Välj en sida

Halvtomt eller halvfullt?

Så lägger vi ytterligare en föräldraledig dag till handlingarna. En liten och febrig tjej är nedbäddad och leksakerna undanplockade. Pappan kan sätta sig framför datorn med en kopp kaffe och fundera över livets olika svårigheter.

Svårighet nummer ett

Jag behöver förändring. Jag tog ett litet steg i rätt riktning i dag. Om det leder någon vart får vi se. Jag skulle gissa på inte men samtidigt lever jag lite efter mottot ”chansar du inte så vinner du inte”. Den som lever får se helt enkelt.

Svårighet nummer två

Att belysa ett problem som är så stort och komplext att det skulle ta en evighet att förklara och debattera. Jag tycker vi släpper det där. Inte det att jag är konflikträdd och vågar stå för mina åsikter. Jag orkar helt enkelt.

Det är kanske fel i sig. Att inte orka. För mina åsikter är positiva och kärleksfulla. Inte destruktiva och hatiska. Det är kanske då det är extra viktigt att uttrycka sig.

Svårighet nummer tre

Att våga ta steget. Det hänger ihop lite med svårighet nummer ett. Jag har en enskild firma och jag skulle verkligen vilja aktivera den lite mer än vad jag gör idag. Eller ja. Mycket mer faktiskt. Jag måste bara bli lite mer strukturerad först.

Nu släpper vi svårigheterna. Jag tänker dessutom sluta kalla det för svårigheter. Jag kommer i fortsättningen kalla det för möjligheter.

Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Och just det ja. Idag är det nästan deadline day. Ni vet sista dagen på transferfönstret. Egentligen tycker jag det är lite löjligt. För det första anser jag att när säsongen drar igång ska trupperna vara spikade. Och för det andra så förstår jag inte varför hela Europa stänger sina fönster vid midnatt men i England ska det stängas klockan 19. Imorgon. Vad är grejen med det?

Hur som helst så verkar det vara kolugnt runt Liverpool. Jag hade gärna sett att vi värvade en mittback av hög klass men jag ser hellre att ingen av våra så kallade stjärnor försvinner så det får gärna vara lugnt.

Dagens soundtrack är ett (för mig) nytt band. The Last Band från Göteborg. De släpper debuten 20 september och firar med kalas på Sticky Fingers. Gå dit ni som kan.

The Last Band – Get Behind Me, Satan

Frustration 2.0

Jag tycker vi börjar för nästan en vecka sedan. I måndags för att vara lite mer precis. Oddevold åkte till Borås för att möte Norrby och spela hem tre poäng. För det var just vad det handlade om. Att spela hem poängen. Kanske var det därför som det såg ut som det gjorde. De första 30 minuterna var känslan att oddevoldspelarna inte ens var med på planen. Sen blev det något bättre men betyget för den matchen måste ändå bli ”katastrof”.

Sen hoppar vi fram fem dagar. Lördag och Premier League. Liverpool har två segrar, en oavgjord och noll insläppta mål. Vi ska möte West Hem hemma på Anfield. Vi kanske inte hade sörjt den där nollan speciellt mycket (för vem hade räknat med att vi skulle hålla nollan hela säsongen?) men tre poäng hade nog de flesta räknat. Kanske även våra gubbar och då är man ute på hal is. Hammers gjorde 1-0 efter två minuter och sen var den eftermiddagen förstörd.

Ytterligare en dag framåt tar oss till idag. Oddevold välkomnar forna allsvenskarna Landskrona, som förvisso gått bra sen säsongsinledningen, och det förväntas ånyo tre pinnar. Till vårat försvar kan man säga att det dels såg väldigt mycket bättre ut än senast och dels var det ett väldigt mycket mer disciplinerat lag vi mötte. Landskrona har som sagt ryckt upp sig och genom dagens seger är de på riktigt med och snackar om kvalplatsen till Superettan.

Så. Vart ligger felet? Vi kan börja med att säga att vi skapar inga lägen. På de två senaste matcherna skulle jag vilja säga att vi skrapat ihop två eller tre lägen. Det är alldeles för dåligt. Idag släpper vi inte till några lägen som vi gjorde i Borås men å andra sidan är Landskrona inte speciellt intresserade av att anfalla. Det i kombination med att vi sätter in pressen på egen planhalva gjorde att det uppstod lite komiska situationer där Landskrona kan stå och rulla boll i sin backlinje. På vår hemmaplan. Där har vi ett stort problem. Vi vågar inte äga matchen på vår egen hemmaplan.

Det känns också som att vi saknar en spelidé. Många av spelarna ser lite vilsna ut och det verkar som att de inte vet vad de ska göra med bollen när de väl får den. Men det är väl som alltid lättast att vara världsmästare när man står vid sidan av.

Hashtag soffcoach.

Sista Johan Falk, Slutet, fungerade bra som urblåsare. Och distanserare. Någon dag ska jag skriva lite om de filmerna tänkte jag. Nu kan vi nöja oss med att de sista fem är något av det bästa som kommit i svensk film. Otroligt spännande och välgjorda.

Mitt nästa projekt är dock att ta mig en våning ner och krypa under täcket. Tror nog att den där Ipaden ska få följa med. Har hört att HBO visar en del bra serier.

Dagens soundtrack:

Five Finger Death Punch – Far From Home

Lycka i olika skepnader

Vem kan säga något annat än att leendet från ens barn är det mest värdefulla som finns. Utan konkurrens. Idag var vi en sväng till Emaus. Lova hade bestämt sig för att rida. Själv. Hon är ju stor tjej nu. Och som hon red. Det var inte minsta tecken på att tycka det var obehagligt. Bara ren och skär glädje när hon fick sätta sig i sadeln.

Det mina vänner är utan tvekan det som betyder mest.

Det finns naturligtvis andra saker som gör mig lycklig också. När man har köpt en platta och får gåshud på första lyssningen. När Liverpool gör mål i 93:e minuten och slår Manchester United på Old Trafford. Jag kan också bli lycklig när jag ser något som jag inte hade räknat med. Till exempel att en fjunig tonåring reser sig upp för en äldre person på bussen. Eller att någon  försvarar en svagare person som på något sätt är utsatt för dumheter.

Det finns faktiskt massa saker som gör mig riktigt glad men inget som ens kommer i närheten när jag ser att min dotter är lycklig.

Det vackraste jag vet

Först.

Ja men det här verkar ju utveckla sig till en riktigt bra fotbollsvecka. I måndags gjorde Oddevold plattmatch of the year. Idag upprepade Liverpool bedriften och imorgon har Oddevold en sista chans att toppa. Jag vet inte om jag vågar titta.

Jag tror mig hur som helst veta att Liverpools manager inte har speciellt mycket tid på sig att börja prestera.

Men det är ju bara vad jag tror.

Sen tänker vi till och kommer på…

Som tur är så landade det en liten varelse i mitt liv för si sådär tre år sedan som har fullkomligt raderat efter-match-ångest. Visst att jag under själva spektaklet mår som en potta skit men när domaren väl blåst av så känner jag ingenting. Det finns liksom viktigare saker att bry sig om.

Som till exempel min dotter

Idag jobbar mamman kvällspass så då har vi hela eftermiddagen och kvällen för oss själva. Hon och jag. Vi åker buss, tittar på tåg och gungar på lekplatsen. Vi äter hamburgare (bara för att vi kan), busar och häller upp låtsaskaffe till varandra. Vi badar (eller mest liten faktiskt) och pappan försöker utbilda i musikstilar. Inte helt otippat är det inte jag som vinner utan till slut så står man där och kråmar sig till ”Let it go, let it go, can’t hold it back anymore….”.

Det här är saker som vi naturligtvis gör när mamman är med också men det blir ändå lite speciellt när det bara är vi två. Det tycker jag om.

Jag och Lova!

Dagens soundtrack (bortsett det mest uppenbara):

The Moody Blues – Nights In White Satin

Jag far med osanning


Först måste jag bara säga. Om någon fått uppfattningen att jag tycker det är djävulens påfund med inventering så är det fel. Jag ska genast sluta upp att skicka hintar som säger att jag inte gillar inventering. För det gör jag. Kanske inte just själva utförandet men att förbereda och att få ordning är trevligt.

Så nu var det sagt.

Och med det sagt så kan jag återgå till soffan. Precis som vilken Svensson som helst har jag ätit tacos idag. Det är ju fredag liksom. Frågan är bara om man överlever en film ikväll.

Frågan är om man behöver en film ikväll. Klockan larmar 06:06 imorgon och ytterligare en dag med räknekunskaper väntar.

Vill bara avsluta med att säga. Jag har väldigt svårt för folk som är så konservativa att det svider. Jag fullkomligt hatar uttrycket ”För så har det alltid varit”.  Hur farligt kan det vara att prova något nytt? Hur farligt kan det vara att bryta ett mönster? Hur farligt kan det vara att ha fel? Eller visa sig svag?

Så nu var det också sagt.

Dagens soundtrack:

Ghost – Majesty

PS. Bilden är tagen på min gata. Visst fullkomligt osar den normal. Vanlig. Svensson.

Blodad tand

Jo jag fick lite inspiration till att göra fler listor. Det mest naturliga för mig blev helt klart att skriva ner en lista innehållande musik.

Men.

Jag kan ju inte rangordna musik. Nej det går bara inte. Idag lyssnar jag på hårdrock. Imorgon kanske något annat. Fast mest troligt hårdrock. Eller åtminstone rock. Jag tänkte att jag skulle snickra en lista som inte är tråkig och bara visar vilka fem låtar jag tycker är bäst.

Nej.

Jag ska minsann hitta de fem schysstaste omslagen. I min skivsamling. Det kommer dock krävas lite tankeverksamhet så det är inget jag kommer delge er idag. Mest troligt inte imorgon heller.

Medans ni väntar så kan ni lyssna på fem jäkligt bra låtar. Minst två av dem är sedan snart fyra år tillbaka sådana som berör mig.

Mycket.

Cat Stevens – Father And Son
Magnus Johansson – Pappa är en flygkapten
Levellers – Another Man’s Cause
Nike & Gurra – Ta mej
Simson DuPont – Det Bästa Jag har

Imorgon och på lördag ska det räknas prylar på jobbet.

Ni får gärna gratulera mig.

I väntan på nästa OS…

Har man inget bättre att komma med så fungerar det alltid med en lista. Här är en jag hittade hos min vän Annika.

Beroende av?
Beroende är ett ord som för mig klingar lite illa men ska man rannsaka sig själv på riktigt så klarar jag mig nog inte utan musik och kaffe. På senare år har även telefonen skapat en form av beroende. Tyvärr i många lägen.

Vad behöver du mest just nu?
Förändring. Och kanske en kopp kaffe.

Vad tror folk om dig?
Att jag kan allt om musik och främst hårdrock.

Stämmer det?
Ja.

Vad får du ofta komplimanger för?
Skulle gissa på min initiativförmåga.

Brukar du ofta skratta för dig själv?
Alldeles för sällan.

Vad står det i ditt senast inkomna sms?
Idiot, du sa inget om färg! Trodde den var valfri :-)

Nästa mål i ditt liv:
Bli en bättre människa.

Hur svarar du i telefon?
Vet jag vem det är så säger jag nog ”Tjeeeeena!” alternativt ”Ja det är Tomas”. Är det okänt eller hemligt nummer svarar jag antingen ”Det kan vara Tomas” eller ”Tomas telefon”.

Vem ringde dig senast?
Min kollegas pöjk som ville ha hjälp med att skicka en soffa till Åre.

Antal timmar sömn i natt?
Typ åtta.

Hur känner du dig just nu?
Ärligt? Rätt kass faktiskt. Har alldeles för mycket som behöver ordnas upp och personer som jag behöver vara snäll mot.

Men annars rätt bra.

Vanligaste färgen på dina kläder?
Hmm. Det måste ju bli svart eller blå. Eller grå. Har lite röda kläder också eftersom jag håller på Liverpool.

Favoritdryck på morgonen?
Juice eller the till frukosten. Efter det kaffe. Och kaffe.

När brukar du oftast gå och lägga dig?
När jag vaknat i soffan.

Är du blyg?
Inte direkt.

Sysslar du med någon idrott?
Räknas motionering som idrott?

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Absolut.

Har du några smeknamn?
Har väl kallats för Sandström i hundra år. Senaste året har de flesta börjat kalla mig för Hashtag. Fråga mig inte varför. :)

Har du kyssts i regnet?
Ja det också.

Stumma ben och tryck över bröstet

Löpningen flyter på. Kan man säga. Jag tycker det är lite kärvigt att det känns som att det inte blir lättare. Nu har jag snart samlat ihop till ett helt maraton den här sommaren så det är väl inte så att jag springer ihjäl mig men jag tycker ändå att det borde vara lite lättare att springa de där nedrans fem kilometrarna. Eller är det bara jag som är ivrig?

Idag blev det ynka 3,2 kilometer och dessutom på asfalt. Det kändes direkt att det här med att springa på svart underlag inte var särskilt lyckat. Inte än i alla fall. Jag hade lite problem med ena knät för några veckor sedan och det kan ju kanske vara en idé att ta det lite lugnt och låta lederna rehabilitera sig ordentligt innan man slår sig för bröstet.

Jag har hamnat i ett slags moment 22. Jag vet vad jag vill men jag vet inte hur jag ska göra det. Eller om jag ens kan göra det. Jag har aldrig tidigare haft problem att släppa taget om säkerhetslinan men då har det bara handlat om mig själv. Nu har jag en liten dotter att tänka på. Och en sambo. Och ett hus. Eller rättare sagt en bank som ska ha pengar varje månad för att vi får lov att bo i huset.

Egentligen så är jag rätt säker på att jag skulle fixa det om det verkligen brände till. Å ena sidan vill man väl alltid dra av plåstret själv så att man har kontroll. Fast å den andra sidan så kan det faktiskt vara rätt skönt att vända bort blicken och bara låta det hända. Lite som när pappa drog ut den lösa tanden när man var liten. Överraskningsmomentet fungerade då och borde rimligtvis fungera nu också.

Medan jag ältar för- och nackdelar tycker jag att vi slår ett slag för sjukt bra musik. För det är ju trots allt det viktigaste. Efter familjen. Och efter Liverpool. Eller ja. Delad andraplats kan vi väl säga. Skit samma. Tobias Sammet kan vara en av vår tids största kompositörer. Lyssna och njut.

Vill bara avsluta med en liten fundering. Jag har fått för mig att våra kära banker anklagas för att tjäna en hiskeligt massa pengar. Om nu det stämmer borde de inte kunna göra något för kunderna. En ränte-fri månad tycker jag hade varit en lämplig uppmuntran.

Är jag naiv nu igen?

Avantasia & Amanda Somerville – Farewell (live @ wacken)

Årets höjdpunkt. Nästan.

Lillfisen och mig själv gjorde ett tappert försök att besöka International Street Market i torsdags när allt drog igång. Ett mindre skyfall gjorde att vi var i princip de enda där och lusten att provsmaka tysk korv och engelsk cheddar var som bortblåst. Intrycket var dock att det här är överlägset den bästa utomhusmarknaden man kan besöka i byn.

Idag bjöds det på bättre väder vilket gjorde att hela familjen hamnade på torget och åt fransk kycklinggryta. Det smakade smaskens men jag måste säga att jag så här i efterhand ångrar att jag inte gav mig på fjolårets stora snackis. Känguruburgaren från (håll i er nu) Australien. Förhoppningsvis landar evenemanget i staden även nästa år för jag är frälst och tänker definitivt tillbringa mer tid där nästa gång. Och naturligtvis äta burgare från andra sidan jordklotet.

Förutom att besöka matmarknad har jag  lyckats köpa nya dojjar att skutta runt i skogen med, ny armhållare till telefonen och nya lurar som faktiskt sitter fast i öronen. Jag har även införskaffat två nya hörnlister samt tre nya växter till rabatten vid entrén. Känns som att det får räcka så. Nu häller vi upp skruvar i skålen och slänger på första Falk-filmen.

Efter att vi tagit oss genom dagens musikvideo.

Och bara för att vara lite tydlig så är ju inte den här matmarknaden det bästa som hänt alla kategorier. Det har ju släppts en och annan skiva även i är.

Bästa utomhusmarknad ja. Den bästa marknaden (eller mässan) är ju självklart skivmässan. Nästa chans till lite grävning är 31 oktober.

Vi snakkes!

https://www.youtube.com/watch?v=KoLbjaYpsNk

Savatage – When The Crowds Are Gone

Början på slutet… (eller?)

Ja så var den här semestern förbi. Som vilken familjemedlem som helst så har jag besökt en och annan djurpark, någon nöjespark och ett annat land. Badstränder har det blivit riktigt dåligt med dock. Tyvärr. Kan skylla på vädret om jag vill men väljer att ta på mig det ansvaret själv. Precis som alla andra hade jag naturligtvis önskat något mer hyfsat väderlek men det blir ju inte bättre av att gnälla om det.

Jag vill också välja att inte se detta som slutet på semestern utan början på något annat. Vad vet jag inte men jag har bestämt mig för att vara positiv. Den senaste tiden (läs minst halvåret) har innehållit alldeles för mycket negativ laddning för att det ska vara hälsosamt. Jag mår skit och så gör också folk i min omgivning. De kanske inte mår skit men de tycker definitivt att jag är en surgubbe av rang och så vill jag inte ha det. Det får vara slut med det nu. Ingen mår bra av att tänka dåliga saker.

Så. Semestern är inte slut. Eller jo det är den ju men nu börjar nästa resa. Den fantastiska hösten. Ja ni hör ju. Den här hösten kommer bli fantastiskt bra av två anledningar. Nummer ett är att jag ska vara föräldraledig och få spendera mer tid med min dotter. Göra sådana där grejer som pappa och dotter gör. Ni vet. Lekplatsen och sånt. Det kommer bli grymt.

Den andra grejen som kommer göra den här hösten grym är att jag tänker lägga lite energi på att sparka igång min enskilda firma. Det har gått upp för mig att jag måste hitta på något eget om jag ska få hålla på med det som jag tycker är roligt. Ingen annan kommer göra det åt mig.

Tror jag för mycket om mig själv? Ja så kanske det är men hur som helst så är det bara mig själv jag kan påverka. Som jag vill påverka.

Ytterligare värdelöst vetande.

Jag har snart fått ordning på ”mitt” rum nere i källaren. Det kallas ”mitt” rum för att det innehåller mest musik. Enbart musik just nu faktiskt om man ska vara ärlig. Snart kommer det även stå en soffa där samt ett skrivbord. Mest troligt kommer det fortfarande anses vara ”mitt” rum då jag kommer vara den som hänger där mest. Det jag vill ha sagt med detta är att det ska bli grymt trevligt att kunna gå ner i källaren, lägga en skiva på tallriken, lägga sig i soffan och bara vara.

Ni kan med andra ord räkna med en och annan amatörmässig recension under hösten. Både Maiden och Saxon släpper nya plattor och det är definitivt värt att skriva hem om.

Så vet ni.

Jag vill väl på något sätt säga förlåt till berörda parter som på ett eller annat sätt drabbats av min surhet den här våren. Det har inte varit meningen så…

Förlåt!

Glaset är alltid halvfullt!

Nu låter vi hösten 2015 komma!

Ed Kowalczuk – Heaven (live)