Välj en sida

Så har det gått ett tag sedan sist. Ibland har man helt enkelt inte motivationen att sätta sig ner och skriva något. Eller så kanske jag ska säga orken. Eller tiden. För jag är rätt så motiverad att skriva hela tiden. Och visst är det lite spännande att man kan skriva så mycket utan att egentligen få något vettigt sagt.

Vad har hänt sen sist då? Ja det är väl inte så mycket. Jag har hunnit med ytterligare en tur till IKEA och sen har det varit mest pill och plock för att få en någorlunda levnadsstandard i nya lägenheten. Jo det börjar ordna sig.

Eftersom man har minne som en guldfisk så tycker jag vi släpper den stora genomgången av de senaste en och en halv veckan.

Vi kan prata om söndagen istället som var en riktigt bra dag. Först var det handboll. Kropps herrar svarade för en sjuk vändning då 24-27 blev 31-27 på de sista åtta minuterna. Det var bra tryck på publiken och jag måste nog sticka ut hakan och säga att jag är rätt så nöjd med min egen insats också. Inspringet fungerade något bättre den här gången men tajmingen (stavas det så?) måste det slipas på. Efter matchen var jag helt slut och ville mest bara slänga mig på soffan och avverka kvällen tillsammans med en film.

Men.

Dimmu Borgir höll en liten konsert på Trädgårn i Göteborg och den skulle bevittnas. Man skulle väl kunna kalla det för en halvspontan resa då det bestämdes ungefär en vecka innan att vi skulle åka ner. Jag hade faktiskt inte ens koll på vilka förband som lirade. Bortsett från att det inte är så himla hårt med norska så gjorde Dimmu en grym spelning och det var fantastiskt skönt att gå på konsert. Senast var regnfestivalen i Stockholm så det var på tok för längesedan.

Kropps damer var också med om en sjuk vändning i söndags. Fast åt fel håll. Tjejerna ledde med 14-4 borta mot H43 men förlorade med 25-30. Hur är det möjligt?

Jobbet då? Jo tack det är att göra. Förra veckan printade vi adresser på 57.000 kataloger till Sverige. Den här veckan ska det gå knappt 30.000 kataloger till Norge så det blir nog lite övertid de närmsta dagarna. Igen.

Jag är inte negativ. Det bara låter så.

Sen vill jag nog säga att jag trivs otroligt bra i nya lägenheten. Bara att man fått ett riktigt kök är hur skönt som helst. Egen tvättstuga är också rätt bra. 70 kvadratmeter terrass då? Vi får nog vänta till våren/sommaren med ett utlåtande där tror jag. Om någon har vägarna förbi så har jag en fungerande kaffebryggare.

Bullar bakar jag dock inte.

Nästa gig blir fjärde december. Panic Over Europe drar in på Brewhouse i Göteborg och Soilwork står väl sist på scen tänker jag. Det står i och för sig co-headline tour så det kan lika gärna vara så att All That Remains är huvudakt just den kvällen. Mig spelar det kvitta faktiskt då båda gängen är grymt bra.Tyvärr så är inte Brewhouse någon lysande lokal med stenpelare utplacerade lite random i huset. Plus ska de dock ha som har en bar längst bak i lokalen. Efter en snabbgenomgång på Spotify så verkar det även som att tyskarna i Caliban och Neaera samt skottska(?) Bleed From Within kommer göra det här till en mycket bra kväll.

Just nu sitter jag hos mormor och morfar. Men det är bara morfar hemma. Och jag då. Mormor har fått nått joxx med njurarna och ligger på lasarettet för att få det ordnat. Morfar fyller 90 i januari och har det senaste halvåret börjat bli gammal på riktigt. Eller ska jag säga äldre för jag tror ju inte på det här med att bli gammal. Hur som helst så behövs det att någon är hos honom så han inte hittar på något bus. När man börjat bli lite glömsk är det lätt att spisen blir alldeles för varm eller att det ska klättras på pallar. Ja ni förstår. Inte för att jag har ont av det här med döden men ibland är det lite jobbigt att bli påmind att det är mot det som vi vandrar. Allihop.

Det som stör mig mest är nog allt man missar.

Det är alldeles för lite konsert just nu. Men det är väl så det blir när man är världsmästare på att göra slut på pengar.