydligen så hade Bohusläningen nyheten att Björn Blomquist nu är klar för en fortsättning med Kropps dam. I min mening den viktigaste värvningen föreningen kunde göra. Det kommer även herrsidan kunna ha nytta av.

Jag har alltid haft svårt för det där med att räkna dagar till något. Men om jag ska på konsert på fredag så räknas väl inte den dagen? Jag räknar hur som helst dagarna fram till den dagen. Inklusive den dag man är på. Söndag i det här fallet alltså.

Så…

Fem dagar kvar. Känns oerhört stimulerande att snart komma iväg.


WASP – Chainsaw Charlie (live @ Key Club, 2000)
Share

Uppgång och fall

Där fick jag.

I natt har varit en sån där vakna-väldigt-ofta-natt. Och när klockan var fyra kom jag på att jag glömt köpa frukost till jobbet. Det är min vecka den här veckan. Det smartaste jag kunde komma på vid den tidpunkten var att ta bussen till jobbet klockan sex och sen ta firmabil ut till Maxi när de öppnade. Det hade varit en bra plan om inte en kollega haft firmabilen hemma. Nu löste det sig ändå men det var några tunga minuter.

Så till gårdagens handbollsmatch. Det var en match som var både ruskigt positiv och negativ. Det dåliga var att det blev förlust. 26-30 mot suveräna IFK Tumba. Det är i sig inte ett resultat att skämmas över. Det är däremot ett resultat som är grymt jobbigt med tanke på att vi hade stolpe ut. Hela matchen.

Exempel?

Vid ett gäng tillfälle spelade Tumba med en extra utespelare istället för målvakt. Två gånger fick vi kontroll på bollen så att vi kunde skjuta direkt mot mål. Vid båda tillfällena träffade vi stolpen. En gång utav dessa stolpskott lyckades vi dessutom snappa upp returen. Men guess what. Den satt också i stolpen. Om det gick stolpe ut för oss så var det tvärtom för våra gäster.

Nu ska man inte gnälla på otur. Eller tur för motståndarna. Tumba är serieledare och lag i den positionen får alltid lite extra med sig. Både på det ena och det andra planet.

Om vi däremot väljer att fokusera på arrangemanget så tror jag att det var en riktig fullträff. 832 personer på läktaren hade nog riktigt roligt. De flesta av dem i alla fall. Vi hade självlysande armband, 800 stycken kroppsflaggor och nytt fräckt ljus. 1-0 till arrangemangsgruppen. Jag vågar faktiskt sticka ut hakan och säga att vi hade sveriges bästa serielunks-arrangemang igår. Elitserien inräknat.

Eget beröm luktar dåligt sägs det. Jag vet. Men jag tycker faktiskt att vi normalt sätt är bra och igår var vi riktigt bra.

Men det kan alltid bli bättre.

Alla hjärtans dag idag. Säger man grattis eller?

Share
Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers: